Det mentala spelet
Fem missade slantsinglingar i rad och de röda siffrorna förökar sig explosionsartat. ROI har minskat. Fyra av spelen förlorade med en hårsmån medan man önskar att det femte aldrig hade lagts. Självförtroendet är på väg ner och tvivlet om vad man sysslar med blir allt starkare.
Två spel satt samma kväll. En femoddsare vann nätt och jämnt medan ens asian handicap på -1.5 till dubbla pengarna vann med hela 7-1. Utklassning! Hybrisen är nära - eller rättare sagt - den har slagit i taket för länge sen. Känslan av att vara oslagbar infinner sig. Snart är nästa miljon intjänad. Spelbolagen har noll koll!
Någon som känner igen sig?
Det är just detta som är en av de största utmaningarna vad gäller sportsbetting. Att hantera både med- och motgångar. Att inte tro man varken är bäst eller sämst. Att inte basera ens kunskap över tio spel på en vecka.
Vad är det som gör att vi alla(?) känner igen oss i det ovan? Och är det en för- eller nackdel att vara tävlingsmänniska, inom det vi håller på med? Den känslosamme vs den robotaktige. Vilka styrkor besitter de olika personligheterna? Vilka är fallgroparna hos de bägge ytterligheterna?
Genomlider vi alla, dessa stadium, och försvinner de med tiden - eller minskar de ens? Vem har inte känt sig överlägsen eller helt utan självförtroende? Vilka är lösningarna för att hantera alla aspekter av betting på ett bra sätt? Blir det tråkigt den dagen vi inte sträcker näven i skyn och skriker ut glädjen när den där 15-oddsaren "som var så självklar" vann så den endast borde stått i 1.50? Skulle vi fortsätta om vi var likgiltiga inför resultatet så länge bankrullen växte?
Många frågor och funderingar. För nybörjare (och alla andra) tror jag det är viktigt att vara medveten om hur vi påverkas av vadslagning. Att försöka vara förberedd den dagen fingret är på avtryckaren för att vinna storkovan genom "all in" när storfavoriten bara ska vinna - och till dubbla pengarna dessutom.
Det enda jag tror mig veta är att det tar månader och år av "träning" i skarpt läge som gör att vi minimerar riskerna att tilta, tappa självförtroende eller bli maniska och tro att vi inte kan förlora. Sen tror jag ingen blir "perfekt", eller immun mot känslor när variansen är som tuffast - men att förbereda sig är ett skydd för att inte falla i de enklaste och största groparna åtminstone!
Lycka till med spelandet!
Följande användare gav Sharp$ för den här posten: Thuernman (+5)
|