Så ser det inte alltid ut bland sällskapshästarna, eller snarare de sällskapshästar som någon håller på att tröttna på. När hästar inte har ett nyttovärde så blir det mycket längre mellan veterinärbesöken, hovslagaren kommer mer sällan, fodret blir det billigast tänkbara. De går i hagar som är dåligt underhållna, står i stall där det drar och droppar, där förruttnelse och mögel har fått fäste. En del hästar ser knappt en människa eller en annan häst under en dag.
Usch vilken hemsk bild du målar upp. Men jag kan mycket väl förstå att de kan bli så när nyhetens behag har lagt sig
.