Publicerad 12-02-13
I lördags hade tre nationer sina nationella finaler. Norge och Island är redan avklarade här på bloggen (klicka på ESC 2012 i menyn överst på sidan för att hitta rätt) och kvar är nu Ungern. Många av de nationella finalerna brukar ha lite kreativa eller muntra namn men i Ungern heter uttagningstävlingen kort och gott “A dal” – vilket betyder “Sången”. Landets bästa placering är fjärdeplatsen från debuten 1994 och frågan är om man kan slå det rekordet i år?
Konceptet är numera väl inarbetat i de flesta europeiska uttagningarna och Ungern var inget undantag. Från två semifinaler skulle 8 finalister tas ut. I de två semifinalerna deltog 10 bidrag var och således var det fyra låtar som kvalificerade sig till finalen från varje halva. I Ungern är reglerna mer flexibla och internationella än exempelvis på Island – både ungerska och internationella upphovsmän välkomnas. I semifinalerna var det en expertjury som valde tre av bidragen och det ungerska folket fick välja ut ett bidrag (i juryn satt för övrigt fjolårets ungerska representant, Kati Wolf) och i båda semifinalerna var det juryns OCH det ungerska folkets fyra favoriter som gick vidare.
I finalen sjöngs alla åtta bidrag på engelska (trots att delar av dom gått vidare från semifinalen sjungna på ungerska) och till min förvåning kan jag inte hitta någon svensk inverkan. Troligen är jag dåligt uppdaterad och får återkomma med det men så länge får ni nöja er med att det finns en uttagning som vi inte haft med att göra. Dessvärre hade jag ingen möjlighet att se den ungerska finalen på internet eftersom jag var fullt upptagen med Norge och Island så jag har bara lite knapphändig information och det ska tilläggas att mina kunskaper i det ungerska språket är knackiga.
I semifinalerna var det två bidrag som fick 39 av 40 möjliga poäng från expertjuryn – “Back in place” med Gyurcsík Tibor och “Sound of our hearts” med Compact Disco. När avgörandet väl kom i finalen så klarade inte Tibor av att bli en av de fyra sista utan gick helt enkelt inte hem bland det ungerska folket som nu hade mer att säga till om.
Compact Disco däremot gick vidare till Final 4 och ja, ni har redan räknat ut det, tog hem hela tjottaballongen med sin “Sound of our hearts”. Ungern har ju en tendens att skicka bidrag i lite annorlunda genrer och då är frågan om det fungerar med disco i år? Det är mycket möjligt att det gör faktiskt. Men i så fall vinner inte Ungern eftersom bidraget, trots artisternas namn, inte alls har ett uns av disco i sig.
Compact Disco är ett relativt nystartat (2008) band som tillskrivs genren pop, och då främst elektropop. När man läser in sig lite på banduppsättningen så är det många turer fram och tillbaka och de ungerska namnen är inte så vidare lätta att skriva, och än mer omöjliga att uttala, så jag nöjer mig med att konstatera att bandet idag består av sångaren Csaba Walkó, basisten Attila Sándor, keybordisten Gábol Pál och allt-i-allon Behnam Lotfi.
I hemlandet har gruppen släppt två album där låten “I’m in love” varit deras stora hit och som spelats på dansgolven runt om i Europa av kända DJ’s som Tiësto och Alex Gaudino. Compact Disco deltog också på en samlingsskiva som hyllade 200-årsjubiléet för nationalklenoden Frans Liszts födelsedag.
“Sound of our hearts” är väl en låt som kommer få epiteten att vara i “fel forum”. Att orden “det här är bra men passar inte in” kommer att yttras av många läppar runt om i Europa och jag kan kanske vara beredd att hålla med även om ESC är öppet för all sorts musik.
Och när jag nu ska skriva ett par rader om den så är det svårt att liksom komma på något att berätta för er. Elektroniskt och modernt kan jag åtminstone inleda med. Jag tycker också att gruppen kanske ska försöka hitta en starkare och mer stabil frontsångare då han inte imponerar på mig direkt.
Under de cirka tre minuter som låten varar så händer det inte speciellt mycket. Glöm allt vad brygga, tonartshöjning och fotstamp heter. Låten tilltalar troligen samma publik som tycker Schweiz bidrag är bra och eftersom båda nationerna tävlar i den första semifinalen är det till fördel för Schweiz då detta är någon klass sämre än Sinplus.
Som ni märker så ordbajsar jag en del men det är för att jag verkligen inte vet vad jag ska skriva om låten – och det är ju inte direkt något gott betyg. Jag fick en snabb tanke om att den skulle kunna vara med på soundtracket till någon mörk och suggestiv film som är överhajpad (läs: Batman, typ) men då hade det nog bara varit när anslaget passerar förbi. Nej, jag ska inte dra ut på plågan utan ge den ett betyg. Det är en sån låt som absolut inte är bra men inte på några sätt heller dålig. Den är liksom – ingenting. Förresten, jag bifogar ju alltid ett YouTube-klipp på låten och denna gång var det något längre än brukligt. Efter låten är färdig (om du står ut) så kan du passa på att höra en del ungerska. Det är ett språk som sällar sig till albanskan – dvs ett språk som dess folk inte bör vara lyckliga över att ha förärats. Så betyget? Tja:
2