Dags för ytterligare ett bidrag som ska under lupp. Återigen också dags för en nation som valt sitt bidrag helt internt. Det är ganska många bidrag som valts av TV-bolag eller liknande i år och det är naturligtvis tråkigt eftersom jag tycker att ett bidrag ska röstas fram (av jury eller tittare). Men det ska ju å andra sidan bli ändring på detta - om jag inte missminner mig så redan till nästa år. Då måste samtliga nationer som vill delta i den europeiska finalen ha haft en nationell uttagning där det ska ha funnits minst två alternativ att välja på. Bra EBU!
Vi vänder blickarna mot Israel. Standardfrågan besvarar jag redan nu: Jo, Israel får lov att tävla i Eurovision Song Contest. Det är bara i Sverige som vi använder oss av uttrycket schlager-EM men det har egentligen inget med ett renodlat Europa att göra. Alla länder som är medlemmar i EBU får lov att ställa upp i tävlingen. Det gör i stort sett alla europeiska länder (den enda jag kan komma på som inte är medlemmar är Liechtenstein och Kosovo - därför har du aldrig sett dessa nationer delta heller) men också samtliga länder runt Medelhavet. Alltså kan Libanin, Syrien, Jordanien, Egypten, Libyen, Tunisien, Algeriet och Marocko också ställa upp. Marocko har förresten deltagit ett år - 1980.
IBA, som det ansvariga bolaget heter i Israel, valde alltså sitt bidrag helt internt. Jag vet inte riktigt anledningen men jag vet att det länge var osäkert om Israel ens skulle vara med och tävla i Azerbajdzjan. Den 26 maj infaller högtidsdagen Shavout i Israel och nu råkar den dagen sammanfalla med finalen i Baku. Under Shavout får ingen judisk person arbeta och det är just det man anser att man gör när man står på scen och sjunger. Men man kunde åsidosätta denna helgdag för ESCs skull och Israel kommer alltså att tävla - första semifinalen blir första hindret. Dessutom gränsar Azerbajdzjan till Israels eviga fiende - Iran - men man ska ha blivit garanterade säkerheten i Baku.
IBA bjöd in åtta stycken artister/grupper till att ha möjligheten att få representera Israel. Av dessa var det fem stycken som skickade in ett bidrag och det var nu alltså upp till IBA att välja ut den eller dom som kunde vara mest lämpade. Den sjunde februari offentliggjordes det att landet skulle representeras av gruppen Izabo och låten "Time" men det var först nu i dagarna som låten släpptes till allmänheten (läs: YouTube).
Izabo är en israelisk grupp som bildades för mer än tjugo år sedan och har en ytterst bred repertoar. Att genrebestämma gruppen är svår då de genom åren har laborerat med bland annat indierock, disco, punk, psykadelisk rock och traditionell mellanösternmusik.
Sedan starten 1989 har det varit lite olika bandkonstellationer inom Izabo men gemensamt för alla medlemmar är att det redan är etablerade och välkända musiker i Israel och därmed håller gruppen generellt en väldigt hög musikalisk kompetensnivå. Idag består gruppen av fyra medlemmar med en bred musikalisk och instrumentmässig kompetens. Izabo har genom åren gjort olika musikaliska samarbeten med andra israeliska musikstjärnor vilket har ökat dess popularitet. Idag är gruppen en av de större och mest populära i Israel och skördar ständigt nya framgångar i form av skivförsäljning och vunna musikpriser.
Låten "Time" skulle få vilken flower-power-entusiast som helst att gråta av glädje. Andreas Johnson skulle nog också fälla en och annan tår. Det som Izabo lyckats knåpa ihop är så otroligt medryckande och glatt att jag nog inte tror att det finns många människor som kan ärligt säga att dom tycker att bidraget är dåligt. Däremot kan man har olika åsikter om hur pass bra det egentligen är. För visst fasen blir man glad av att höra "Time" och för er som följt det som jag skrivit sedan tidigare så vill jag varna för en extrem fotstampsvarning.
Låten framförs till största delen på engelska men också delvis på hebreiska. De nationella reglerna i Israel säger att låten måste framföras, delvis, på hebreiska och går på så sätt emot vad EBU har för regler för den europeiska finalen. Men återigen så är det, i mina ögon, glädjande att man väljer att behålla en aning nationell identitet i låten. Nu är det så passande att det hebreiska stycket är refrängen och jag tror inte att så många bryr sig om att den sjungs på ett helt okänt språk. Man kommer på sig själv efter ett tag att man sitter och nynnar med. Så grattis, du har lärt dig lite hebreiska min vän. Inte illa!
Israel kommer som sagt att tävla i den första semifinalen där Sverige inte deltar. Och det ska vi nog vara glada för! Jag tror att Israel har väldigt goda möjligheter att ta sig vidare till finalen och bryta traditionen med Shavout. Låten har en refräng som sitter som klistrad innanför pannbenet redan efter en lyssning och av tradition så vet vi att det brukar vara ett lyckat koncept för avancemang. Sedan när den väl kommer till finalen så tror jag inte att den kan klara av någon större bragd än möjligen en topp-10.
Tyvärr finns inget liveframträdande tillgängligt utan jag har fått nöja mig med att bara lyssna på låten. Men eftersom bandet ska bestå av etablerade och kunniga musiker har jag inga som helst tvivel på att det kommer att fungera bra live.
Men jag då? Vad tycker jag? Jo, mina vänner. Jag tycker faktiskt att detta är bra. Mycket bättre än vad många andra nationer skickat iväg än så länge. Jag tycker faktiskt att det är riktigt bra. Jag blir glad av låten och den smittar av sig och är faktiskt den låt som jag gått och nynnat på mest de senaste dagarna. Och i och med fotstampsvarningen så är jag beredd att ge den ett högt betyg. På en skala mellan 1 och 5 så låter jag bidraget vässa sina armbågara och placera sig långt fram i resultatlistan. Israel, for you I give:
4