Med tanke på att man aldrig varit god för 90 papp tidigare. Så var känslan 9 miljoner. Lite så jag menade.
Nu tar vi Willys från början. Brukar sällan råka ut för något speciellt så nu fick man allt på en gång med ackumulerad ränta på toppen av tårtan.
Märkte att korthelvetet åkte fram och tillbaka i den där djävla avläsaren. Till slut kom jag närmare pudelns kärna, för alla andra hade ju gett upp, och då förstod jag bättre vad som höll på att ske.
Han skulle delbetala med kortet, fast han visste inte vad som fanns kvar, det ser dom inte i kassan heller. Så in med kortet, fumla med koden. Icke. Ut med kortet och samma procedur med 10 spänn mindre eller något. Ja det här höll ju på en stund innan det fäste. Sen skulle han räkna upp resten av pengarna, öppnade handen och var låg där. Jo ett berg med
ENKRONOR!
Det är fan inte sant, måste vara dolda kameran tänkte jag. Sen ska ju varje krondjävel för sig stoppas ner i ett litet inkast som dessutom brukar spotta tillbaka hälften av mynten. Men karldjäveln började aldrig någon gång, stod bara och stirrade ner i handen. Då kom det. Pengarna räcker inte, vi får ta tillbaka någonting.
Då började jag famla efter en plastpåse jag inte hade att andas i. Lugn och fin nu, var stark fick jag intala mig själv. Gick så där. Ja sen skulle en vara gå i retur. Lättare sagt än gjort. Det gick inte. Kassaapparaten hade väl kokat torrt efter allt djävla juckande med kortet.
Nya andetag. Jag flyttar mig fan inte, först i kön som jag var efter det tilltänkta mordoffret. Nästa drag var från han i kassan - jag ringer en vän. Som kom och hon var till lika stor hjälp som Ziggisen vars ben man snubblar över varje gång man ska in i affären.
Tiden gick och jag hade för länge sen tappat alla tidsbegrepp. Till slut vrider livlinan på skallen och ser mitt förvridna ansikte, kastar sig runt bandet och öppnar kassan intill och deklarerar strängt med blicken för dom bakom vad som gäller. Han vars öron det börjat ryka ur ska handla först och sen får ni slåss bäst fan ni vill om dom andra platserna.
Människan var dessutom välklädd och tror han hade en firmatröja till och med. Om det varit en luffare så hade man ju kunnat cykla ikapp han och "puttat omkull" han i ett dike som tack för senast och då hade allt varit mycket uthärdligare i väntan på desserten.