Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har alla länder i forna Jugoslavien valt åtminstone artist men det har bara varit två bidrag som varit helt klara och därmed funnits tillgängliga på YouTube – min bästa källa till allt som rör Eurovision Song Contest. Men nu blir fler och fler bidrag klara för varje dag som går och det kommer bli en intensiv period innan det sista bidraget väljs den 18 mars – 21 stycken är kvar att offentliggöras.
Tillbaka till forna Jugoslavien och med förhoppningar från min sida om bra bidrag eftersom jag brukar vara svag för låtarna från dessa nationer. Efter de två nordliga nationerna (Slovenien och Kroatien) är det nu dags för det sydligaste – Makedonien. Jag orkar inte ge mig in i diskussionen om man ska skriva FYROM, FYR Makedonien eller bara Makedonien. Egentligen tycker jag att diskussionen (grekerna) är löjliga i frågan och av bekvämlighetsskäl och lathet så säger jag kort och gott: Makedonien.
Det makedonska TV-bolaget MKRTV bekräftade sitt deltagande i ESC 2012 genom att redan den nionde november 2011 internt välja artisten Kaliopi som landets representant till Baku. Drygt en vecka senare offentliggjorde även landets delegationsansvarige att landet bidrag, för fjärde året i rad, skulle framföras på det inhemska språket och inte på engelska. Ett oerhört glädjande besked tycker jag då jag har en liten förkärlek till att låten representerar nationen på något sätt i alla fall – och vad passar då inte bättre än på det inhemska språket? Låttiteln, “Crno i bielo” (“Црно и бело”), blev klar i början av januari men det var först i onsdags (29/2) som låten spelades upp för första gången, live i makedonsk TV.
Den här Kaliopi är ingen duvunge direkt. Det är en väl etablerad artist i både Makedonien och andra Balkan-länder. Hon föddes 1966 i Kicevo i dåvarande Jugoslavien. Kaliopi Bukle, som hon egentligen heter, intresserade sig tidigt för musik och redan som tioåring ställde hon upp i en lokal musiktävling för barn och framgången där gjorde att hon fick turnera runt till bland annat Tjeckoslovakien och Österrike.
Den musikaliska karriären fortsatte med sångstudier vid universitetet och mer deltagande i sångfestivaler runt om i det kommunistiska Östeuropa. 1984 blev hon utsedd till hela Jugoslaviens tredje bästa solist – något som sågs som en enorm succé med tanke på att hon var betydligt yngre än de övriga deltagarna i tävlingen. Slutet av 1980-talet var en enda karavan av succéer och hon släppte flertalet album – både som soloartist och i diverse bandkonstellationer. Hon framträdde på allt fler festivaler och i olika TV-shower och blev ett väletablerat namn över nästan hela Balkan och den trogna fanskaran växte sig större och större för varje år.
När succén var som störst för henne och hennes band “Kaliopi” valde hon, tillsammans med sin man, att flytta till Schweiz men ni som kan er nutidshistoria förstår att detta inte var något populärt beslut och flytten skapade problem. Problemen blev så pass stora att “Kaliopi” upphörde att existera och hon försvann från musikscenen, en del trodde för evigt.
Makedonien valde 1996 att försöka bli delaktiga i den europeiska gemenskapen som heter Eurovision Song Contest och fick möjligheten att delta i ett förkval till huvudtävlingen. I huvudstaden Skopje anordnades den nationella uttagningen, SkopjeFest, och detta event innebar återkomsten för Kaliopi på den stora musikaliska scenen. Hon valde att ställa upp med “Samo ti” och tog hem en brakseger efter att ha vunnit både bland TV-tittarna och juryn. Därmed blev hon Makedoniens första representant i Eurovision Song Contest även om hon aldrig fick uppträda. Makedonien klarade nämligen inte av att gå vidare från förkvalet och fick vänta ytterligare något år innan den riktiga debuten kom 1998.
Det makedonska folket hade inte glömt Kaliopi och hennes otroliga talang. Återigen syntes hon på scener runt om i landet och återigen växte populariteten något enormt. Hon valde i detta skede också att satsa på att skriva musik – inte bara framföra den. Hon skrev texter och musik till sig själv men också till andra inhemska artister och under en period var det som om allt hon skrev blev till guld. Hon har toppat de inhemska hitlistorna vid flertalet tillfällen, både som artist och som upphovsman åt andra artister. I och med den stora andelen människor från Balkan runt om i Europa har hon gjort spelningar i de flesta länder inför stora publikmassor. Bland annat har hon uppträtt i Sverige vid flertalet tillfällen.
Hon har deltagit i den nationella uttagningen vid flera tillfällen efter debuten men aldrig lyckats att ta hem segern – förrän i år. Låten “Crno i bielo” har hon skrivit själv tillsammans med Romeo Grill och låttiteln betyder “Svart och vit”. Det är en låt som inleds lugnt för att senare blir något hårdare i sin framtoning. Som jag skrev ovan så är jag ytterst glad att hon väljer att framföra låten på makedonska – det ger den en högre dimension. När jag sitter och lyssnar på låten så har jag svårt att föreställa mig den på engelska eller något annat internationellt språk.
Den är kanske inte den bästa låt som Makedonien skickat till Eurovision men å andra sidan inte på något sätt dåligt. Jag kan känna att jag saknar den där udden eller det som gör att den sticker ut ur mängden på ett positivt sätt. Hon är absolut en bra artist med något, i mina ögon väldigt attraktivt, hes röst och att hon lyckas att framföra låten råder det inga som helst tvivel om.
När låten spelades upp för första gången i onsdags så var det i ett program som var helt tillägnat Kaliopi. Hon framförde ett väl tilltaget smakprov på hennes tidigare utbud och avslutade kvällen med årets bidrag. Nu vet jag inte om detta är det framträdande som är tänkt att användas i Baku också men jag hoppas på lite förändringar. Det som jag kan se som positivt är att instrumenten som hörs i låten verkligen finns representerade på scen. Där är pianot. Där är fiolen. Och där är elgitarren. Hela showen går ju så klart i… svart och vitt. Men det är så tråkigt! Där händer verkligen ingenting! Den enda form av action är när hon går från pianot (och symboliskt lämnar den finstämda pianomusiken bakom sig) till scenen och låter låten övergå till något mer rock. Så våra kära makedonska vänner får nog jobba en del på framträdandet för att det ska bli bra.
Makedonien är lottade till semifinal nummer två – det vill säga samma som Sverige. Möjligheterna till avancemang finns absolut. Jag skulle nog vilja säga att dom är goda. Inte bara för att hon är en etablerad artist i många länder på Balkan utan också det faktum att Serbien, Bosnien-Hercegovina, Slovenien och Kroatien alla återfinns i samma semifinal. Lägg därtill Bulgarien som nog kommer ge höga poäng eftersom det i språkkretsar anses vara som så att makedonskan bara är en dialektal variant av bulgariskan. Förstår ni att Sverige verkligen måste skicka ett bra bidrag till Eurovision i år?
Nejdå. Jag har inte glömt poängsättningen. Den kommer här. Mellan ett och fem som ni vet och jag ska vara ärligt och säga att bara det faktum att låten framförs på makedonska höjer den ett snäpp. Den är inte lika bra som Kroatiens och därför så blir betygsättningen ganska så enkel i detta fallet:
3