Igår var ett praktexempel. 1 ordentlig skrätt och 2 halvskrällar räckte inte till alls för att utdelningen skulle skjuta i höjden. De 3 största vann.

Minst lika viktigt som skrällarna är tyngden på favoritfallen. ( Och det är inte alltid samma sak )

Det kan absolut bli miljonutdelning om fler favoriter vinner eller om en storfavorit vinner men var den här diskussionen egentligen vanligtvis handlar om är att de flesta system inte har potential att vara med vid de tillfällena eftersom vikten på högt betrodda hästar är alldeles för stor.

Absolut...men normalt sett så behövs det minst 2 st bottenstreckade och någon till halvskräll.

De utfallen ligger LÅNGT utkanten av vad som är sannolikt. Om man är ute efter stora summor så lönar det sig garanterat mer att försöka fälla storfavoriterna ( som faller förhållandevis ofta ) än att försöka pricka in 2-3 rejäla skrällar i lopp som "alla garderar" när de spikar storfavoriterna.

Raden med de 3 minst betrodda favoriterna kräver inte i närheten av så stora skrällar i de övriga loppen för att det ska bli bra betalt som raderna med de 3 mest betrodda favoriterna.

Visst kan det bli bra betalt även med de största favoriterna. Det händer.....men inte tillräckligt ofta.

:holms:

Vart drar man gränsen för hög utdelning?

Alla drar den väl på olika ställen men ATG gör det vid 200 000 kr, då de inte visar värdet över det, så det är väl en bra indikation?

Om vi tittar lite i statistiken så kan man konstatera att tre favoritsegrar och miljonutdelning inte är så vanligt. När det är miljonutdelning är en eller två favoritsegrar mycket vanligare.

Det är också värt att notera att samtliga miljonrader de senaste 18 månaderna har innehållit en eller flera hästar som varit streckade med 0-2% på insatsfördelningen.

Samtliga miljonrader har haft ranksumma 23 eller högre.

Intressant att gränsen var just 23p eftersom lördagens V75-rad låg just på 23p och gav 28000.

Jag har inte lagt in lördagens rad ännu, men tittar jag lite snabbt på den så var det tre stora favoriter som vann, summan av insatsprocenten för de tre favoriterna är 150, och då är utdelningen på 28K ganska normal. Det blir inte mer än så. Skall man få sexsiffrigt med tre favoriter bör totala insatsprocenten på de tre favoriterna helst ligga under 120. (Lite högre funkar om det är några ordentliga skrällar i övriga lopp).

Skall det bli miljonutdelning med 3 favoriter krävdes t.ex. att favoriternas deras totala insatsprocent var 106, samt att tre skrällar som hade 1, 2 resp 3% på insatsfördelningen vann.

Å andra sidan så blir systemen inte så mastodontstora om man man kan hitta en spik, och krav på ytterligare två favoriter. Att fiska hem en sjua med 28K i utdelning (70K med V7) behöver inte dra så många rader om man hamnar rätt med idéerna. Det är inte ett särskilt ovanligt utfall, rätt rad innehåller 3 favoriter i ungefär 30% av omgångarna.

Efterhandsanalys V75 19/7:

Det är inte ofta som bästa hästen lottas till bästa spåret. En gång på elva ungefär om allt går rätt till, då det startar i genomsnitt elva hästar i V75-loppen. Men när det händer har man ofta hittat en spik, och i princip alltid en tipsetta.

Så var det i V75-2 i lördags. Många experter hade rankat ned bästa hästen Snoopy DK med hänvisning till spåret. Vad man inte visste var, att spår 12 visar överlägsna resultat i lärlingsloppen (sidan 215!). Dessa lopp blir många gånger ”konstigt körda” på ett sätt som gynnar spår 12-hästen. Det märks tydligt i statistiken, och vi fick se ännu ett exempel på det i lördags. Efter en fin löpning blev segern närmast överlägsen. Jag var nästan ensam om att ha honom först. Spelarna hade honom på femte plats och den samlade expertkåren i Guidens ”Riksranken” hade hästen sjua.

I år har bara fyra lärlingslopp avgjorts (med autostart). Två av dem har vunnits från det överlägsna 12:e-spåret.

I V75-4 i lördags var en treårig häst något av omgångens snackis. Hans enda merit var en seger (på fem försök) i ett lopp på Solvalla ”för 3-åriga med max 60 000 kr”. Segern togs knappt och loppet var uselt. Solvalla skriver ut massor av årgångslopp, så många att det hör till undantagen att man får ihop fullt fält ens med hundratusentals kronor i prispengar. Det finns helt enkelt inte hur många hästar som helst och de kan inte starta hur ofta som helst heller.

Man gödslar hur som helst med stora pengar i dessa lopp. Någon gång har man till och med hört någon kusk/tränare tala om ”rena välgörenheten”, men naturligtvis klagar man inte gärna över gratispengarna. Som spelare bör man tänka på, att en del hästar kan ha rätt mycket pengar på kontot utan att egentligen ha presterat någonting.

Nu hade den här treåringen inte ens tjänat pengar i dessa lopp. Med 89’ på kontot var han med bred marginal V75-omgångens fattigaste häst. Ändå blev han upphaussad i media, det fanns till och med experter som spikade. När starten gick var han andrahandare och spelat till 3.80 på vinnarspelet. Då talar vi alltså om en ensam treåring mot elva äldre hästar.

Skillnaden mellan ett årgångslopp på Solvalla och ett ”riktigt” V75-lopp är enorm, även om det bara är Klass II. Ett av spelarkårens största och mest frekventa misstag, är att alltför tidigt spela på ungdomarna då de går ut mot äldre de första gångerna. Exemplet från i lördags hör dock till de mest extrema, det fanns ju ingenting alls som på förhand talade för att hästen skulle kunna hävda sig.

Hur gick det i loppet då? Det deltog även fem stycken fyraåriga hästar – men det var två femåringar som stred in på linjen, ”mil” före övriga. Ytterst symptomatiskt.

Man kan med statistik visa, hur missgynnade yngre är mot äldre (t ex sid 99, 165, 177). Då ska man också minnas, att de segrar som de yngsta ändå tar ibland, tas i slutet av året. I november-december händer det att vissa individer hunnit ”växa ikapp”. Men i juli…

Spetssegrarna fördelade sig ojämnt. Bara en enda, omgångens största favorit Solvato, lyckades hålla undan från ledningen vid lördagens V75:a. Under söndagen vanns 5 av 7 lopp från spets!

Omsättningen sjönk med 1% under lördagen och steg med 9% under söndagen. Sammantaget innebär det en uppgång med 2% för stochampionathelgens V75:or. Det blir tydligt varje vecka att man vänt den negativa omsättningsutvecklingen.

Men intresset för lördagens tävlingar har märkligt nog avtagit de senaste åren:

2007: 72.5 milj
2008: 74.3 milj
2009: 91.9 milj (jackpot)
2010: 75.9 milj
2011: 76.5 milj
2012: 70.7 milj
2013: 70.2 milj
2014: 69.4 milj

Det är svårt att se varför det blev bottenrekord i år. Bra lopp, mycket publik, bra väder, bra mediatäckning.

Nu över till veckans omgång! Bollnäs är ingen av de större banorna, men det finns en hel sida med specialinfo om banan på sidan 267. Bland annat ser man att det ofta blir höga utdelningar (median 396 000) och att andelen spetsvinnare är normal, 44%.

Lopp-för-loppanalysen publiceras senast lördag förmiddag...

Källa: http://www.storavinster.se/statistikanalys-v75-8447373

Jens är underbar! Jag har svårt att komma på någon som skriver en krönika som är mindre påläst än Hr. Sjödén. Trots det kan Jens få det att låta som att hans svammel är fakta. Imponerande!

Det här är väl det viktigaste att ta till sig oavsett vilken betaltjänst man läser, kolla & sålla som komplement.

Personligen tycker jag faktiskt att Jens är skitbra, ger mig ofta en infallsvinkel som ingen av de andra betaltjänsterna ger mig. Sen e han ju så skönt dryg i sitt backspegelstittande också......................

Kan bara hålla med! Jens läser man alltid!!
Får en att tänka ett extra varv ibland! ;-)

::

Tycker Jens skriver bra för de mesta, det enda jag kan klaga på är självinsikten när de går dåligt, de skriver han nästa aldrig om!

Men som helhet väldigt bra

Spår 12 kommer aldrig vara bästa spåret, Herr Sjöden.