För första gången skickade Sverige förra året en tolvpoängare till Cypern. Ivi Adamous "La la love" gick hem i de svenska stugorna och förärades med högsta möjliga poäng. Hennes upptempolåt gick dock inte hem lika mycket i övriga Europa (Grekland undantaget, förstås) utan hamnade på en blygsam 16:e plats, som förvissa var bästa placeringen sedan 2004. Det var länge osäkert om Cypern skulle återkomma till Eurovision 2013 med tanke på de finansiella förhållandena på ön men efter många om och men så bekräftade CyBC örikets deltagande i Malmö till slut.
Men för att dra in på kostnaderna så valde TV-bolaget att inte hålla någon nationell tävling utan valde helt sonika artist och låt helt internt. Inom EBU hade det efter Baku pratats om att varje land måste anordna någon nationell final för att utse minst den vinnande låten men regelverket förverkligades inte till årets uttagningar utan kommer troligen att införlivas till nästa år. Därför kör Cypern, alltså, helt internt.
Och när man då ska ta på sig ansvaret att välja artist internt så väljer man att ta den säkra vägen. Det är sannerligen inte en duvunge som man väljer utan en väl etablerad inhemsk artist med stort musikaliskt kunnande och många års erfarenhet. När övriga Europa följer trenden att välja artister som kommit fram genom talangtävlingar så kör Cypern på ingen mindre än Despina Olympiou.
I den välkända charterorten Limassol såg hon dagens ljus för första gången 1966 men skolades inom musikens värld när hon flyttade till London för att studera piano och musikteori. Hon återvände sedan till Cypern för att komma igång med musikkarriären men flyttar snart till den grekiska huvudstaden där allt tar fart för henne. Den grekiska och den cypriotiska musikmarknaden är helt och hållet i symbios med varandra och når man topplistorna i det ena landet så gör man det med automatik även i det andra.
Till en början gjorde Despina sig känd genom sammarbeten med storheter som Dimitros Mitropanos, Mimis Plessas och Haris Alexiou men när hon gjorde duetten "Na 'soun allios" med Michalis Hatzigiannis kom det riktigt stora genombrottet. Helt plötsligt visste hela den grekcypriotiska musikmarknaden vem hon var och i och med detta sammarbete fick hon sin första storsäljande CD, som sålde platina.
Sedan dess har det bara rullat på och just samarbetet med Hatzigiannis har varit ett återkommande fenomen vilket gjort att hon kunnat behålla sin höga position på marknaden och hon är än idag en av de mest respekterade sångerskorna på Cypern och i Grekland.
Efter att CyBC offentliggjort den 1 februari att det var just Olympiou som skulle få sjunga för Cypern i Malmö så bekräftades det också att låten som hon skulle framföra skulle besjungas på grekiska. Eurovisionvärlden mötte naturligtvis detta med glädje och det var med spänd förväntan som låtsläppet offentliggjordes på Alla Hjärtans Dag. Och ja, naturligtvis blev det en ballad.
"An me thimase" översätts till "Om du kommer ihåg mig" från grekiska och är en låt som faktiskt fångar mitt intresse mer än förväntat. Det kan ha att göra med att de bidrag som än släppts varit av sämre kvalitet än förra året men jag ska absolut inte ta ifrån henne att hon gör en vacker, enkel och avskalad ballad. Och att den sjungs på grekiska försämrar inte det hela i mina öron och jag hoppas på att språket behålls till semifinalen i Malmö.
Hennes röst dominerar alla tre minuter och instrumenten får jobba lite mer i bakgrunden. Detta naturligtvis på grund av att cyprioterna valt en artist som har röstresurser. Nu har jag inte hört just denna låt live än men jag har lyssnat på henne en del där hon framför andra låtar och frågan är om hon inte är den bästa rösten som valts än så länge. Jag känner mig trygg i hennes röst utan att ha hört just "An me thimase".
Ett litet tema i årets Eurovision är att många låtar doftar 1990-tal och många har valt att hitta tillbaka till det Eurovision som fick mig på fall. Detta bidrag skulle absolut Cypern kunnat skicka 1998 men utan att den känns omodern idag. Det är en sådan låt som inte är tidstypisk eftersom den är av en väldigt enkel natur. Detta gör också att man känner samma sak om låten när man hör den första gången som man gör efter att ha hört den ett tiotal gånger. Den varken växer eller blir sämre - men det är en låt som klart ligger över medel om man ser till årets övriga bidrag än så länge.
Däremot ska jag också påpeka att det är en låt som absolut inte kommer gå hem hos den stora massan. Många kommer att uppfatta den som tråkig samtidigt som många kommer att fullkomligt falla handlöst. Dessvärre kommer den stora massan att tillhöra den första kategorin. Och eftersom Grekland och Cypern blivit lottade i vars en semifinal kan det faktiskt få svårt att gå vidare till final men jag hoppas att Europa väljer att lägga sin röst på en artist som klarar av att stå på scen i tre minuter utan att andas ut falska toner genom mikrofonen.