Vi börjar att närma oss slutet på alla dessa ESC-presentationer men nu ska vi titta lite närmre på ett land som faktiskt valde både låt och artist redan i december. Nu är det inte jag har slarvat med uppdateringarna för er utan det var först under torsdagen som Montenegro valde att presentera sin låt för första gången.
Montenegro återvänder till Europas favorit-TV-show efter att ha varit frånvarande under två år. Ekonomin har varit lite kärv för TV-bolaget RTCG men nu siktar man alltså på comeback. Landet har deltagit vid tre tidigare ESC men aldrig lyckats med att nå finalen. Så ribban sattes högt i år för att hitta framgångsreceptet i Azerbajdzjan och frågan är om dom har gjort rätt?
RTCG valde att välja både låt och bidrag helt internt och det är, som jag tidigare skrivit, sista året den möjligheten finns. Till nästa år så måste folket eller en jury ha minst två alternativ att välja mellan. Det kan vara minst två låtar, två artister eller båda delar - på något sätt ska en del av bidraget ha blivit valt. Så det där med interna val är i och med 2012 snart utdött.
Redan den 12 december gick RTCG ut med att Montenegros representant till Baku skulle vara artisten Rambo Amadeus. Rambo Amadeus är naturligtvis ett artistnamn (ja, du hade rätt - en mix av John Rambo och Wolfgang Amadeus Mozart) och egentligen heter herrn i fråga Antonije Pusic och är av montenegrinsk härkomst men bor och verkar numera i Serbiens huvudstad Belgrad. 49-åringen är känd i hela forna Jugoslavien och är en väl etablerad artist. Han skriver oftast sina egna texter vilka nästan alltid är av det satiriska slaget och han älskar att driva med politiker. Han presenterar sig själv som musiker, poet och mediamanipulatör.
Han är född i Kotor som ligger vackert beläget vid Kotorfjorden i Montenegro och det har på sätt och vis påverkat hans uppväxt. Innan han började inrikta sig på musik var han en otroligt framgångsrik seglare och vann flertalet internationella tävlingar för Jugoslavien. Han valde dock att lägga segelbåten åt sidan och fokusera sig på musik. 1988 släppt han sitt första album och redan då genomsyrades hans musik av humor och glimt i ögonen. Hans popularitet växte i hela Jugoslavien och han nådde även utanför gränserna till andra närliggande kommuniststater.
I efterdyningarna av inbördeskriget i Jugoslavien under 1990-talets början var han en av de första artisterna att åka på turné i de nya nationerna och även fast han ansågs komma från ockupationsmakten Serbien-Montenegro togs han emot av stora skaror fans på arenorna runt om i bland annat Slovenien och Makedonien.
En smått komisk detalj är att han, till sitt album "Don't worry be happy", samplade den norska korrespondenten Åsne Seierstad i en av hans låtar. Hon sjöng då en norsk folkvisa och Rambo Amadeus lyckades även sampla in några svordomar från den forne Afghanistanjournalisten.
"Euro Neuro" då? Om jag någonsin tidigare här har skrivit att det är svårt att få grepp om något annat bidrag i årets startfält så tar jag tillbaka allting. Den här låten är fullkomligt omöjlig att försöka tyda och tolka. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva om den. Jag vet inte om den är fullkomligt urusel eller om det är något som borde geniförklaras. På YouTube finns låten enbart i form av en video och eftersom jag inte kan höra den live så kan jag inte uttala mig om hans "sånginsatser".
Men på videon så framför han i alla fall låten på engelska och försöker klämma in så många rim som möjligt under tre konstanta minuter. Det ska också sägas att det inte är någon sång vi pratar om utan han gör en Björn Ranelid och pratar fram hela låten samtidigt som det finns någon form av psykadelisk funk i bakgrund.
"I got no ambition for high position in competition with aircondition" lyckas han klämma in på en enda rad och då tror jag att ni förstår hela konceptet. Kanske säger det något om hans syfte med att tävla i ESC också: En bra plats att marknadsföra sig på och inte direkt ha som syfte att försöka sopa hem hela tävlingen. Det ska dock bli väldigt intressant och se hur han framför detta live på en stor scen. Det känns som att vi kommer att bjudas på en mycket spännande show.
Jaha - och var fan ska jag placera detta? Trots att jag har lyssnat på det ett antal gånger så kommer jag inte fram till att jag kan geniförklara det. Det är verkligen inte så där värst jättebra och förtjänar då inte någon fyra eller femma. En etta känns lite orättvist med tanke på vilka andra sopor som har fått det betyget och kreativiteten han bjuder på bör uppskattas mer än minsta möjliga betyg. Äh, nej, jag tycker inte detta är speciellt bra så betyget får bli:
2