Även om det har blivit glesare mellan tillfällena på senare år så brukar det komma bidrag som har klara dofter av traditionell musik som ett land stolt visar upp. Reaktionerna runt om i Europa har varit olika men jag har en liten magkänsla av att de bidrag som doftar lite etno brukar få en liten skjuts uppåt i resultatlistorna enbart på grund av det faktum att det känns liten genuint och äkta. Och inte heller så ofta brukar jag själv personligen bli lyrisk över valen och ge dessa bidrag lite mer utrymme än vad dom ibland förtjänat.
Om man tittar ner på Balkan i allmänhet och det forna Jugoslavien i synnerhet så kan man ofta få höra låtar i Eurovision Song Contest som relativt enkelt kan härledas till sin hemregion. Jag kommer in i perioder när jag lyssnar på väldigt mycket musik från Balkan och det är just det med den lokala anknytningen som får mig att uppskatta det. Att stå upp för sina traditioner och framföra ett kulturellt bidrag istället för ett mainstreamsdito gynnas i min musikbank och sedan ESC utvidgades under hela 1990-talet så har favoriterna från öst blivit många och faktiskt nästan till och med dominanta. Så det är alltid med spänning som jag ser fram emot de nationella uttagningarna i länderna som en gång i tiden tillhörde Jugoslavien. Och nu ska vi plocka fram ytterligare en nation från denna region som dessutom har satsat på lite mer traditionell musik.
HRT, det kroatiska tv-bolaget, valde i år att plocka fram sitt bidrag internt, fast med ett krav - det skulle vara en klapa. Klapa är en traditionell sångstil som härstammar från Dalmatien, den södra delen av Kroatiens kustremsa. Oftast är det en a capella-sång som framförs av en grupp människor och har sina rötter inom kyrkans värld då man lovsjunger kärlek, nationen, vinet och havet. Själva ordet klapa kan översättas med "en grupp av vänner" och består alltid av en förstetenor, en andretenor, en bas och en baryton. Man kan, om man vill, dubbla uppsättningen men förstetenoren måste alltid vara ensam. Även om det allt som oftast är a capella är det inte ovanligt att klapan ackompanjeras av en gitarr eller mandolin för att förhöja känslan.
Kroatiska kompositörer fick skicka in klapa-bidrag till HRT som därifrån fick välja ut ett bidrag som skulle skickas till Malmö tillsammans med en grupp sångare som skulle väljas i ett senare skede. I mitten av januari offentliggjorde man att bidraget i år skulle heta "Mizerja" och var skrivet av Goran Topolovec. Man valde även ut ett bidrag att ha i reserv men än så länge har man inte haft anledning att offentliggöra det bidraget.
Klapa är väldigt populär i Kroatien och det finns en uppsjö av professionella grupper som skulle kunna ta sig an "Mizerja" för Kroatiens räkning. Men HRT ville ha det lite annorlunda och valde istället ut sex stycken män från olika grupper som skulle få formera en supergrupp och denna presenterades i slutet av februari under namnet Klapa s mora.
Som jag skrev ovan så utvidgades Eurovision Song contest under 1990-talet och länder som en gång tillhörde det forna östblocket kom in i tävlingen. Deras bidrag på den tiden var oftast väldigt annorlunda jämfört med det som vi varit vana vid att höra under tävlingens historia. Allteftersom åren har gått så har likriktningen för alla bidrag i ESC blivit tydlig och det kan allt som oftast vara svårt att särskilja bidragen åt under en och samma tävling.
Men i år kommer Kroatien med en låt som låter ungefär likadant som Kroatien lät under 1990-talet vilket naturligtvis gläder mig enormt! Det är skönt med något som bryter av Idol-trenden som går genom Europa och "Mizerja" är en ganska så skön låt att luta sig tillbaka till och bara njuta. Där är absolut lite klassiska drag över den och jag tror att alla traditionssuktande likar jag har runt om i Europa kommer att finna detta ytters behagligt. Naturligtvis skulle det vara ett helgerån om Klapa s mora skulle få för sig att framföra låten på engelska i finalen så det är inget som jag oroar mig för. Faktum är att Kroatien är en av de nationer i hela sammanhanget som är bäst på att sjunga på sitt inhemska språk (ja, om man bortser från de engelsktalande naturligtvis) och även om det inte gått så bra för dom på senare år så är det ett koncept dom inte lämnar.
Låten är kanske inte en vinnarkandidat men Kroatien kan absolut få den skjuts dom behöver för att ta sig till final för första gången på fyra år. Med denna flerstämmiga medelhavsmelodi så har dom fått mig att tro på ett ESC som plockar fram nationernas särprägel snarare än en tävling som är gjord för radiotopplistorna. Det är också lite svårt att få en wow-faktor på ett framträdande till ett sådant bidrag men jag tror att de sex herrarna kan lyfta denna låten enbart med sina röster. Bra jobbat Kroatien!