Välkommen ut ur skuggorna! Det är en riktigt bra och klassisk fråga du tar upp.
Precis som du är inne på så blir detta snabbt en filosofisk diskussion, men svaret beror i hög grad på vilken riskvilja och bankrulle man har:
Max antal 12:or som sämst (lägsta garanterade nivå):
Det här är den klassiska "trygghetsvägen". Genom att maximera det garanterade minimiantalet 12:or när 13:an missar, skär man bort mycket av variansen i botten. Det ger färre "torra" perioder och en jämnare ström av återbäring, vilket är skönt för både psyket och kassan på kort och medellång sikt.
Högsta medelantal (förväntat värde):
Precis som du helt korrekt påpekar vinner ju medelvärdet i det långa loppet över en oändlig serie spel. Om man optimerar rent mot medelvärdet accepterar man oftast att lägsta nivån kan bli lite lägre (färre 12:or i de sämsta utfallen), mot att man i gengäld träffar fler 12:or (eller till och med har chans på fler vinstpotter) när systemet väl sitter rätt.
Din tanke om att "medeltalet över hela systemet är konstant" stämmer i grunden om man håller ramen (antal rader och garderingar) helt fast. Men målet med själva optimeringen är ju just att omfördela viktningen i garantitabellen.
Min slutsats: Spelar man i ett bolag/syndikat eller med en mer begränsad kassa är det oftast klokast att optimera mot lägstanivån (flest 12:or som sämst) för att dämpa svängningarna. Har man obegränsat med tid och kassa och vill maximera avkastningen över tid är medelantalet den teoretiskt rätta vägen.
Spännande fråga – vad föredrar ni andra?
Följande användare gav Sharp$ för den här posten:
|