Eurovision Song Contest är min stora källa till musik från Balkan och då framförallt från nationerna som gång i tiden gick tillsammans under namnet Jugoslavien. I och med att Slovenien under söndagskvällen höll sin nationella uttagning så har faktiskt samtliga 6 nationer från ex-Jugoslavien gjort klart med sina artister. Men för er som är uppmärksamma så tänker ni kanske att "oj, jag har ju missat hur många som helst". Då kan jag lugna er med att ni i så fall bara har missat min presentation av Kroatiens bidrag. Både Bosnien-Hercegovina, Makedonien och Montenegro har redovisat både artist och låt sedan ett par veckor tillbaka men låtarna finns inte tillgängliga att lyssna på. Serbien har dessutom valt ut sin artist (den troliga vinnaren Zeljko Joksimovic) men låten blir klar först den tionde mars. Så Slovenien blir alltså nummer två i ordningen från västra Balkan.
Nu ska ni få höra, alla ni belackare som tycker att Melodifestivalen är ett allt för utdraget spektakel. Den slovenska nationella uttagningen består egentligen av två olika tävlingar. Först så har vi den tävling som ska ta ut vilka artister som ska få chansen att tävla för Slovenien i Baku, Misija Evrovizija. Sen därpå så ska naturligtvis en låt väljas och då heter programmet EMA 2012. Eftersom att båda tävlingarna är en del av den nationella uttagningen så kan man säga att Slovenien absolut var en av de första nationerna i Europa som påbörjade jakten på sin vinnare i och med det första programmet som sändes i RTV Slovenia den 2 oktober. Det programmet var startskottet på 12 deltävlingar innan det var dags för det trettonde programmet igår som alltså också var finalen.
Likt de flesta talangtävlingarna som funnit i TV-tablåerna de senaste åren så började uttagningen med en auditionturné på fem olika orter i landet. Till Celje, Novo Mesto, Maribor, Koper och Ljubljana strömmade människor i hopp om att återvända med ett bevis på att han eller hon gått vidare i tävlingen. Det enda krav som ställdes var att om du ansökte skulle du vara minst 16 år gammal - precis som reglerna för ESC nuförtiden klargör.
130 deltagare valdes ut av en jury och fick framträda inför en jury som sedan hade till uppgift att gallra ut de 32 bästa artisterna. Var man så pass lyckligt lottad att hamna bland dessa 32 innebar det också att man var garanterad att få framträda i minst en utav de TV-sända showerna under oktober månad. Varje vecka tävlade 8 artister om fortsatt kontrakt men det var bara hälften som skulle gå vidare till nästa omgång. Därmed var deltagarantalet reducerat till 16.
Dessa 16 artister delades i sin tur in i två heat och fick framträda på nytt i TV i månadsskiftet oktober/november. Samma procedur gällde här och precis som i "Tio små negerpojkar" så var dom bara åtta kvar. Med start den 13 november så startades en sex veckor lång utgallring där en person försvann från showen varje vecka tills det bara återstod två artister som hade chansen att få representera sitt land. Ni känner igen upplägget från Idol möjligen.
Den 8 januari hölls så den sista deltävlingen där tre artister skulle bli två. På repertoaren stod det vars en poplåt och vars en Eurovision-klassiker. Tack vare ett bra framförande av fjolårets vinnarlåt "Running scared" och Ruslanas "Wild dances" stod det klart att finalen (den som helt plötsligt bytte namn till EMA 2012) skulle bli en kamp mellan syskonparet Nika & Eva Prusnik och Eva Boto.
I detta läget öppnade då RTV Slovenia upp marknaden för hela Europa genom att låta vem som helst skicka in låtbidrag som sedan en jury fick välja utifrån. Bidragen kom inte enbart från Slovenien utan även bland annat Danmark, Island, Kroatien och Malta fanns representerade.
I finalen fick de båda artisterna vars tre sånger att framträda med i TV-rutan och sedan skulle de slovenska TV-tittarna i kombination med en jury rösta fram vars ett bidrag till de båda artisterna som skulle framföras i en.... Superfinal! Den låt som gick vinnande ur den duellen var också den låt som den 24 maj får ställa sig på scenen i Baku - nästan exakt tre minuter före Sveriges bidrag gör detsamma. Och i en jämn kamp, som TV-tittarna helt avgjorde, stod Eva Boto som vinnare med låten "Verjamem".
Precis som jag skrev i Holland är Sloveniens artist en relativt okänd förmåga. Men det är ju å andra sidan inte speciellt konstigt då hon ställde upp i en talangtävling där man inte får delta om man är etablerad. Dessutom är hon bara 16 år gammal och har inte haft någon mogen möjlighet att utveckla några stordåd under sin livstid såhär långt.
Därför så går jag omgående över till att prata lite om låten istället. Det är så mycket trevligare och något mer relevant. Som ni kunde läsa i inledningen av detta blogginlägg så gillar jag musik från Balkan. Jag har en ganska så bred musiksmak vad gäller genrer och stilar men ska jag välja något som jag tänder rejält på så är det dramatiska ballader. Uppbyggnaden tillsammans med de otroligt vackra språken har under åren gett mig nog så många rysningar att jag blivit mer och mer beroende av Eurovision för varje år som gått.
Och så kommer Slovenien. Dom kommer med precis en sådan låt som är som gjord för mig. En låt med hög dos av dramatik och jag ser bilder av en inre kamp framför mig. Jag har ingen som helst aning om vad låten handlar om, bara det att Verjamem betyder "I believe". Och flicka lilla, vad du än tror på så tror jag också på det. För trots din ringa ålder så tar du dig an låten med så pass pondus att jag förvandlas till en nickedocka och skulle kunna säga ja till vad du än frågat mig.
Den är så fantastiskt bra uppbyggd med enbart ett litet aber. Själva crescendot av dramatiken infinner sig ungefär efter två minuter. Det betyder att det bara finns en minut kvar av att njuta av den fulla explosionen. Bombastiskt och härligt - precis så som det ska vara!
Introt känns lite som det är taget från "Sagan om ringen" och ja, jag känner att det finns några likheter med Marija Serifovics "Moltiva" som Serbien vann med för något år sedan. Men det är en av tidernas bästa vinnare så jag beklagar mig inte alls.
När jag tittade på liveframträdandet så blev jag inte lika frälst. Så därför gick jag över till att hitta en studioinspelning av låten och insåg en väldigt viktig sak som bör finnas med i bakhuvudet i Baku. Det kan vara det slovenska TV-bolaget som misslyckats men i livesändningen så hör man inte den fantastiska musiken eftersom den är lagd något lågt. Eva Botos röst (tillsammans med sin eminenta körare) tar över för mycket och då tappar låten lite eftersom det inte alltid hörs att hon sjunger "i takt" eller vad man ska säga. Så till Baku - tänk på en sak: Sänk mikrofonen eller höj musiken.
Och just ja. Tänk på en sak till: Byt inte till engelska! Snälla, rara, söta, lilla Eva. Sjung på slovenska och ge låten den extra dimension som den förtjänar.
Poängsättningsdags också såklart. Låten är fantastisk och är en klar femma. Men framträdandet är en aning tråkigt och tyvärr drar det ner betyget något. Dessutom så inväntar jag den mest givna femman av alla och jag tror att den låter kommer slå detta med hästlängder. Så tyvärr Eva, bara för rättvisans skull så på en femgradig skala ger jag dig "bara":
4