[Stekel]

Ack, om inte om hade varit...

Det är sannerligen något som borde vara tänkvärt för många. Att man så ofta "är nära" är nog den enskilt största faktorn som gör att den här sporten drar så mycket intresse och spel. Oavsett hur fel ute man var jämfört med facit.

För pedagogikens skull kladdar jag upp ett exempel-system på V75 här nu:

10*4*3*3*3*3*1=1 620kr.

Säg att jag åker på 3 förstareserver och tycker att jag är "nära". Så sätter jag mig och ritar om systemet då inklusive förstareserverna för att få alla rätt. Hur troligt är det att jag är "nära" att ha den där spelkassan om jag normalt spelar för en tiondel av det? Och hur "nära" är det att jag målar dit just förstareserverna och inte lägger upp systemet på annat sätt så det ändå blir bom i någon av loppen?

11*5*4*4*4*4*2=14 080kr.

Det händer emellanåt att man faktiskt på riktigt är nära. Om man bommar på ett lopp i en omgång som ger stora pengar. Där man dessutom velat länge och väl mellan att sätta sista strecket på vinnaren eller på en annan. "Den där funderade jag på att ta med en sväng" är en sak. Det kallar jag heller inte nära egentligen. Men att faktiskt sitta i slutet och väga en häst mot en annan är en helt annan femma. Det värsta som finns när det händer, eller ett tecken på spelform om man ser lite mer optimistiskt på saken. Om man rannsakar sig själv ordentligt så är det ju inte speciellt ofta man är så där nära på riktigt när man bommar.