Citat:
Ursprungligen postat av Piraten
Jo, det är klart att det är en faktor man tänker på som spelare och jag förstår honom till viss del. Men det är trots allt djur vi tävlar med och då tycker jag inte det är schysst att offra en häst för att vinna fördel på det till nästa lopp.
Den som är snällast mot hästarna är Örjan, som vet vad han har i tömmarna. Sen att han ibland kör för sent och sätter sig fast är en annan femma, men då får han också kritik. Men en häst mår bra av att ha Örjan som kusk då han aldrig vinner med mer än han behöver och får hästarna att känna sig modiga över mål.
Vi kan även ta Jorma som exempel. Det är en sann sportsman som ofta är offensiv i sina styrningar. Men blir han ordentligt utsvarad om ledningen är han inte sämre än att han kan ta upp, istället för att fortsätta vara grinig mot ekipaget i spets. Sporten skulle må bra av att ha några fler kuskar som honom, han tävlar ordentligt men på ett schysst sätt.
|
Den som läst Sören Nordins Bok noterar snabbt att en NORMAL tävlingshäst kan gå i BOTTEN högst 15 gånger i sitt travliv, Sedan finns det ju undantag
förstås. Men med detta i åtanke förstår man att kloka kuskar/tränare ger sina hästar att normalt lopp, dvs körning för 4-500 och sedan lugnt fram till upploppet och har en speed kvar OM DET SKULLE BEHÖVAS för framskjuten placering, Många sharpsare tänker inte på detta utan man tror att det är som att köra en formulaett bil. Det verkar så av inläggen att döma
Berth Johansson, som var en framstående tränare och kusk, hade en filosofi
som gjorde att hans hästar höll länge och tyckte det var roligt att springa och tävla. Han sa att en häst underutveckling ska ha FULL FART NÄR MÅLLINJEN PASSERAS Det mår hästen bäst av.
En annan travtränare (inga namn) ansåg att det var fel att piska hästen på upploppet. Då har man tränat upp den fel. Piskan är bara till att korrigera
löpningen. En häst som får pisk varje gång vet att när upploppet nalkas så gör det ont. Det är en poäng i detta resonemang som är värt att notera.
AMEN /SO