Ni har väl precis som jag stirrat hålögt hela livet på intetsägande flasketiketter.
Men nu är det äntligen slut med det.
Har ju inte morgontidningen längre så jag får passa på att läsa allsköns bråte som dumpas i brevlådan. Lidl tar ju alla chanser att slicka i sig lite beröm, vilket är fullt förståeligt.
Bäst i test på var och varannan annonsvara. Det kan vara kamratposten som 2006 testade "colan" deras och så vidare.
Den här veckan var det fetaost som blivit
bäst i test och det var så aktuellt som från 2011. Vilket ändå känns relativt inaktuellt då den osten förhoppningsvis är uppäten redan till julbordet aktuellt år. Då jag inte har så speciellt mycket inbokat på måndags förmiddagar, eller några andra förmiddagar, så gjorde jag en googling. Då visade det sig att samma Göteborgsposten testat osten även i år. Vilket känns aningen mer relevant än att slå sig för bröstet över vad redan slaktade får presterat i ett tidigare liv. Men då har man inte läst recensionen än.
Vis av erfarenhet från tidigare år beslöt man sig för att inte lägga smaktestet i samband med den årliga personalfesten på restaurang Murveln. Det var väl egentligen inte då heller utan på efterfesten. Ska det vara riktigt petnoga så var det på festen efter efterfesten. När hela gänget tog en svarttaxi ut till Hisingen för att idka samvaro med den där urtrevliga killen. Han den där deltidaren på sätteriet som ingen hälsat på innan och absolut inte efter den olycksaliga natt...förmiddan.
Det var då man utförde smaktestet. Tillsammans med ljummen polsk smuggelvodka i skitiga petflaskor smakade det precis så bra som vi skrev i tidningen dan...veckan efteråt.
Ja det var så sant: Årets omdöme.
Torr och tråkig i munnen, smakar som gummiband och det är ingen bra smak, (tänka sig
)
har ett plastigt utseende. Övertygar inte, smakar inte speciellt gott.
Bon Appétit.
