[HuBBaBuBBa]

Källa: Jens Holm 2012-06-18

Idag har jag en debattartikel I Dagens Nyheter tillsammans med flera personer som driver djurens sak; Staten tjänar miljarder på travhästarnas lidande. Trav är en mångmiljardindustri. Därför pressas hästarna till max. De som inte levererar skickas snart till slakt eller för fortsatta tävlingar i andra länder.

Jag växte upp i Matfors, ett stenkast från ett stall. Under en tid i min ungdom hängde vi ofta på travbanor, särskilt Bergsåker, utanför Sundsvall. Jag glömmer aldrig travhästen som på en tävling skenade ut staketet långt utanför banan. Jag vet inte hur många ben den bröt. Piskor och djur som pressades till det yttersta var standard. Det är märkligt att denna företeelse kan få fortsätta precis som vanligt.

Travindustrin verkar nu vilja lobba extra på oss politiker. Nyligen inrättades en tvärpolitisk grupp i riksdagen för att driva ”hästfrågor”. Och inför Almedalen arrangerar ATG och Svensk Travsport hämtning vid flygplatsen samt ”lunchtrav” den 3 juli med gratis sommarbuffé och underhållning. Jag säger som jag sa på deras flotta trerättersinbjudan till Solvalla för ett tag sedan: Nej tack!

Både som garant för att djurskyddslagen följs och med sin dominerande ställning i ATG har staten ett mycket stort ansvar för att hästarna far illa. Ekonomiska intressen får inte gå före hästarnas hälsa! Enligt Hästnäringens Nationella Stiftelse är ”spelet motorn i hästnäringen”. Mer än 11 miljarder kronor omsätts varje år i travsporten. Förutom att staten får 1,2 miljarder finansierar dessa pengar större delen av övrig hästsport. Så gott som hela ridsporten med sin tävlingsverksamhet är beroende av spelpengar och ATG är i dag hästforskningens viktigaste finansiär.

Är det dessa pengar som är anledningen till att man ser genom fingrarna på det lidande som fortfarande är okänt för de flesta? För det går inte att skylla på att lidandet är okänt för de ansvariga. Till och med i travsportens egna tidningar kan man hitta mängder av uttalanden om hästar som skadats och/eller avlivats och om tränare och hästägare som uttalar sig om att deras hästar är ”värdelösa”, ”har floppat” eller ”gjort bort sig” när de inte sprungit tillräckligt fort.