Schweiz tillhör skaran av nationer som på senare år alltid utsett sin representant till Eurovision bland de första och till Malmö utsågs vinnaren redan den 15 december. Och vilken omdiskuterad vinnare sen!
I det multispråkiga Schweiz har uttagningarna till Eurovision Song Contest genom åren varierat. Under en lång tidsperiod turades de fyra officiella språken i landet om att få respresentera Alplandet men sedan en tid tillbaka är tävlingen helt öppen för alla språk även om de nationella TV-kanalerna ofta sett till "sitt" eget språk. I år var det tysktalande SF som var ansvariga för uttagningen och till finalen skulle nio bidrag plockas ut. SF skulle plocka fram fyra bidrag, fransktalande RTS tre och italienskspråkiga RSI två.
Dessa uttagningar tog plats under oktober och november förra året och i startfälten märktes bland annat den allra första Eurovisionvinnaren Lys Assia, tidigare polska ESC-representanten Magdalena Tul (Polen har valt att avstå årets Eurovision) och en hel drös med Idol-deltagare från länder runt om i Europa.
Den nationella finalen, Die Grosse Entscheidungs Show, gick som sagt av stapeln den 15 december i Kreuzlingen vid Bodensjön i norra delarna av landet. De nio finalisterna skulle alltså sållas ner till en vinnare som skulle få representera Schweiz i Malmö och detta genom enbart tittarröster. Juryn hade fått säga sitt i uttagningarna men nu var det alltså helt upp till det schweiziska folket att välja sin representant.
Nu hade jag dessvärre inte möjligheten att följa finalen live men vad jag har hört så var det aldrig något spännande. Det fanns en storfavorit innan livesändningen och när tittarrösterna var räknade och resultatet visat så var det en total kross från ett av bidragen. Med 37,57% av rösterna (mot tvåans 17,26) tog gruppen Heilsarmee hem en storseger och fick sina biljetter till Malmö bokade.
Men naturligtvis inte helt utan kontroversiella efterdyningar. Heilsarmee blir, översatt från tyska, Frälsningsarmén. Och inte är det något kreativt namn som gruppen har tagit utan det är Frälsningsarmén i egen hög person som stod där på scenen och sopade banan. Men det är inte Frälsningsarmén som kommer att stå på scen i Malmö och rocka loss. Minns ni San Marinos bidrag förra året som var tvunget att byta namn på sin "Facebook, uh, uh" eftersom det bröt mot EBUs regler om reklambudskap i låtarna. Samma regler finns om religiösa och politiska inslag. Så två dagar efter segern för Heilsarmee fick dom beskedet att dom måste ändra gruppnamn och scenkläder eftersom det inte får finnas något som kan sammankopplas med Frälsningsarmén när dom ska tävla i Malmö Arena den 16 maj.
Så vilka är dessa Heilsarmee då? Ja, ska jag bara ärlig så har jag inte kunnat hitta allt för mycket information om gruppen och dess medlemmar men det verkar vara som att gruppen formerades i denna uppställning lagom till den nationella uttagningen och att dom inte existerat tidigare som ett band. 4 män och 2 kvinnor utgör den glada sextetten där elgitarr (David Beckhams tvillingbror?), kontrabas, trummor och trombon utgör sysselsättningen för fyra av dem och sång för två av dem. Gruppen kommer att sätta ett nytt rekord i tävlingen då en av deltagarna är hela 94 år och slår fjolårets gummor med råge.
Men jag ska direkt säga att valet av låt i mina ögon och öron inte är så nära sammankopplat till Frälsningsarmén. Det är en låt åt det rockigare hållet med en väldigt slagkraftig refräng. Lite som en kollektiv kampsång med takter som rör sig lite åt det marscherande hållet och en tillräckligt enkel refräng för att den ska sätta sig redan efter en lyssning. Om man lyssnar till texten så kanske man inte överöses av religiösa budskap utan snarare det klassiskt Eurovisionaktiga: gemenskapen och enigheten.
Första gången jag hörde låten så kom jag på mig själv att jag snabbt nynnade med i refrängen men tyckte att den saknade det där lilla extra som skulle göra att den skulle föräras med en fyra. Men efter ett par lyssningar så växer den och blir fasen bara bättre och bättre. Visst, det är kanske inte en vinnarkandidat men Schweiz kan nog med detta bidrag ta sig vidare till finalen - något dom bara gjort en gång de senaste sex åren. Men jag tar inte bort vinstchanserna helt och hållet eftersom långt ifrån alla bidrag är klara. Men jag vågar nog redan nu sticka ut hakan och ge Schweiz en finalplats.
Av tradition så har ju Frälsningsarmén sång som sin sak och det är inte så mycket att klaga på om man tittar på liveframträdandet. Någon show är det inte att tala om men det är också svårt att veta vad man mer kan begära av dessa uppenbart religiösa människor. Man vet vad man får, liksom. Jag hoppas att själva musiken görs tydligare till semifinalen i Malmö för detta lyssnar jag gärna på när jag sitter där på Malmö Arena och följer finalen live.