Är innerspåret tungsprunget med ex. mycket vatten, modd eller annan sörja så kan spets vara oerhört krävande att springa i. Oftast är ett rygglopp bättre och mindre krävande och ofta då i andraspår där banan oftast är i alla fall liite mindre krävande än innerspåret - många gånger du ser spetshästen vika ner sig vid dåligt underlag och de utvändigt då inte har något större handikapp, mot normala förhållanden...

Aha, ledaren håller nere tempot så pass mycket att den inte missgynnas av att ligga i spets?

Skulle du rent generellt ranka positionerna såhär efter tuffhet (om man inte tar hänsyn till att vinnarhålshästen måste hitta ut):

Dödens (tuffast)
Andra ytter (medel)
Spets, Vinnarhålet (lättast)

Sist utvändigt säger jag är tuffast även om det inte är det under tiden hästen springer där men i majoriteten av fallen så måste den ju ut i tredje, fjärde eller t o m femtespår i sista sväng.

Det med tuffast är svårt. Det beror mer på vilket tempo de håller.

Det går som sagt inte att svara rakt av på frågan då det beror på loppscenario. Men generellt sett så gäller detta:

1. Ledningen är bäst, närmsta vägen till mål.

2. Dödens. Har du en bra häst och en bra kusk är det här den näst bästa positionen över kort- och medeldistans. Oftast är det den här kusken som bestämmer tempot i loppet och bland annat Kihlström är mästare på att reglera fältet från dödens. Han tvingar bakomvarande ekipage ut i tredjespår samtidigt som han sedan knäcker ledaren när det är dags.

3. Andra-tredje ytter. Det första är bäst om du har en bra rygg och tillåts sitta kvar länge, men det kan också vara sämre än det andra. Attackerar en häst från tredje-par utvändigt måste den framförvarande göra jobbet först i tredjespår om kusken inte väljer att köra på chans. De bästa kuskarna, som Örjan, kör mot bakomvarande ekipage och lämnar sällan fördel i spurten. Men överlag så är det alltid bra att ha rygg fram till upploppet, för att sedan kasta loss.