Att skicka iväg ett bidrag till Eurovision Song Contest kostar ofta en hel del pengar. Först och främst ska man starta igång en process för att ta ut finalister och eventuella semifinalister i hemlandet. Det går åt en hel del mänskliga resurser till detta och naturligtvis produktionsmässiga. På det ska man anordna själva deltävlingarna och finalen och då ökar naturligtvis utgifterna mångdubbelt. När finalen väl är avgjord och det vinnande bidraget uttaget så är det inte stopp med utgifterna för det. Då ska det spelas in en promo-skiva (gärna med fler låtar än vinnarbidraget), artisten ska helst ut i Europa och promotas och en hel delegation ska avlönas. Sen kommer finalen (i år i Baku) där artisten samt hela delegationen ska ha blygbiljetter, boende och andra omkostnader på plats. Allt som oftast pratar vi om kostnader i mångmiljonklassen och frågan är då om alla länder har råd att satsa fullt ut på Eurovision Song Contest. Och i år kan man ju verkligen ställa sig frågan om ett Grekland i total finansiell kris har råd att skicka iväg ett bidrag till Azerbajdzjan. Svaret är: ja. Fast på ett litet annorlunda sätt.
Det statliga grekiska TV-bolaget, ERT, gick tidigt ut med att man skulle delta i ESC 2012 men att det fick bli med helt andra kostnader än tidigare år. De offentliga medlen i Grekland har ju skurits ner rejält och naturligtvis är ERT inget undantag. Den nationella uttagningen, Ellinikos Telikos 2012, gick av stapeln i Athen igår men med en hel del förändringar från föregående år. Först och främst gick ERT ut med en förfrågan till samtliga stora musikbolag i landet om vilka som skulle kunna tänka sig att medfinansiera jippot. Eller medfinansiera och medfinansiera. Man fråga rätt och slätt om något musikbilag kunde tänka sig att stå för alla utgifter som rörde artisterna - dvs ERT stod för själva TV-produktionen och musikbolaget för resten. Ett enda bolag nappade på förslaget - Universal Music - och därmed fick dom ensamrätt på allt som hade med ESC att göra i Grekland 2012.
Det blev inga glammiga uttagningar i Grekland. Det drogs ner på allting och när finaldagen var kommen så fanns det fyra bidrag som skulle vara med och tävla om finalplatsen i Baku. Showen gick dessutom av stapeln i ett köpcentra i en förort till Athen. Inte mycket glamour där inte. Men man ville vara med i Azerbajdzjan och gjorde så gott man kunde.
De fyra låtarna i finalen var handplockade och alla fick framföra sina låtar. Sedan var det upp till en jury och tv-tittarna att rösta fram sin favorit att få representera den helleniska flaggan i Baku. Poängskörden för de fyra bidragen kan jag inte hitta någonstans men mest troligt är det att enbart vinnaren presenterades - helt utan omröstning. Grekland kommer i alla fall att, i den första semifinalen den 22 maj, ställa Eleftheria Eleftheriou på scenen och låta henne framföra sitt bidrag "Aphrodisiac".
Eleftheria Eleftheriou, eller Elle som hon kallas, är född på Cypern och om det fanns några som helst dubier om huruvida Grekland och Cypern kommer att utväxla sina obligatoriska tolvor i år så är det nu helt klart och cementerat att så kommer bli fallet (dom tävlar i samma semifinal i år). Vid tävlingsveckan i Azerbajdzjan kommer hon att vara nyss 23 år fyllda och har på väldigt kort tid blivit en stor stjärna i Grekland och på Cypern.
Hon slog igenom, som så många andra ESC-artister, i X-Factor 2009 som är öppen för både greker och cyprioter. Tidigt kom hon att bli en av favoriterna i tävlingen men hon åkte ut redan i den femte veckan vilket ansågs vara en stor skräll och en chock för många av hennes fans. Hon signades dock direkt av Sony och året efter ställde hon upp i den grekiska uttagningen till ESC. Hon seglade upp som en av favoriterna att vinna tävlingen men några dagar innan finalen blev hon diskvalificerad då hennes låt läckt ut på internet. Vem det var som läckte låten är än så länge oklart och det pratas om att någon konkurrent röjt hotet ur vägen genom att publicera låten online.
Som ung växte Ella upp på Cypern och visade tidigt en artistisk ådra. Hon ansågs vara en skicklig tecknare och en god atlet. Men sången hade alltid varit nummer ett för henne och som nioåring började hon studera vid konservatoriet med fokus på klassisk sång. Hon började också studera piano, harmoni och musikhistoria och redan som sextonåring gav hon sånglektioner till andra. 2006 ställde hon upp i den cypriotiska uttagningen till ESC men hamnade bara på en sjundeplats. Trots besvikelsen satsade hon än mer på musiken och blev antagen till University of Surrey i England.
I slutet av 2011 valde hon själv att lämna Sony och gå över till Universal Music och tack vare det valet så fick hon alltså chansen att representera Grekland i Baku.
Att låten "Aphrodisiac" kommer från Grekland eller Cypern kan ingen undgå. Det doftar rejält av de traditionela rytmerna från de två länderna även om det är en modern och poppig upptempolåt. På många forum pratas det om att det ska vara en vinnarkandidat men det påståendet finns inte i min värld. Grekland går alltid bra i ESC-sammanhang (man har inte varit utanför topp-10 sedan 2003) och vi pratar absolut om en låt som kommer att gå till final men i min värld kan den inte utmana om topplaceringarna.
Låten är skriven av Dimitris Stassos, Mikael Stenström och Dajana Lööf och är med andra ord helt svenskproducerad. Detta blir således den sjunde låten i årets Eurovision som har minst en svensk upphovsman och detta är något som vi får vänja oss vid i framtiden. Svenska producenter och låtskrivare är otroligt eftertraktade ute i Europa och vi kan nog inom några år prata om ett mini-SM när Eurovision ska avgöras.
Tillbaka till låten. Den är väldigt enkel och jag får lite känslan av att den inte är komplett. Det skulle kunna göras så mycket mer med denna låten. Lite mer tryck i den så hade den stigit i graderna men nu känns den bara så platt. Framträdandet från finalen (visserligen inte rättvist med tanke på produktionen) är så tråkigt det kan bli. Hon står och sjunger omsvärmad av fyra killar som enbart trånar efter henne. Kan det bli mer kliché? Nej, här har Grekland mycket att jobba på fram till den stora scenen i Baku. Dessutom vågar jag inte säga något om hennes sångkapacitet live eftersom jag misstänker att hon inte sjunger live under framträdandet. Det låter alldeles för likt studioinspelningen...
Men ett plus ska låten ha och det är just det faktum att man behåller lite av den nationella känslan. Det finns ingen som kan säga att detta inte luktar Grekland. Få länder väljer att hålla kvar sin nationella identitet men visserligen så finns det få länder som har en så klar musikalisk identitet som just grekerna. Så när det är dags för poänggivning så ger jag landet ett extra poäng bara för att dom kör med sina egna rytmer och då stannar poängmätaren på:
3