Perfa har bara varit "staketkusk",tro mej det kryllar av sådana i de småländska skogarna.
Lite presentation av mig då,jag är snart 34 år gammal,och speedway har sedan barnsben varit en stor del av mitt liv.Jag började köra 80 cc,eller knattespeedway som det också kallas,vid åtta års ålder.Knattespeedway kör man fram till 17 år,då tar man klivet upp till stor cykel,som är på 500 cc.
Jag gjorde debut i elitserien redan första säsongen på stor cykel,och kallades av flera experter för en av svensk speedways mest lovande förare.Jag tog dock aldrig det där sista klivet från att bara vara stor talang,till att också leva på min sport,fullt ut.
Min stora akilleshäl som förare var mina dåliga starter,jag fick hela tiden jobba mig upp i fältet för att plocka mina poäng.Kul för publiken att se,men detta medförde också stora risker för mig som förare.Så när jag gjorde min första riktigt allvarliga olycka 1996,fick jag mig också min första riktiga tankeställare, att det faktiskt kunde hända olyckor,även för mig.Jag ledde ett heat under en tävling i Malmö,när jag plötsligt fick ett lyft på min cykel och slog runt,föraren som låg närmast bakom mig hann inte väja utan körde rakt över mig.Jag hade våldsamma smärtor i ryggen,och det stack både i armar och ben.När jag då låg där på banan var jag helt övertygad om att jag hade blivit förlamad.Det var nog de mest skrämmande minuterna i mitt liv,innan känseln kom tillbaka.Jag hade haft sådan jävla tur att jag "bara" slapp undan en med spricka i svanskotan.
Då fick jag mig en riktig tankeställare,innan dess hade allting gått spikrakt och respektlöst mot toppen,nu hade jag faktiskt undkommit med blotta förskräckelsen,från att hamna i rullstol resten av mitt liv.Precis som många andra speedwayförare,vars karriärer hade slutat så.
När jag sen gjorde min andra riktigt alllvarliga olycka år 2000,lovade jag min flickvän att sluta tävla i elitserien,och bara köra för skojs skull i de lägre divisionerna.Jag lovade också att sluta köra helt den dagen vi skaffade barn.Jag tänkte att mina barn inte ska behöva ha en pappa som sitter i rullstol,det var min stora fasa.Så precis som många andra förare så slutade jag köra helt när mitt första barn kom.Det var 2003,och jag har sedan dess bara varit ute och luftat cykeln en handfull gånger.
Mina största meriter som förare är att jag har två Lag-SM Guld,och flera andra SM medaljer inom 80 cc och 500 cc.Jag körde i det svenska juniorlandslaget under tre säsonger,där jag också var kapten.Mina största skalper,alltså de bästa förarna som jag har slagit är;Tony Rickardsson,Jason Crump,Nicki Pedersen och Rune Holta.
Mina kunskaper om sporten är således stor,och jag får nu lite "thrill" av att följa och spela på sporten.Jag vet vilka banor och förutsättningar som passar olika förare,och att ha själv kört underlättar när det kommer till att reka,tycker jag.
Det ska bli väldigt kul när säsongen drar igång.Både jag och Perfa tyckte att det blev för mycket med två personer som skulle reka i två olika dagböcker på en så smal sport.Därför slog vi ihop oss till en gemensam dagbok.Vi utbytte mycket tankar redan under förra säsongen,så det kommer funka fint det här.
Om ni har några frågor om sporten eller spelet på speedway,så är det bara att fråga på.
See Ya
