Året efter det att Herreys tog hem segern i Eurovision vann Norge. Året efter Charlotte Perelli vann Danmark. Detta har alltså skett varannan gång Sverige vunnit än så länge och om traditionen ska fortsätta så är det i år dags för någon nordisk granne att stå som vinnare av Eurovision. Frågan är i så fall bara vilken av våra nabor som drar trumfkortet.
I lördags, 10 februari, så utsåg både Finland och Norge sina representanter till Malmö men här och nu ska vi enbart fokusera på det land som väljer bidrag genom Melodi Grand Prix - guttarna och jenterna fra Norge. Våra eviga antagonister, tillika vårt bordersfolk. Kan möjligen Norge ha ett vinnande bidrag att sätta på tåget ner till Malmö?
Norge kör ett snarlikt koncept med Melodifestivalen då uttagningen består av tre semifinaler och en final vilka alla direktsänds under fyra lördagar i rad. NRK väljer dock att lägga semifinalerna på lite mindre orter - eller vem här inne kan pricka in Steinkjer, Florö och Larvik på en norgekarta?
Reglerna för deltagande i MGP är precis som de svenska - den artist eller de artister som framför bidragen måste ha fyllt sexton år innan det är dags för den första semifinalen av Eurovision Song Contest. Utöver det är det i stort sett fritt fram för vem som helst att skicka in bidrag till produktionsbolaget som sedan använder sig av en jury att plocka ut de låtar som ska få framträda live i de tre semifinalerna.
Till skillnad från många andra nationer i Europa är Sverige inte så flitigt närvarande i uppställningen av upphovsmän inför MGP och så var det även i år. Däremot så blev den stora snackisen att ingen mindre än Alexander Rybak skulle göra sin återkomst till uttagningarna i år - denna gång som upphovsman och textförfattare. Det surrades flitigt om att han skulle ta hem MGP och få chansen att vinna som upphovsman en gång också. Något som bara en viss herr Johnny Logan lyckats med tidigare.
21 bidrag sållades fram som delades upp på tre semifinaler där topp-3 skulle fortsätta till finalen i Oslo Spektrum. Juryn gavs också möjligheten att välja ut ytterliggare ett bidrag bland de som inte hamnade i toppen och därmed göra startuppställningen till finalen tiohövdad.
För oss svenskar var det dock inte några stora namn som kunde utläsas ur startuppställningarna och därmed inte heller något vidare namnkunnigt inför finalen. Samma final uppvisade en stor musikalisk bredd med allt från mer traditionell folkpop och dansgolvshits till låtar som mer lutade åt rockhållet uppblandat med ballader.
De tio finalisterna fick framföra sina bidrag i direktsändning för att sedan gallras ner till fyra låtar som skulle få göra upp om segern i den så kallade "gullfinalen". Alexander Rybaks bidrag gick naturligtvis vidare till guldfinalen men det skulle inte räcka hela vägen skulle det visa sig. Norge har ett lite annorlunda system i poängräkningen där juryn först inleder med att dela ut 4000, 3000, 2000 samt 1000 poäng till respektive bidrag, totalt 12 000. Sen kan man lugnt påstå att det norska folket har allt i sina händer eftersom en telefonröst är detsamma som en poäng.
Efter det att juryn delat ut sina poäng hade tre av bidragen fått vars 6000 poäng men fick se sig frånsprungna av "I feel you my love" med Margaret Berger som kammade hem full pott av juryn med 12000 poäng. Dags för folket att säga sitt och detta genom att rösterna presenterades genom fem olika regioner - allt för att hålla spänningen på topp (även om resultatet hade blivit detsamma om man slagit ihop alla poäng). Men något spännande blev det i stort sett inte eftersom Margaret Berger kammade hem flest poäng i fyra av fem regioner och vann tävlingen med förkrossande dryga 50 000 poäng och fick nästan lika många poäng som de andra tre bidragen tillsammans.
Margaret är, precis som många andra artister inom ESC på senare år, en produkt från den uppsjö av talangtävlingar som finns på TV idag. Hon deltog i andra upplagan av den norska versionen av Idol och tog sig vidare till semifinal där hon slogs ut av bland annat Maria Haukaas Storeng (som också tävlat för Norge i ESC). Men hon fick ett wild-card av domarna och tackade och tog emot genom att ta sig hela vägen till slutfinalen där hon föll på målsnöret och fick en hedrande andraplats.
Hon är 27 år och har släppt album i Norge men aldrig riktigt slagit igenom på riktigt. Hennes influenser säger hon komma från bland annat the Knife, Daft Punk och Björk och jobbar idag dessutom som musikansvarig på P3 i Norge.
"I feed you my love" heter alltså vinnarbidraget och jag kan inte släppa att jag tycker detta låter väldigt mycket som den ryska popduon t.A.T.u gjorde för några år sedan. Möjligen i något mer lugnare version. Att genreplacera den är i mina öron ganska svårt men jag tror att det är en låt som kommer att spelas på de nordiska radiostationerna i några veckor efter Malmö-festivalen för att sedan försvinna bort lika fort igen.
Det är en ganska så anonym, men intressant, låt. Den är inte mainstream samtidigt som den är det och det är en musikstil som inte allt för ofta finns med i ESC-sammanhang vilket kan tala till dess nackdel och fördel samtidigt. Om det är en inspiration från fjolårets ESC-vinnare låter jag vara osagt men den känns tyngre och mer progressiv än "Euphoria". Nackdelen är att refrängen är på tok för svag och skulle behöva lyftas fram betydligt mer än den gör. Eurovision av idag kräver lite att det ska vara en refräng som man kan gå och nynna på och denna här får jag leta fram på Youtube hela tiden för att minnas hur den går.
Hennes röstresurser är av den karaktär du kan räkna med av en artist som kommer fram genom Idol. Inte helt fy skam men heller inte en röst som klarar av tre minuters sång utan att fallera vid något tillfälle. Däremot så tycker jag att hon har ett ganska så spännande och snyggt framträdande även om hon själv står still genom hela låten. Det känns verkligen som att själva framträdandet och låten i sig passar bra ihop. Men låten är betydligt bättre i studioversionen.
Det har blivit en tidig hype kring Norges bidrag och det ropas och tjoas på många forum att detta kan vara en vinnarkandidat. I mina öron är det absolut inte det utan kan mycket möjligt komma att försvinna i mängden och inte placera sig bland de mest framträdande positionerna. Jag tycker inte ens finalplatsen är självklar även om det är en så pass annorlunda och relativt snygg låt som förtjänar att hamna i finalen. Så även om det har blivit en snackis så är det en låt som många kommer ha glömt efter semifinalen.