I Baku förra året tävlade Finland, som bekant, med en låt på svenska, "När jag blundar". Det var första gången sedan Jill Johnson sjöng "Kärleken är" 1998 som ett bidrag sjöngs på svenska men det skulle inte visa sig vara ett vinnande koncept för våra nordiska grannar i öst. En fjortonde plats i den första semifinalen gjorde att finnarna missade finalen och i årets uttagning fanns inte ett enda bidrag på svenska...
YLE arrangerade Uuden Musiikin Kilpailu med ett regelverk som sa att alla upphovsmän fick skicka in hur många bidrag som helst så länge minst en person som skulle framföra låten och en person som skrivit texten eller musiken måste bo i Finland. YLE fick in nästan 500 bidrag vilket var en ökning från förra året och kanske kan man ana en revanschlusta.
12 bidrag valdes ut till två kvalomgångar med sex bidrag i varje. Från dessa kvalomgångar gick två bidrag direkt till finalen och tre till en semifinal samtidigt som ett bidrag fick säga tack och hej för denna gången. Semifinalen skulle gallra ner de sex bidragen till fyra som skulle ta sig vidare direkt till final. Både kvalet och semifinalen livesändes under tre helger i rad och tävlingarna ägde rum som ett klubbgig på Circus.
Finalen den 9 februari livesändes från Barona Arena i Esbo och det finska folket skulle få lika mycket att säga till om som en jury. Av de totalt tre bidrag som framfördes på finska åkte alla ut i kval och semifinal vilket gjorde att startuppställningen i finalen helt och hållet besjöngs på engelska. I semifinalen hade bidraget "Flags" fått maximala 40 poäng av den fyrhövdade juryn och hade seglat upp lite som en favorit inför finalen.
Efter det att bidragen framförts i finalen lade juryn fram sina röster. De fyra jurymedlemmarna fick ge poäng till varje bidrag på en skala mellan 1 och 10 och när allt summerades var det tre bidrag som delade förstaplatsen med vars 38 poäng tätt följda av ett bidrag med 35 poäng - jämnt i toppen således och det finska folket hade allt avgörande i sina händer. Men tendensen i årets nationella uttagningar håller i sig - det finska folket hade sin klara favorit och omröstningen blev aldrig raffinerande. Med nästan 40% av rösterna slog Krista Siegfrieds finalen på knock och får med sin "Marry me" representera de blåvita färgerna i Malmö. Låten är för övrigt skriven av henne själv tillsammans med Erik Nyholm, Kristofer Karlsson och Jessika Lundström så även om den inte framförs på svenska finns det definitivt svenskanknytning till bidraget.
Många artister runt om i Europa som tävlar i de nationella uttagningarna har sitt ursprung i alla talangtävlingar som kopieras på kontinenten och Krista Siegfrieds är inget undantag. Visserligen så hade hon en musikalisk karriär innan hon ställde upp i the Voice men det var där hon fick det breda genomslaget. 2009 var hon med och startade upp bandet Daisy Jack men lämnade snart för att satsa på sin teaterkarriär. Hon var med i uppsättningen av musikalen Play Me på svenska teatern i Helsingfors för att sedan gå vidare till De tre musketörerna, en annan musikaluppsättning i Helsingfors. Först när hon var klar med den sistnämnda musikalen ansökte hon till the Voice och klarade sig till semifinalen innan hon blev utslagen.
Hon är född 1985 och tillhör den svenska minoriteten i Finland och har således svenska som sitt modersmål även om hon också pratar finska. Utanför musikkarriären har hon utbildat sig till lärare i Vasa.
"Marry me" är en låt som går lite åt rockhållet i sitt upptempo och jag kan inte undgå att tycka att hon i vissa delar av låten har en röst som påminner om en yngre Carola. Precis som låten antyder så inleds den med några kyrkklockor för att nästan omgående övergå till en refräng som känns lite tuggummiaktig - du blir inte av med den hur mycket du än försöker torka, vilket burkar vara en fördel (minns Jedward) för många bidrag. Men kanske inte för Finland i år då det är en medelmåtta och ganska tråkig i längden. Det kan möjligen bli en tillfällig injektion av positivitet i årets uppställning men det kommer då inte att räcka särskilt långt.
Om man lyssnar på liveframträdandet och stuidoinspelningen hör man inte några direkta skillnader vilket tyder på att hon har en sångkapacitet som ligger över medelsnittet. Visst, kanske inte en låt som sätter enorma krav på en sångröst men det är åtminstone en behållning för låten i sin helhet. Hon kan framföra låten rent röstmässigt och utstyrseln på scenen är ju inte direkt oväntad heller. Det visuella liveframträdandet går i bröllopets tecken men är också det ganska anonymt och intetsägande. Tyvärr känns hela bidraget i år som ouppdaterat och avslaget och Finland kommer absolut få svårt att ta sig till final. Återigen hänger det snarare på motståndarnas kvalitet än hennes eget bidrag.