En veterinär jag känner sade att hästar som tävlar (inte bara trav utan också t.ex. galopp och hoppning), sköts om minutiöst. De får mycket daglig skötsel, bra foder, veterinärvård när det behövs, motion, de blir skodda och får hovarna ompysslade med korta och jämna intervall. Detsamma gäller ridskolehästar. De har det så bra man kan ha det som häst.
Så ser det inte alltid ut bland sällskapshästarna, eller snarare de sällskapshästar som någon håller på att tröttna på. När hästar inte har ett nyttovärde så blir det mycket längre mellan veterinärbesöken, hovslagaren kommer mer sällan, fodret blir det billigast tänkbara. De går i hagar som är dåligt underhållna, står i stall där det drar och droppar, där förruttnelse och mögel har fått fäste. En del hästar ser knappt en människa eller en annan häst under en dag.
Själv skulle jag gärna se att vi tog efter Norge i tävlingssammanhang. Där är körspö förbjudet så man kan inte snärta till hästen och få den att springa fortare. En bra början vore att hästar som kusken drivit oreglementsenligt skulle diskvalificeras. Då skulle det tänkas till lite innan spöt började vina i luften.
__________________
Alternativet till utveckling är förr eller senare avveckling.
Följande användare gav Sharp$ för den här posten: Flickepojken (+2)
Senast redigerad av Viroid den 2014-03-05 klockan 13:30.
|