[Viroid]

ATG:s årsredovisning för 2013 är färdig sedan några dagar. Ur den kan man gräva fram en hel del, men jag skall fokusera på det som spelarna stoppade in i maskineriet.

Under 2013 spelade svenska spelare via ATG för 12.155.400.000 (drygt 12 miljarder). De fick tillbaka 8.532.200.000 (drygt 8,5 miljarder). Via bråkdelar och oinlösta vinster plundrades spelarna på 69,7 miljoner till. Nästan 3,7 miljarder netto petade spelarkollektivet in till travet. Det räcker gott och väl till att köpa hela kullen med de hästar som föddes upp under året (inkl Luddes dyringar) och sätta dem i träning hos proffstränare. Eller att ha nästan 25.000 hästar i proffsträning med en månadskostnad på 15.000kr/st. (Enligt ST finns det idag knappt 9.000 hästar i proffsträning, och ungefär lika många amatörtränade).

Utöver detta kan vi konstatera att drygt 50% av spelet har kommit via ombud, där man fått betala kupongavgift för att spela och hämta ut vinsten. Det handlar om hundratals miljoner. Därtill har spelarna betalat för sina ATG Live-abonnemang, sina inträden på banorna, programmen på banorna, drivmedel till bilen för att ta sig till banan, de saltade priserna för att äta och dricka på banan och övrigt spelinformation man måste ha därför att en del tränare måste delge sina åsikter exklusivt till betaltjänster.

Det blev rabalder när det visade sig att man glömt bjuda in tränarna till olympiatravsbanketten. Jag kan meddela att man hade glömt att bjuda in dem som betalade kalaset också, nämligen spelarna. De aktiva skriker i högan sky över den prisexplosion som hästägande inneburit. De borde kanske fundera över vad de kostar att vara publik? 45kr för en kokt korv och en burk läsk, är det rimligt? (Kostar 10 spänn på IKEA). Att se Elitloppet på Kongressen och äta en trerätters meny kostar dryga tusenlappen på lördagen och 1695kr på söndagen. Inträde (350kr för en helgbiljett) och dryck tillkommer.

Det spelarna har fått är rabattspelande gangsters i diverse skatteparadis som ATG skrivit avtal med. Suddiga tjock-TV som visar oddsen som ändras långt efter att starten gått, raspiga högtalare som gör att speakern låter som om det var Mr Metan som ligger och fiser i micken och stiliga plaststolar i fyra nyanser av brunt som var senaste mode 1973. Lägg till en icke asfalterad parkering så att bilen är täckt av damm när tävlingsdagen är över, och vändkors i entrén som senast såg en färgpensel när Evita Broline tävlade.

Tänk om man för ett ögonblick skulle tänka tanken att man börjar ta hand om sina spelare? Skicka en delegation till Las Vegas, Atlantic City, Monte Carlo eller Macau och se hur man gör där. Eller i värsta fall så får man be Robert Bergh berätta hur kasionot och spelklubbarna i Sundsvall tar hand om honom...