Efter en handfull presenterade bidrag av medelmåttig kvalitet tänkte jag att vi nu slår på stora trumman. Och det rejält! Vi ska flytta oss tillbaka i Eurovision-historien och göra ett nedslag i vinnarlåtarna 1995 och 1996. Kommer ni ihåg Norges vinnare "Nocturne" 1995 och Irlands "The voice" 1996? Två bidrag som var ett resultat i den framgångsvåg som den traditionella irländska/keltiska musiken skövlade på 1990-talet. Nästan lite trollska musikstycken som kändes naturnära och en tillbakagång till det enkla. Den här etnotrenden, om man får lov att kalla den för det, har sedan tagits över av främst nationer från Balkan och den keltiska varianten har försvunnit från tävlingens scen.
I och med det faktum att Loreen vann i Baku kombinerat med att Eurovision Song Contest ska utspela sig några kilometer från den danska gränsen så var i år intresset för Dansk Melodi Grand Prix större än på länge. Ansvarigt TV-bolag, DR, fick motta 692 bidrag som skulle tampas om platserna till den danska uttagningen och så många bidrag har inte varit med i leken på 25 år! Men även om det fanns utrymme till det så väljer danskarna att hålla sin uttagning i något mindre skala än den i Sverige då man bara använder sig av en final med 10 akter att välja på.
Artisteliten är inte heller på samma sätt närvarande i Danmark utan de mindre kända artisterna får mer utrymme, trots det låga antal artister som tävlar. I årets startfält av Melodi Grand Prix kunde man dock notera att Brinck försökte upprepa sin succé från 2009 då han fick representera Danmark i Europafinalen men också att Thomas G:son och Peter Boström försökte erövra vårt broderland genom att damma av den eminenta gruppen Daze. Samma grupp som under 1990-talet hade sina megahits (?) "Superhero" och "Tamagotchi" och var en del av den enorma våg av eurodance som sköljde över vår kontinent.
Inför 15 000 fanatiska åskådare i Herning avgjorde den danska uttagningen den 26 januari. Precis som på de flesta platser i Europa skulle vinnarbidraget utses genom att folket och en jury skulle ha lika mycket att säga till om. De tio finalisterna skulle bli tre som skulle få sitt öde avgjort i en så kallad superfinal - dit tre soloartister tog sig.
Efter juryns poängutdelning var det jämnt. Simone låg med sina 8 poäng bara tre poäng bakom både Mohamed Ali och Emmelie de Forest och avgörandet låg helt i det danska folkets öde. Totalt 30 poäng skulle delas ut från folket och det skulle visa sig att det i små poängers sammanhang skulle bli en jordskredsseger. Med hälften av folkets röster kammade Emmelie de Forest hem 15 poäng och vann en överlägsen seger och får därmed sätta sig på Öresundståget över bron för att försvara Dannebrogen i Malmö i maj.
Och den här Emmelie de Forest är inte vilken liten dansk pige som helst. Det påstås att hon besitter en del blått blod som kan härledas till den brittiska kungatronen. Enligt egen utsago så ska Emmelie de Forest vara besläktad med ingen mindre än självaste drottning Victoria. En av hennes förfäder, hertig Maurice Arnold de Forest, ska vara en oäkting till kung Edward VII. Huruvida detta är sant inte låter jag vara osagt men för en stund så accepterar jag det och forskar inte något mer i ämnet.
Emmelie de Forest är 20 år gammal och flyttade från Jylland till Köpenhamn för sångstudier och har redan hunnit med ett samarbete med den skotska musikern Fraser Neill. Hon påstår själv att hon alltid har haft sången som en passion och har en välutvecklad röst som är klassiskt skolad och lär gå en ganska så ljust framtid till mötes inom musikbranschen.
"Only teardrops" är i mitt tycke en återgång till den där irländska/keltiska musiken som hade sin framgång under 1990-talet. Att hitta dessa influenser är inget vidare svårt även om den känns helt uppdaterad till det tjugoförsta århundradet. Flöjten går som en röd tråd genom hela låten och återkommer i sin ensamhet vid några tillfällen och ger låten en liten catch. Att trummorna får stor plats i framträdandet är inget som jag sörjer utan snarare tycker att det gör den mer fräsch och uppiggande. Hela låten har en bra uppbyggnad till en refräng som jag tror kan bli en killer i maj. Det är en låt som jag tror gör sig bättre live än inspelad och det ska bli ett sant nöje att få se denna på plats i Malmö.
Emmelie de Forest lyckas att hålla upp sånger utmärkt och det känns som att denna genre är hennes hand i handsken. Hela framträdandet passar henne perfekt med sin enkelhet och avskalade ton. Det är också en låt som kan komma att leta sig långt upp på musiklistorna i Europa för det är en låt som bara blir bättre och bättre. Det är definitivt en låt som kommer att gå till final och där tror jag nog att den kommer vara en av kandidaterna till att vinna hela spektaklet, faktiskt. Så pass bra är den!