Publicerad 12-02-12
Samtidigt som Melodi Grand Prix 2012 avgjordes i Spectrum Arena i Oslo igår så pågick Islands nationella uttagning till Eurovision Song Contest. Jag zappade lite mellan NRKs och RÚVs internetsändningar och jag ska väl vara ärlig och säga att det var som att zappa mellan två olika världar. Samtidigt som norsk TV bjöd på en sjuhelsikes show så kändes den isländska sändningen av Sönvakeppni så otroligt daterad och gammal. Visst har den isländska ekonomin körts i botten och det statliga TV-bolaget RÚV hade säkerligen en begränsad ekonomi men det som kablades ut från vår nordiska grannö var mest pinsamt och av låg kvalitet.
Reglerna för Söngvakeppni gynnar den inhemska musiken på Island då man måste vara isländsk medborgare eller bosatt på Island för att få delta i tävlandet. Samtidigt så måste minst en av upphovsmännen vara islänning och bidraget måste sjungas helt och hållet på det inhemska språket. Därför är det kanske orättvist att skriva om årets vinnare redan nu då den med allra största sannolikhet kommer att göras om till engelska lagom till tävlingarna i Baku. Men jag får då en anledning till att återkomma till det isländska bidraget längre fram!
Söngvakeppni Sjónvarpsins 2012 (man måste ju bara älska det isländska språket!) var upplagt som i så många andra nationella finaler nuförtiden med delfinaler innan den stora slutfinalen. 150 bidrag skickades in till tävlingen i år och 15 valdes ut till tre olika semifinaler men 5 bidrag i varje. Delfinalerna avgjordes under tre lördagar i januari och det isländska folket fick välja ut två bidrag per delfinal som skulle ta sig till avgörandet i lördags. Dessutom fick en jury välja ett framträdande från de 9 bidrag som inte klarade av folkets dom.
Således var det alltså sju bidrag som var med och tävlade i Reykjavik i lördags kväll och även på Island hade Sverige ett finger med i spelet. Marcus Frenell, Fredrik Randquist och Anna Andersson var upphovsmän (tillsammans med två islänningar) till ett utav bidragen som inte fick någon framskjuten placering.
Alla nio bidragen framfördes under kvällen och folket fick lägga sina röster på sin favorit. Två bidrag skulle gå vidare och ställas mot varandra i det slutliga skedet och det stod mellan en duo med ESC-erfarenheter och ett pojkband med väldigt färgglada skor – Gréta Salóme & Jónsi mot Blár Ópal. Och här kunde producenterna gjort så mycket mer. Dramatiken överblev helt och hållet och det enda “ovanliga” var att människorna i teatern (jag vet inte exakt vad det var för byggnad men det kändes som en teater) bankade med händerna i bord och stolar innan programledarna proklamerade att det bidrag som ska representera Island i Baku i slutet av maj var:
Gréta Salóme & Jónsi! Därmed återkommer Jónsi till ESC-scenen efter att ha representerat sitt land så sent som 2004. Gréta Salóme är också ansvarig för text och musik till bidraget “Mundu eftir mér” vilket betyder något i stil med “kom ihåg mig” eller “minns mig”.
Den här Jónsi kommer från den nordisländska staden Akureyri och har sjungit så länge han kan minnas. Jónsi, eller, Jón Jósep Snaebjörnsson som han egentligen heter, föddes 1977 och flyttade som tjugoåring till huvudstaden i hopp om att satsa på en musikalisk karriär. En vän till honom hade ett eget band och detta band sökte en sångare och valet kom att falla på Jónsi. Efter ett par trevande år fick gruppen, Í Svörtum Fötum, i början av det nya årtusendet ett större genomslag och blev framförallt kända för sina liveakter. 4 album senare är gruppen en av Islands populäraste och det är mycket tack vare Jónsis starka röst. Jónsi har även gjort musikaler och hans roll som Danny i Grease har gjort den till landets största musikal någonsin.
Gréta Salóme Stéfansdóttir är nästan tio år yngre än Jónsi (född 1986) och kanske inte lika känd som sin kollega. Hon är violinist på Islands Symfoniorkester och det är där som hon kommer att synas mest under årets tävling. Hon har sin fiol med på scen och bygger upp den dramatik som jag kommer att återkomma till lite senare. Som jag skrev tidigare i detta inlägg så är det alltså Gréta Salóme som har skrivit både text och musik till vinnarlåten och på så sätt understrukit hennes framgångar med musikskapandet.
Vad finns det att säga om låten då? “Mundu eftir mér” är en dramatisk duett mellan två bra röster. Det känns lite som att den skulle kunna komma från en musikal där de två huvudrollsinnehavarna slits till och från varandra hela tiden. Och så slänger kvinnan upp sin fiol för att få till lite mer drama.
Framträdandet i sig är väl ganska tråkigt eftersom dom i stort sett står still genom hela uppträdandet. I vissa sekvenser fokuserar de på varandra med lite mer äkthet än vad Chanelle och N’Evergreen hade för Danmark för något år sedan. Det känns något mer passionerat och det är ju i sig ett plus. Men jag saknar den där krämen i slutet. Man väntar på att den ska stiga till en eldig kamp men tyvärr så uteblir det
Eftersom min isländska är något begränsad så får jag inte helt grepp om vad låten handlar om mer än att det är ett hederligt kärleksdrama. Men om några veckor så bör den engelska versionen vara ute på YouTube och då får jag som sagt anledning till att återkomma. Men låten ska ändå ha ett poäng och även om det blir med en liten brasklapp så är det ett ganska så enkelt betyg att dela ut:
3