[Viroid]

Redan 2007 började ATG söka partners runt om i världen till det man tyckte var världens bästa spel, V75. Det gick till en början inget vidare, men 2010/2011 när man släppte in omvärlden till alla spel och hade riktigt lukrativa avtal tog det efter en tid fart.

I September 2011 plockade någon via Sydafrika ut den första miljonvinsten på V75, i Oktober samma år presenterade sig Tasmanien med två snabba miljonvinster på V65.

Redan här såg ATG vad som höll på att hända. Omsättningen försköts snabbt mot utlandet från Sverige. Pålitliga stora spelkonton hos ATG och stabila ombud med hög omsättning tvärstannade. Ändå redovisade ATG en spelökning för 2011. Styrelsen för ATG började undra vad i helsicke som var på gång, den 26:e April fick Remy Nilsson lämna in sin avskedsansökan.

Styrelsen för ATG hade inte engagerat sig särskilt hårt i utlandsspelet. Man litade på att tjänstemännen visste vad de gjorde, för själva hade de inga kunskaper om den internationella spelmarknaden. Remy förklarade personligen hur bra allt skulle bli om alla i hela världen spelade V75 som kärringarna i Sverige. Man drog sig inte ens för att öppet i media tala om V75-omsättningar på 200-250 miljoner.

En månad efter att Remy fick gå vann Sydafrika 60 miljoner på V75, och sedan fortsatte det. Omsättningen gick i botten, förtroendet för ATG var skadat. ATG tappade 700 miljoner i omsättning, trots att det internationella spelet endast ökade 300 miljoner. För att inte också tappa de aktivas förtroende öppnades hästsportens fond för att täcka upp med prispengar.

Jag tror att man i ATG:s ledning helt enkelt fick storhetsvansinne. Man såg säkert på de stora spelbolag som växte upp, man såg Pokerboomen och drömde om samma sak med svenska V75. Man hade inte en tanke på att det svenska intresset för spel på hästar kanske låg i att många svenskar ändå kommer nära en häst då och då, att banorna ligger utspritt över landet, att de flesta besökt en travtävling. Allt var bara spel.

Man pressade banorna till minutpassning och förklarade att enstaka minuters förskjutning kunde innebära stora spelbortfall eftersom man nu hade spel från tiotusentals spelbutiker över hela världen. Man började göra spelprogram på engelska, man hade till och med folk som satt och reffade loppen på engelska, spelinformationen producerades på en väldig massa språk. Niclas Andersson fick ständigt nya beställningar till Kanal 75 på program och information som skulle produceras på nya språk och format.

Ingen vågade ifrågasätta. Det var ytterst få på ATG som visste hur avtalen var konstruerade. IT-avdelningen fick bara order om att skapa nya vägar in för att ta emot spel från den ena partnern efter den andra. Sådana simpla ifrågasättanden som att Poker var de ungas spel medan V75 nog var lite för långsamt och tråkigt för dem, lyssnade man inte på. Remy hade ju funnits med sedan Gert Lindbergs dagar, han var den som alla hade som förstaval när en ny VD skulle utses efter Bengt Jönsson, och omsättningen steg hela tiden. Att börja käfta emot där var detsamma som att stämpla ut för gott och söka sig ett nytt arbete.

Styrelsen reagerade inte förrän det började komma in röda siffror. Sedan tog det ett halvår innan det började stå klart för dem vad i helvete man hade gjort. Under den här tiden manipulerade ledningen medvetet media. Läser man vad som skrevs då talades det om "internationella spelsyndikat" som spelar massor av rader enligt "matematiska mönster". Det lät som att det var Woodoo-datorer som sköttes av robotar och spelade till svenska travtävlingar.

Allt därefter handlade om damage control. Man bytte VD lugnt och stilla, vräkte ut fonderade medel för att hålla de aktiva lugna samtidigt som man i panik började försöka komma åt sättet som de utlandsbaserade spelen använde för att dränera spelen i Sverige.