Växjö och Göteborg är avklarat och imorgon är det alltså Leksand som gäller för Melodifestivalen 2012. Saker och ting börjar nu hetta till och denna delfinal är kanske den mest namnkunniga av de alla om man enbart ser till vilka artister som kommer att stå på scenen imorgon kväll:
Youngblood Youngblood
Maria BenHajii I mina drömmar
Mattias Andréasson Förlåt mig
Love Generation Just a little bit
Carolina Wallin Perez Sanningen
Andreas Johnson Lovelight
Molly Sandén Why am I crying
Björn Ranelid feat. Sara Li Mirakel
Nu fokuserar vi på Leksand och Cirkus Ranelid. För det är väl det enda som tidningsrubrikerna handlat om denna vecka? Alla spotlights på denna man som jag gillar oerhört mycket men det känns som om fokus hamnar lite fel. Naturligtvis så kan han gå direkt till final bara för att det är han, men dom andra artisterna då?
Vi inleder med Fredrik Kempes lilla boyband
Youngblood. Jag såg dom på Bingolottos Uppesittarkväll och det var ju inte direkt någon positiv överraskning. 90-tals fenomenet men snygga killar som inte kan sjunga håller i sig än idag genom skapandet av ett pojkband. När Kempe dessutom bara tar och dammar av Eric Saades “Manboy” tror han att han tar genvägen till finalen och pojkarnas skrevgreppande är säkerligen ett försök till publicitet. Men usch vad tråkigt detta är. Jag tror ärligt talat att det finns risk för att Kempe, till sin enorma förvåning, får se finalen i Globen utan sina småpojkar. Alla småflickor runt om i landet kan möjligen bli räddningen.
Årets Webbjoker-vinnare,
Maria BenHajji, kommer med en smäktande ballad omringad av miljoner levande ljus. hon har kanske en fördel att komma in som webbjoker då folk redan har fått höra hennes låt men jag är ytterst tveksam till om det är tillräckligt. Dessutom så finns det en starkare och bättre ballad i startfältet vilket gör att Maria möjligen har en liten gnutta chans att ta en plats till Andra Chansen. Men väldigt, väldigt tveksamt.
Mattias Andréasson kommer med sin egenskrivna r’n'b-doftande låt som till min stora glädje är skriven på svenska. EMD-killen får vara rapp i käften då han klämt in många ord i texten och det gäller att han klarar av att leverera det live. Det tog mig faktiskt några sekunder att verkligen hör att han sjunger på svenska när jag lyssnade på SVTs tjuvlyssningsmöjlighet. Men i Mattias ser jag en stark kandidat till en direktplats till finalen och om det inte sker så är han given till Andra Chansen.
Förra året så floppade
Love Generation och tog sig inte vidare från sin delfinal. I år är dom tillbaka och även denna gång med demonproducenten RedOne. Men ändå så fungerar det inte hela vägen ut. Det känns som att dom framför musik som inte passar in här. Men det gör ju inte Dead by April heller men lyckas ta sig direkt till final. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som är fel men något är det. Det finns en klar risk i att tjejerna återigen får se sig förbisprungna redan i delfinalen.
För något år sedan gjorde
Carolina Wallin-Perez en skiva med enbart covers på kent-låtar och naturligtvis blev hon en personlig favorit då. Nu är det dags för hennes Mello-debut och den kommer nog inte vara någon höjdare för hennes del. Låten doftar lite kent vilket är positivt för mig men nog inte för den stora delen av den svenska befolkningen. Dessvärre så tror jag att sistaplatsen är reserverad åt min hjältinna. Allt annat än en åttondeplats glädjer verkligen mig.
Det har sagt innan och jag kan bara understryka det.
Andreas Johnsons bidrag i år skriker Beautiful ones med Suede. Den som inte hör det bör gå till öronläkaren omedelbums! Andreas deltagande i Mellon brukar sluta med succé (med undantaget den gången han gjorde en duett som kan ha varit det bästa midraget i Mellons historia) och han är en av kandidaterna till Andra Chansen eller Final. Men tyvärr är det bara baserat på hans namn för det lilla jag fått höra av låten påminner för mycket om Beautiful ones.
Molly Sandén sjunger om uppbrottet med Eric Saade enligt Aftonbladet. Kanske är det så men här kommer hon med deltävlingens bästa ballad. Jag tillhör inte hennes fanskara men det är bättre än BenHajjis. Den känns modern och skulle kunna ha framförts av Leona Lewis – och det är ju inget dåligt betyg. Låten är i vilket fall som helst en potentiell direktfinalist och värt att tänka på är att det än så länge inte finns en enda ballad i Finalen eller Andra Chansen om man bortser från Thorsten Flincks dramaskådespel från första delfinalen.
Och så
Björn Ranelid. Det känns mer som politisk agitation än sång om jag ska vara ärlig. I alla fall från Björn Ranelids sida. Som tur är så har han
Sara Li vid sin sida som sköter sjungandet och det gör hon bra i denna tuggumipopdänga. Men så är vi där igen: Han kommer gå till finalen. Och det direkt. Han har delat Sverige i två delar och den halva som tycker om honom kommer rösta honom dit. Och det är mer än tillräckligt.
Mina spel kommer senare