Jag har funderat en hel del på att försöka starta ett bolag för storspelare på V75-Tillsammans. Minst 1000 kr per andel. Det borde kunna fungera, har jag tyckt. Men jag har ändrat uppfattning. Det skulle nog bli som småbolagen- fast värre! Höga insatser och så fort det kommer en ökenperiod så hoppar folk av. Och ökenperioder är en garanti för ett V75-bolag. Helt oundvikliga. Det skulle bli mycket svårt att få ihop fullt lag men man skulle ju kunna provspela en period, förstås.
I vilket fall, här är ett exempel på hur man kan bygga en systemmodell utifrån ett Spelvärdetänk. Det bör gå ganska lätt att ändra modellen så att det passar det egna behovet. Byter man ut ett helgarderingslopp mot en spik har man kommit en bit på vägen.
1. Ska det vara seriöst måste man chansvärdera alla hästar i procent. Detta är inget lätt arbete och kräver en hel del träning innan man får det att sitta. Risken är t ex uppenbar att man sneglar för mycket på andras tips o analyser och inte vågar gå steget fullt ut.
2. Detta system är tänkt att bli på ca 100 000 rader och skrivs ut på 12 kuponger. Man bör fundera en hel del på hur man väljer ut nyckelhästarna. Det kommer att finnas totalt 8 nyckelhästar. Beroende på hur stor risk man är beredd att ta kan man välja att gå på en del favoriter+outsiders eller bara outsiders. Bara favoriter rekommenderas ej! Jakten på utdelning måste anpassas till systemets storlek.
Jag gillar att spela utan spik. Inga problem att modifiera modellen och spela med en spik.
Nu tar man sin procentlista och jämför med V75-procenten. Det borde inte vara särskilt svårt att hitta rätt.
3. Ett tvåhästarslopp. Som sagts, man får bestämma principer för hur det väljs. Kanske man har som krav att det ska vara minst 65% chans att sätta det. Den hårdhudade är beredd att ta större risker. Det viktiga kravet är att båda hästarna har ett positivt spelvärde. Alltså att deras vinstchans är större än V75-procenten. Enligt Jens eller Din eller Min
ÅSIKT förstås...
4. Ett trehästarslopp. Samma principer som ovan. Alla tre måste ha ett positivt spelvärde. Finns ingen anledning att ha med alla tre annars.
5. Fem lopp kvar. Fem helgarderingslopp. Tokskrällen ska med. Det blir ett ABC-block på fem lopp där minst 1 A måste vinna och max 1 får vinna.
6. Inom dessa fem lopp ska tre A-hästar väljas ut. Alla tre måste ha ett positivt spelvärde. Om de är favoriter eller outsiders beror på vilken risk man är beredd att ta. Med favoriter sitter systemet oftare men utdelningarna blir lägre. På lång sikt.
7. Samtliga fem lopp rankas. Ja, enligt någon spelvärdeprincip, förstås! Exakt hur blir för långrandigt att gå in på här. Sex hästar i varje lopp blir antingen A-hästar ( de tre som redan valts) eller B-hästar. 27 B-hästar alltså. Alla andra hästar blir C-hästar. Här kan man skapa en mängd principer för valen. T ex kan man bestämma att betrodda hästar på, säg, minst 15% inte får bli C-hästar. Å andra sidan kan man bestämma att ett visst antal 4% eller lägre måste bli B-hästar. Återigen, det beror på vilken risk man är beredd att ta och hur höga utdelningar man siktar på.
8. Nu finns det ett färdigt system. Men det måste verklighetsprövas. En sak som absolut bör göras är att köra en simulering i t ex Jokersystemet. Man får kostnaden och, mer viktigt, man kan se hur många rader man har inom olika utdelningsintervall. Om det visar sig att man beräknas bli ensam om 7 rätt på 20% av raderna kan det nog vara vettigt att fundera på om man kanske ska bygga systemet lite mindre skrällbetonat. Man kan även ha fastställda krav på hur det slutgiltiga systemet ska se ut avseende rader inom olika utdelningsintervall.
9. Detta kanske skulle kommit före punkt 8. Man skulle kunna kalla det Systemförbättring. Man går helt enkelt in i systemet (ja, det finns vissa risker med det. Jag vet...) och snyggar till lite. Även här kan man ha förutbestämda principer för hur detta ska ske. Kanske Spelvärdesprinciper.
Vissa hästar är faktiskt helt chanslösa. På riktigt. Inte många men de förekommer. Bort med dem. Möjligen skulle man ta bort C-hästar som har ett kraftigt negativt spelvärde. Jag skulle dock vilja ha lite mer erfarenhet och framför allt se en verklig spelomgång framför mig innan jag bestämde något sådant. I något enstaka fall kanske man anser att en betrodd häst är sjukt överspelad. Kanske ska den då bara bort. Som sagt, en sån sak blir lättare att se i verkligheten. Därav verklighetsprövning, ju!
En möjlig systemförbättring man absolut ska titta på är jämförelse mellan de sista B-hästarna och de första C-hästarna i alla loppen. Systemet har ju sex AB-hästar i varje lopp. Resten är C. Om det i verkligheten finns en sjätterankad B-häst med lågt spelvärde och en sjunderankad C-häst med högt spelvärde, så verkar det tämligen vettigt att låta dem byta bokstav.
Och så där kan man hålla på ett tag. Tills kusarna har hamnat rätt. Så gör man en ny simulering. Till slut har man förhoppningsvis ett system klart före deadline!
Detta var ett utkast till systemmodell byggt på någon sorts Spelvärdesprincip. Enligt min mening: spelar man sju lopp - då spelvärdebedömer man sju lopp. Annars är det en halvmesyr. Eller så fimpar man spelvärdetänket.