Stallkörningar är det största hotet
Publicerad 2011-03-22
Micke Nybrinks krönika
Tror inte de aktiva insett allvaret. Det är ingen lekstuga.
Vi som spelar är inte dumma i huvudet.
Vad än Lähdekorpi säger.
Stallkörningar är det största hotet mot svensk travsport.
I fredags kväll blev jag uppriktigt ledsen. Den kändes som om något inom mig dog. Plötsligt insåg jag att de inte fattar vidden av sitt agerande. Jag blev alldeles kall inombords.
När Jan-Olov Persson så uppenbart undvek att tävla mot stallkompisen och storfavoriten Hallsta Lotus i V65-3 på Bergsåker satte han ännu en spik i travets kista. Att han fick 4 000 kronor i böter och några dagars avstängning var förstås rena rean mot den skada han tillfogade travet. Måldomaren ska ändå ha pluspoäng. Han visade vad han tyckte, blåste i pipan och sa att det var helt åt helvete.
Jag inser att Persson inte måste köra fram och stänga in Hallsta Lotus. Det finns tusen fullt hållbara bortförklaringar. Persson brukar för övrigt tävla mot stallkompisar; han är inte på något sätt etta på stallkörningslistan.
Men trav, snälla Persson, handlar ju om att alla ska vara konkurrenter. Det får inte finnas lag eller grupperingar i loppen. Så fort kuskarna slutar att jävlas med varandra, när de plötsligt låter bli att göra det självklara draget, rasar hela fundamentet vi som vi byggt sporten och spelet på. Det är verkligen inget att skratta åt.
Det är kort och gott förbannat allvarligt. Vi som spelar blir vansinniga när de leker med våra spelpengar. Gör de det tappar vi lusten. Utan vår lust att spela är det kört. Inse allvaret. För fan. Inse att ni måste vara åt andra hållet, villiga att slåss mot allt och alla i alla lägen.
Problemet är stort. Det är en växande cancersvulst. Några få tränare sitter på de flesta hästarna och de använder sina djur som spelpjäser. Eller vi får i alla fall den känslan – och det är illa nog.
Den enkla lösningen är att maximera antalet hästar per stall i loppen. Då är det slut med allt snack och alla misstankar. Visst, stortränarna blir vansinniga och gråter om att de straffas för att de är bra. Skyll er själva, säger jag. Häng där och dingla i snaran. Ni sparkade själva undan stolen.
Ett mildare straff vore att förvisa alla lopp med fyra Kari Lähdekorpi-hästar eller fem J-O Persson-kallblod till lopp elva, tolv och tretton. Liksom alla andra lopp fulla med stallkompisar. Där kan ni köra som ni vill och vi slipper spela på er. För ni duger inte som spelobjekt.
Till sist: Visst borde Maharajah få ett wild card till Olympiatravet? Orättvist? Vem bryr sig, inte publiken i alla fall. Låt de andra gnälla och bjud oss på de bästa hästarna. Ta ett obekvämt beslut. Skyll på mig vettja.