Publicerad 12-02-09
Malta har sedan många år tillbaka en regel som säger att om du som artist vinner den nationella finalen på Medelhavsön så får du inte ställa upp igen på tre år. Denna regel ändrades från och med i år och gäller nu i fem år vilket gör att alla ESC-fans favorit (?) Chiara inte får ställa upp för ön på minst två år. Men regeln till trots – den nationella tävlingen OCH Eurovision är otroligt stort på Malta och lockar till sig öns grädda av elit.
I år skickades det inte 62 bidrag som en jury skulle bedöma och 24 låtar togs ut till semifinalen. Från semifinalen röstades 16 låtar vidare till finalen som hölls i huvudstaden Valetta den 4 februari. Samtliga låtar i semifinal och final sjöngs på engelska men det är inget konstigt med det – Malta är tvåspråkigt med engelska och maltesiska som officiella språk.
Sverige var även här representerade i finalen då 3 av låtarna hade helt, eller delvis, svenska upphovsmän. Det här fenomenet blir vanligare och vanligare ute i Europa och det får väl ses som ett gott betyg till den svenska musikindustrin. Jag tror att många av låtarna som tävlar ute i de nationella finalerna i Europa faktiskt först skickas in till Melodifestivalen. Om dom där inte blir utvalda till de 32 semifinalisterna så skickas dom all världens väg till Azerbajdzjan, Malta, Cypern och andra länder i Europa.
I finalen i år kunde man bland annat hitta den förre ESC-deltagaren (och sommarplågeskaparen) Fabrizio Faniello och även hans syster, Claudia Faniello. Ingen av dessa två lyckades dock ta hem segern utan fick nöja sig med en sjätte (Fabrizio) respektive en andra (Claudia) plats. Vinsten gick istället till en herre vid namn Kurt Calleja med låten “This is the night“.
Omröstningen på Malta sker till 75% av jury och 25% av telefonröstning och det var just tack vare telefonröstningen som Kurt kunde gå segrande ur striden. Efter det att juryn hade lämnat sina poäng så ledde Claudia Faniello med 64 mot 60 över Kurt. Däremot gick hennes “Pure” inte hem hos det maltesiska folket lika bra utan Kurt Callejo kunde smita förbi och vinna med 84 totalpoäng gentemot Claudia Faniellos 78. Därmed så blev det också delvis en svensk seger då upphovsmännen till “This is the night” är Johan Jämtberg och Mikael Gunnerås tillsammans med just Kurt Callejo.
Vad kan man säga om årets maltesiska bidrag då? Ja, jag ska säga att jag tycker det är en svår låt att skriva om. Den är så hederlig Eurovision-aktig att den känns så alldaglig. Det är en modern pop/danslåt och det är nog bra att den bara är tre minuter lång.
Först och främst blev jag lite förvånad över Kurts mörka stämma i introt men den jämnas ut allteftersom låten fortgår. Kvaliteten på YouTube-klippet som ligger uppe är väl sisådär men det verkar som om han åtminstone kan framföra låten någotsånär rent.
Refrängen kommer väldigt fort in i låten och den upprepas ett par gånger. Och det är väl just refrängen som är låtens styrka då det finns en risk att den sätter sig på ens hjärna. Just biten med “Eh-eh-eh-eh-yeah-eh” är den farligaste och blir nog den del som eventuellt kan rädda upp låten.
Hans framträdande fick mig dock till en tanke. Han står otroligt mycket still. På en och samma plats och småhoppar. Dötrist. Men sen så går han runt lite på scenen till sina instrumentala kollegor. Då slog det mig. Är alla dessa musikaliska evenemang mer och mer inriktade på att vara enbart en bra TV-produktion? Jag som sittande publik i Valetta hade tyckt det var lagom roligt med en artist som står med ryggen mot mig eller springer runt längre bak på scen. Jag vill ju liksom SE framförandet samtidigt som jag lyssnar på låten. Men TV styr säkerligen mer så då får man som sittande publik acceptera att man får ta resterna.
Hursom. Kent Calleja – vad är det för en lirare? En 22-åring som kommer att ha fyllt 23 när semifinalen äger rum i Baku i slutet av maj. Han har varit elev under den maltesiska storheten Brian Cefai för att sedan ta en chans i livet och begav sig till London där han livnärde sig med att spela på lite mindre klubbar runt om i staden.
Han återvände till Malta efter ett år och började köra i lite olika uppsättningar och i olika TV-program. Han fick vid några tillfällen sjunga solo och 2010 blev hand uttagen till den maltesiska uttagningen till Eurovision Song Contest i Oslo. I duett, tillsammans med Priscilla Psaila, framförde han låten “Waterfall” som slutade på en blygsam tolfteplats.
Året efter, i fjol alltså, deltog han ytterligare en gång i Song For Europe med låten “Over and over” som var skriven tillsammans med just Johan Jämtberg och hamnade till slut på en hedrande tredjeplats. Men i år gick det alltså vägen och uttrycket “Tredje gången gillt” blev Kurt Callejas motto.
Att sätta betyg på denna låt är inte så jätteenkelt. Samtidigt som den är så mycket Eurovision är den också samtidigt ganska anonym. Jag är ganska nöjd att detta är en av låtarna som Sverige har som motståndare i den andra semifinalen då jag tror och hoppas på att vi kan skicka något bättre (läs: Loreen). Men poäng ska den ha i vilket fall som helst och det får bli:
2