Med tanke på att det på senare tid alltid är i runda slängar 40 nationer som ställer upp i Eurovision Song Contest så är det ju ganska enkelt att förstå att den musikaliska bredden är förhållandevis stor i tävlingen. Hur pass mycket seriöst ett land tar tävlingen verkar variera från år till år och de flesta nationer har toppar och dalar. Ett genomgående tema som brukar vara med varje år är det där fenomenet med "skämtlåt" eller "parodi". Nationer kan helt sonika skicka iväg något löjeväckande, tramsigt eller rent ut sagt uselt och alla runt om i Europa förstår att detta är en form av protest. Det kan ju inte vara så illa ställt runt om i Europa att dessa plojbidrag verkligen var det musikaliskt bästa som ställde upp i de nationella uttagningarna utan man röstade fram just det bidraget för att sticka ut. Och visst, i en del fall är det lite småkomiska inslag men allt som oftast är det bara bortkastade tre minuter. Och så finns det de nationer som skickar totalt intetsägande bidrag...
Det är dags att vända blickarna mot Österrike och deras nationella uttagning, Österreich rockt den Song Contest som arrangeras av nationella ORF. Efter att framgångarna uteblivit de senaste åren (bara två gånger har man tagit sig till final sedan införandet 2004) så bestämde man sig i Wien för att följa en trend som går genom de nationella uttagningarna i Europa. Man skulle hålla en nationell final i ganska så liten skala men man valde att ta in en internationell jury som skulle representera musiksmakerna runt om på kontinenten och därmed förbättra möjligheterna till en framskjuten placering. Med ESC-vinnaren Marija Serifovic ("Molitva") i spetsen fick en femmannajury (Serbien, Irland, Tyskland, Storbritannien och Sverige representerade) lika mycket att säga till om som TV-tittarna i Österrike. Nu kunde väl valet inte bli dåligt?
Österrike var först ut av alla (ja, utom Sverige förstås) att meddela sitt deltagande i Eurovision Song Contest 2013 och på så sätt fick man gott om tid på sig att planera den nationella uttagningen i detalj och på så sätt hitta det rätta konceptet att plocka fram en bra vinnare. Bidragen skulle skickas in till OBF och den 11 december så offentliggjorde TV-bolaget de fem finalisterna som i en direktsänd final skulle få framföra en före detta ESC-vinnare samt sitt tävlingsbidrag. Sedan skulle den internationella juryn få lägga sina poäng innan det var dags för folket att säga sitt. Intressant att notera är det att artisten Elija valde att framföra Loreens "Euphoria" som sin vinnare vilket resulterade i att han kom överlägset sist i finalen.
När juryn sagt sitt så var det jämnt mellan två bidrag men med en minimal ledning hade Yela med sin feelgoodlåt "Feels like home" en foten på tåget som skulle ta Österrike till Malmö och finalveckan i maj. Men precis som brukligt ute i Europa så var inte juryn och folket överens då Yela bara var trea hos TV-tittarna. Rösterna via telefon hamnade istället hos Natália Kelly och hennes "Shine" som i och med sin andraplats hos juryn slutligen stod som slutsegrare med 20 poäng tillgodo på Yela.
Även Natália Kelly har amerikanskt påbrå då hon föddes i USA men flyttade till Österrike redan som sexåring. Hennes mamma är brasilianska och hennes pappa är amerikan vilket sägs ha influerat hennes i sin musikaliska utveckling. Även om hon idag bara är 18 år har hon redan hunnit vara med i en ungdomsopera i Österrike, tävla i en uppsjö av musiktävlingar för barn och ungdomar och blivit signad till ett skivbolag med popgruppen Gimme 5. Hennes genombrott för den stora massan blev dock när hon ställde upp i talangtävlingen the Voice och på så sätt kontrakterades till ett skivbolag.
Jag inledde med att skriva om plojbidrag som med jämna mellanrum dyker upp i Eurovision. "Shine" tillhör inte denna kategori. Istället tillhör den det där som jag skrev sist i samma stycke. Det där med totalt intetsägande bidrag. Där placerar jag "Shine". Jag vet inte riktigt vad låtskaparna har försökt att sträva efter men detta känns så ofantligt mellanmjölk och tråkigt. Under tre oändligt långa minuter så händer det absolut ingenting i låten. Den är monoton, tjatig och bara väldigt tråkig. Jag försöker tänka efter om det skulle finnas någon artist som möjligen skulle kunna lyfta denna låt till något annat men kan inte komma på någon alls. Den är till och med så pass tråkigt att den inte kan klassas som varken ballad eller upptemo. Sådär lagom bara. Så med tanke på tiden för förberedelser som Österrike haft så måste jag säga att det inte var någon succé om detta var det bästa man kunde skrapa fram. Till försvar ska jag dock säga att ingen av de fem finallåtarna var något att hänga i granen så Österrike får glömma 2013 och sikta bättre till nästa år.
Och framträdandet? Väldigt passande till låten då det också är helt intetsägande och här görs årets kissepauser. Det jag kan ge godkänt på är hennes röstresurser men det är mer för att det mesta är rent, inget annat.