Ett så stort evenemang som Eurovision Song Contest är lockar naturligtvis stora fans runt om i Europa. Men man ska inte frångå att evenemanget är stort även utanför Europas gränser. Showen sänds i Australien, på Grönland och på Nya Zeeland och runt om på nätets alla forum som behandlar tävlingen diskuteras det fram och tillbaka om vilka låtar som egentligen är bäst. Många har ett intresse att poängsätta låtarna så fort dom kommer enligt ESC-modellen 12-10-8-7-6-5-4-3-2-1 och väldigt ofta så poppar det upp favoriter som älskas över hela världen och som är storfavoriter. Ibland håller dessa favoriter och ibland inte.
En sådan favorit kommer i år från Spanien. Den har blivit en rejäl snackis runt om på olika forum men jag skulle kunna tro att det beror på att Spanien på senare år skickat medelmåttiga bidrag till Europafinalen. Ett par år har dom även skickat bidrag som är en bra bit under medelmåttsstandard. Spanien tillhör ju som bekant "the big 5" och är alltid direktkvalificerade till finalerna så dom har inte behövt bry sig om deras resultat. Och tittar vi de tio senaste åren så har dom en slutplaceringsrad som ser ut som följande: 23-15-23-16-20-21-21-10-8-7. Sjundeplatsen är från 2002 och känns det inte lite som att Spanien borde kunna ha vaskat fram bättre bidrag än dessa placeringar? Vi får gå tillbaka till 1995 för att hitta deras senaste top-3-placering och 1969 för att hitta deras senaste vinst. Men kanske kan det vara en attitydförändring på väg från den spanska sidan.
Det ansvariga spanska bolaget, RTVE, valde i år att lämna konceptet med nationella finaler som funnits i Spanien under de sex senaste åren. I år valde bolaget själv artisten helt internt men vilket bidrag som skulle framföras i finalen i Baku i maj skulle det spanska folket få vara med att bestämma och som jag nämnt tidigare så är det så de nya reglerna kommer att se ut för Europa nästa år. Folket eller en jury måste ha minst två alternativ att rösta på - låt eller artist eller båda delar.
I dagarna strax före den 21 december 2011 gick RTVE ut med att landet skulle representeras av en solist och jag fick känslan av att Spanien ville tillbaka till ESCs finrum och vara med att slåss om totalsegern. Sångerskan som valdes ut heter Pastora Soler och är en mycket väletablerad artist hemma i Spanien och ett känt namn inom Eurovisionkretsar. Därför var det många forum som exploderade av jubel när det blev klart att det skulle vara just Pastora Soler som fick stå på scenen i Azerbajdzjan och försvara de rödgula färgerna.
Vilket bidrag hon skulle framföra i finalen var alltså helt upp till det spanska folket. Däremot var valet av vilka låtar hon skulle uppträda med något mer restriktivt. Det var bara tre låtar som skulle väljas till den nationella finalen och två av dessa skulle plockas fram av henne själv och teamet runt om henne. Man gjorde så för att hon skulle få med låtar som var gjorda av artister som var vana att arbeta tillsammans med henne och som visste vad som passade henne. Den tredje låten skulle plockas fram genom en omröstning på internet där det spanska folket fick två bidrag att välja på och där vinnaren då skulle framföras av henne i finalen.
En av låtarna som valdes ut direkt av Soler och hennes team var skriven av ett svenskt team med den inte helt okända Thomas G:son i ledningen. Tillsammans med Tony Sánchez-Ohlsson och Erik Bernholm skrev dom bidraget "Quédate conmigo" och den framfördes som nummer två i startordningen när finalen gick av stapeln i Pozuelo de Alarcón strax utanför Madrid i lördags.
Finalen var uppbyggd som på många andra platser i Europa och även som finalen i Azerbajdzjan. Både en jury och det spanska folket skulle få rösta med en jämvikt på 50%. Skulle det visa sig bli oavgjort så var det folkets röst som skulle väga tyngst. Juryn i det här fallet bestod av tre prominenta personer som fick dela ut en tolva, en tia och en åtta till de tre bidragen.
Juryn fick först avlägga sina röster och G:sons bidrag fick samtliga tre tolvor och inkasserade alltså maximala 36 poäng inför folkomröstningen. Den låt som folket hade som favorit skulle få 36 poäng och med en överlägsen seger (56% av rösterna) fick G:son även det spanska folkets förtroende och "Quédate conmigo" blev landets bidrag till Azerbajdzjan.
Pilar Sánchez Luque föddes strax utanför Sevilla på hösten 1978. Redan som barn framträdde hon på lokala scener och sjöng flamenco och copla (andalusisk traditionell musik) och som 16-åring signade hon sitt första skivkontrakt och fick släppa sitt första album som framförallt bestod av covers på klassiska coplasånger. Hennes andra album släpptes bara något år senare och då var det mer fokus på pop och bredare musik och genom denna blev hon upptäckt av en större grupp musikintresserade i Spanien.
Och sedan har det bara rullat på. Hon har släppt nio album i Spanien varav många sålt platinum, haft fleratlet listettor hemma i Spanien men också i Turkiet, experimenterat med electronica-musik, uppträtt på Kairos operahus och gjort flertalet turnéer runt om i Spanien och den latinamerikanska världen. Hon har även hunnit släppa ett Greatest Hits-album och är väldigt populär hemma i Spanien där hon skördar framgångar så fort hon släpper ett album.
"Quédate conmigo" betyder "Stanna hos mig" och det är en extrem powerballad som Pastora Soler lyckas leverera med bravur. Hon är en otroligt skicklig sångerska och vet hur man plockar fram de höga tonerna rätt. Dessutom så innehåller den en del stråkar vilket får igång mig. Den är klassiskt uppbyggd med en extremt kraftfull refräng i slutet vilket kan skicka ut en del rysningar längs Europas ryggrader. Jag har hört både studioinspelningen och liveversionen och hon leverera lika bra var man än lyssnar.
Min spanska är aningens knagglig men jag förstår att hon ber om ursäkt för en del saker i låten. En kärleksförklaring till någon som hon aldrig lyckades övertala om hur mycket hon älskade och som hon aldrig riktigt förstod hur hon kunde älska. Rent textmässigt kan det nog inte bli mer cheesy men hon levererar det så snyggt paketerat.
Scenframträdandet är simpelt och kan tyckas tråkigt. Hon står på scenen och gör i stort sett inte mer än så. Men det behövs inte. Hon låter sin röst röra om hos oss tittare och hon har en text som är så kraftfull att hon bara vill framföra den. Och det känns så rätt i detta fall när Eurovision mer och mer handlar om att framföra en ljusshow utan dess like där man gör allt för att sticka ut ur mängden. Men ibland är det det enkla som är det snygga.
Om man ser till konkurrensen så är hon överlägsen än så länge vad gäller powerballader. Det har ju inte direkt varit så många av dom men däremot så finns det ett par lugna låtar som är i samma klass. Och så finns det ju ett bättre som är så mycket bättre om vi ser till lugnare låtar. Så när vi kommer till poängsättningen kan jag inte ge henne full pott. Det saknas det där lilla extra men för alla er som tyckte Yohanna levererade "Is it true" för Island för två år sedan kommer att finna Pastora Soler tilltalande och det har jag full respekt för. Så, på en skala mellan 1 och 5 så är jag glad att äntligen kunna ge Spanien ett högt poäng:
4