En anekdot om en lyckad aktieaffär. En av få jag gjort, kanske den enda...
En gång i tiden hade SE-banken ett aktieägarkonto med hygglig ränta på. Man var tvungen att ha 100 aktier i firman och med en kurs kring 50-lappen var det ingen större uppoffring. Åren gick och jag hade i princip inga affärer med dom kvar. Med jag hade ett bankfack i källaren och nu var det så finurligt uträknat att aktieutdelningen täckte ganska precis hyran för facket.
Jag slapp tänka på att sätta in pengar då jag ändå inte hade något konto dom kunde dra ifrån. Så det var mycket praktiskt uträknat. Men när monopolet drog åt tumskruvarna så hade man ingen större användning kvar för facket. Var mest bongar och kontanter som deponerades där. Jag sålde alltså och då låg kursen kring 230 spänn. Inte för att jag behövde degen men det var en för liten post att jobba på framför text-teven. Jag hade
tvångsköpt dom en gång i tiden och nu hade dom spelat ut sin roll då jag inte behövde bankfacket längre.
Sitta på småposter aktier är lika upphetsande som att beta 50 spänn när man vanligtvis spelar för en lax. Går det in så blir man bara förbannad och spricker det blir man irriterad för att man överhuvudtaget spelade. Bort med skiten alltså.
Det här var strax före finanskrisen 2007-2008 och SE-banken dök ner till dryga 30 spänn. Ingen större vinst i kronor räknat. Men procentuellt desto mer och tajmingen kan man inte heller klaga på. Allt blev
rätt och då kan man inte begära så mycket mer.
Som lök på laxen blåste jag skatteverket lite när vinsten skulle deklareras. 30 % ska man ju dega in. Men jag hade suttit på aktierna i säkert 10 år och kunde rimligtvis inte minnas vad jag köpt dom för. Att jag visste på öret vad jag betalat hör inte hit. Poängen var att SKM aldrig i helvete skulle kunna ta reda på vad jag betalat en gång i tiden. Speciellt som jag generöst uppgav en vinst på dryga 100 %. Ingen kille man går in och granskar i första taget tänkte jag och det gjorde dom inte heller.
Tar en kortis till på samma papper. Samma koncept. Liten vinst men bra tajming.
Var i Dubai 2006? typ och fick lite lokal valuta med mig hem. Man ska helst inte växla alls innan man åker och inte mer än det räcker fram till första bästa växlingskontor och då är det dollar som man fixat hemma som gäller. Kanske hade sedlar för dryga 500 spänn som låg och skräpade då jag vägrade att växla tillbaka hos Forex. Kanske åker nån mer gång tänkte jag och alldeles oavsett skulle man torska 20-25 % på kursen och då spolar jag hellre ner skiten än förnedrar mig.
Finanskrisen som jag nämnde. Tror SEK stod kring 11:50 mot € och Dollarn var motsvarande dyr då kronan för tillfället var lika poppis som grekiska statspapper. Dubais valuta är/var kopplad till dollarn och då fick jag för mig att checka med
valutaväxlaren på nätet. Då visade det sig att jag skulle få närmare 800 spänn för slasken och kursen var till och med bättre än när jag växlade till mig en skvätt före resan. Då var det med lätta steg jag klev in på Forex.
