[Wagner]

I brist på spel så gör jag som Hatten och citerar dikter.

Sången om styrman Romson
Stackars styrman Romson hade otur,
skulle måla om sin segelbåt.
När hon skulle välja bottefärg
måttade hon fel med sina tår.

Hon trampa rakt ned i klaveret
och kunde inte komma loss!
Det hände tjugohundraelva
och det fanns bildbevis förstås.

Hon måla om den med giftfärg,
så att den glänste röd och fin,
och snart så färgades kölvattnet
rött som E122.

Hon trampa rätt ned i klaveret,
men lade skulden på sin man!
Så smart att landets högsta sosse
utnämnde Romson till kapten.

Nu är kapten Romson havets fasa,
hela torskbeståndets stora skräck.
Och runt båten ser man tydligt färgen,
lakas ut och sprida ond bråd död.

Ja hon trampa rakt ned i klaveret
och nu tar hånet aldrig slut.
Men hon bär inte någon skuld,
för det var en vit mans fel!

En gång så föll hon från skutan
och tänkte: "Nu så blir jag våt.
Hur ska jag komma hem till Sverige?
Jag har ju inte någon båt."

Men hon tog flyget hem till Bromma.
I ett plan så flög hon hem.
Och möttes av Gustav Fridolin,
som hade varit lärare
(i en byrålåda i en chiffonjé, olé!)