Citat:
Ursprungligen postat av Stankarn
Tacksam att det finns kuskar som man kan luta sig emot. EA. BG. ÖK (om det är stora pengar att köra om). Såna som kan vinna med hästar som inte ens känna bra för dagen. Det underlättar för mig som spelare, mycket lättare att ta ut spikarna då.
|
Håller inte alls med om att Örjan Kihlström är en kusk att luta sig emot. Resultatmässigt är han förmodligen världens bästa, men grejen med Örjan är att han allt som oftast kör för att få en bra placering snarare än för att vinna. Kolla fyraåringsloppet över medeldistans i går på Solvalla där Örjan hamnade tredje utvändigt med favoriten Flex Lane och värsta motbudet Emmett Brown fick ledningen i en 10-öppning första 500. Vem som helst kunde räkna ut att Erik skulle dämpa tempot rejält andra femhundringen, något som också Örjan visste förstås. Med facit i hand hade han vunnit loppet om han gått fram utvändigt ledaren i det skedet, iallafall om Jorma hade släppt fram honom (andra femhundringen gick i 16-tempo). Varför kör han inte då? Saken är den att han mer eller mindre är garanterad en pallplats om han sitter kvar och kör till slut medan han måste ta en risk att bli hängandes i tredjespår om han går fram i dödens. Örjan väljer helt enkelt att riskminimera, han sitter hellre kvar med en (i princip) garanterad framskjuten placering än att ta en risk för öka sin vinstchans (gäller såklart inte alltid, men om man generaliserar). Det gör honom kall för mig spelare, åtminstone bakom betrodda hästar.
En annan sak man måste väga in i den här diskussionen är vilka kuskar som har spelvärde. Man får inte glömma de hästar som har bäst kuskar också är streckade därefter. Generellt sett vill jag hellre se Christoffer Eriksson eller Johan Untersteiner än Örjan Kihlström eller Robert Bergh om jag väntar på en nästagångare som ska komma ut. Kuskar är en viktig faktor att ta i beaktning, men tänk på att man ska spela utifrån hur mycket kuskarna streckas i förhållande till sin kapacitet och inte utifrån vilka som är bäst respektive sämst.