[Pilkast]

Då har jag min "tomhetskänsla", en av de första och en av flera... Läs noga: nedanstående är som jag kommer ihåg det...

Färjestads travbana på 90-talet och Larssons hade grymma märrar. Björn Larsson startade en Sund-häst och var storfavorit. Sjundespår bakom bilen eller volt - skit samma. Stod i 1.70 och jag skulle stajla, hade nyss fått lön och hade med min finske polare på restaurangen för både bira och lir...

Spelade i alla fall på denna "oslagbara" märr som jag sett en eller ett par gånger innan och som sagt, stod i 1.70 ca. Spelade en stor del utav mina medhavda/kvarhavda penningar - var väl ett "tillbakapengarnalir" och hon stod i ca. 1.70. Tog ledningen lätt efter ett par hundra meter som väntat och fick bestämma utan problem i ledningen...

Jag hade lirat 1800 kronor vinnare då, en ansenlig summa för mig då, och allt såg ut att vara okey och "stenklart" som jag tjatat om i en hel timme innan. Hästen leder och har allt under kontroll och går in i sista kurvan med "ALLT" kvar!

I utgången utav kurvan så händer då det som inte ens finns i min sinnesvärld - hästdjäveln galopperar!!! Allt var verkligen klart - jag lovar... Hade ni sett loppet hade ni förstått mig...

Jag sade till min polare direkt att något måste hänt, han hade spelat sin kvarvarande 600 kronor också, och att någon måste skjutit på hästkraken med luftpistol i sista kurvan, eller något!

Detta är en av de mest klara vinnarna jag sett, som inte vann då, och som jag såklart lirat! Jag bara tittade på min polare och han såg på mig och vi svepte varsin grogg och drog på krogen... Vi sade ingenting - allt var så djävla klart!

Ridå!