Publicerad 12-01-23
Anna Bergendahl lyckades ju inte kvalificera sig till finalen för första gången någonsin i svensk Eurovisionhistoria 2010. Förra året, i Düsseldorf, klarade inte storfavoriten “Haba haba” med norska Stella Mwangi att ta sig förbi semifinalen. 2012 finns det en risk att Danmark fortsätter denna trend bland de nordiska länderna.
Den danska Melodifestivalen, Melodi Grand Prix, avgjordes i lördags i Ålborg. Även om intresset för Melodi Grand Prix i vårt grannland i väst är nästan lika stort som för Melodifestivalen i Sverige är det inte alls samma cirkus. 10 låtar togs ut till en final och inget mer, precis som vi hade det i Sverige för dryga tretton år sedan.
Artisterna presenterades den januari och till min stora glädje så skulle en personlig favorit delta i showen. Patrik Isaksson hade tröttnat på att inte lyckas i Sverige utan tog chansen och begav sig över sundet med hopp om att få representera Danmark. Tillsammans med Christian Brøns ställde han upp med låten “Venter” och det skulle visa sig bli en lyckad duett som nästan nådde hela vägen fram.
Inför finalen diskvalificerades en av låtarna efter regelbrott så när det var dags för tv-show i lördags ställde nio bidrag upp i kampen om att få åka till Azerbajdzjan i maj. Dessa nio fick alla framföra sina nummer live och sedan var det upp till det danska folket tillsammans med en expertjury att vaska fram tre bidrag som skulle gå till “Superfinalen” och där mötas mot varandra.
Till finalen gick Isaksson/Brøns, Soluna Samay och Jesper Nohrstedt. Utav dessa tre skulle det danska folket återigen rösta och på så sätt plocka fram landets representant. Denna gång fick en internationell proffsjury hjälpa till och välja sin favorit. Folket hade 50% av rösterna och den internationella juryn 50%. I denna internationella jury satt representatner från fyra länder: Norge (bland annat Alexander Rybak och Venke Knutson), Tyskland (2007 års Eurovisiondeltagare Roger Cicero bland annat), Azerbajdzjan (inkluderade fjoårsvinnarna Nikk & Ell) samt Ryssland.
Finalen blev en jämn strid där, tyvärr, Patrik Isaksson fick nöja sig med en tredjeplats med 88 poäng. Istället stod kampen mellan Soluna Samay och Jesper Nohrstedt där den förstnämnde alltså gick vinnande ur striden med 8 poängs marginal och därmed blir danskarnas representant till Eurovision Song Contest 2012 i Baku, Azerbajdzjan.
Vem är då denna Soluna Samay? Jo, det är en multietnisk kvinnlig sångerska från Bornholm. Hennes pappa är från Tyskland och hennes mamma från Schweiz men hon är född och uppvuxen vid Atitlánsjön i Guatemala. Hon föddes där 1990 men flyttade till Danmark, och Bornholm, när hon var tio år gammal eftersom hennes föräldrar köpt en gård på ön. Tack vare sina många olika nationsrötter så pratar hon fyra språk flytande och har bland annat gått på Robert Muller LIFE School i USA.
Hon deltog i danska P3s “KarriereKanonen” vilken är en möjlighet för danska band och artister att få spritt sin musik i dansk radio men det var först när hon blev aktuell för Melodi Grand Prix som hon fick sitt stora genombrott. Den danska uttagningen är inte riktigt som den svenska. Det är inte bara väletablerade artister som deltar i tävlingen utan ofta är det mer okända band eller personer som får chansen att tävla.
Låten då? Ja, jag inledde ju detta inlägg med att ge en liten fingervisning. “Should’ve known better” är en modern poplåt där introt kan misstolkas för att vara One Republics “Good life”. När jag lyssnade på låten första gången (utan att se framträdandet) så tyckte jag att låten påminde om någon annan men jag har inte lyckats sätta fingret på vilken det skulle vara än, trots att jag hört den betydligt fler gånger nu.
När jag sedan lyssnade på låten och såg framträdandet samtididgt så ändrades inte min uppfattning så mycket. Det är en ganska så “lagom” låt där det inte händer så mycket. Hon står med sin gitarr och har några musiker och körare runt om sig. Killen med cellon är lite banbrytande om man tänker på vilken stil han verkar representera. Det är inte bara låten som inte har någon nivåskillnad utan även framförandet. Det händer liksom ingenting – det är ganska slätstruket. Dock ska man ge henne lite cred eftersom hon uppenbart kan sjunga – inte alltid lika säkert i dessa sammanhang.
Jag testade ytterligare en dimension av låten genom att se på den officiella videon – det kanske skulle vara annorlunda. Nix pix. Den låter exakt likadant live som den gör i videon och i detta fall är det inte så extremt positivt. Jag återkommer hela tiden i mina tankar till att den har ett problem och det är just det där att det inte händer någonting i låten. Scenkläderna är okej, hon sticker inte ut med sitt utseende och därför kan man bara hoppas på att låten skulle varit starkare och mer genuin.
Poängbedömningen då? Ja det är svårt att ge ett rätt betyg till denna så pass tidigt när man inte hört fler bidrag än två men jag ska ju ändå hitta ett värde mellan 1 och 5. Jag kommer nog vara lite snäll här nu. Eller nej, jag ska sätta vad jag tycker och inte vara någon som ger nordiska grannar någon fördel. Tyvärr Danmark. Jag tror inte ni tar er vidare från semifinalen och jag kan inget annat än ge er betyget:
2