Citat:
Ursprungligen postat av olle
Det är ju nu och någon månad framåt som alla säsongsbanorna drar igång sina tävlingar också. Det innebär stor ökning av antal lopp och tävlingar. Framförallt på lördagarna då det för det mesta ska köras på tre olika banor. Först breddtrav, sedan V75 banan och på kvällen V65 tävlingar på ytterligare en bana.
Lyssna på Ingvarssons intressanta intervju med Lutfi Kolgjini på atg.se. Ludde har ganska likartade uppfattningar som mig vilket han tydligt talar om i intervjun.
1. Minska antalet tävlingsbanor till ca 15. Behåll resten som träningsbanor och eller sommareventbanor som typ Hoting och Karlshamn. Satsa rejält på de 15 banorna. 15 banor räcker för att man oavsett var man bor och har sin verksamhet har relativt nära till en tävlingsanläggning.
2. Satsa framförallt på Solvalla, Åby och Jägersro. Det är där människorna och kapitalet finns. Ska man behålla och även rekrytera kapitalstarka hästägare i framtiden är det i storstäderna dessa finns. Inte i avfolkningsbygderna där de flesta travbanor finns. Ludde tar som exempel treårsloppen på storbanorna. När hästägare investerat 4-500 tkr i en unghäst innan den ens kommer till start och den sen kommer ut och tävlar om 20 tkr i unghästloppen på storbanorna är det inget annat än ett hån mot dessa investerare.
3. Travet ska finnas i hela landet även framöver.
Ludde brukar ha rätt och han säger i intervjun att konsekvenserna kommer bli enorma om bara 7-8 år om man fortsätter som idag. Då kommer det inte finnas många kapitalstartka personer kvar som är beredda att köpa hästar och det innebär i sin tur att det inte kommer löna sig att föda upp och sälja travhästar.
|
Ett litet problem är ju att banorna i t.ex. Norrland inte ligger i avfolkningsbygder. Norrländska städer växer också, på dess landsbygds bekostnad. Boden/Luleå, Östersund, Skellefteå, Umeå, Örnsköldsvik och Sundsvall är inga avfolkningsbygder.
Men jag begriper att det i längden är svårt att ha en massa enskilda travsällskap som varje dag uppfinner hjulet igen, som alltid skall gå sin egen väg och som ser andra banor mer som konkurrenter än som kollegor. Det blir lätt ganska dyrt då.
Man kan dela in Sverige i några regioner som har ett antal travbanor under ETT styre att ta hand om, och hur man sedan fördelar tävlingsdagarna mellan dem är en fråga de får diskutera lokalt.
Prispengarna i loppen blir ändå inte högre så länge vi skall köra så här många lopp utan att spelet ökar. Även om det finns en och annan administrativ miljon att spara så räcker det inte särskilt långt. Lösningen är då att börja titta på det som hästägarna i Stockholm länge varit inne på; man tävlar vid färre tillfällen och med högre prispengar. Kapa av ett par lopp per tävlingsdag, sluta gödsla med pengar över trötta snabbloppare och inför dynamiska prisskalor.Dynamiska prisskalor där antalet anmälda hästar bestämmer prispengarna och där det krävs en prestation för att få prispengar skulle göra att man slapp se halvfulla lopp, eller lopp där hästarna stapplar i mål efter att ha öppnat 1.21 första 1000. Tänket med att (nästan) alla skall få pengar förstår jag inte heller. Ta hellre bort en matlapp än att ha snikna snålskalor.
Men sammantaget tror jag att det är bra att ha alla banor kvar. De är redan byggda, de kostar inte så mycket där de idag står och de håller det lokala intresset igång.