Jim Frick vann över 5000 segrar, och det var sannerligen inga "straffsparkar" han normalt sett hade med undantag för Verner som var Sveriges i särklass bästa kallblod under några år. Utan han nötte på med alla dess hästar som inte alltid hade den mest ädla stamtavlan. När han inte hade starthäst själv i ett lopp körde han för det mesta åt någon annan. Han var erkänt duktig med att hålla hästarna i trav och se till att de fick loppen de klarade av. Över 3000 tränarsegrar med det material han hade, för det mesta i skuggan av Stig H och Olle Goop, är imponerande. Rättvik, Romme, Gävle och Solvalla var hans banor. De andra Solvallattränarena visste att det var meningslöst att att åka till Solvalla norra grannbanor, i Frickland regerade Jim. De fick åka till Eskilstuna, Örebro och Mantorp istället om de hade hästar som behövde luftas på orten.
Hans storhet som hästkarl, tränare och kusk kan inte överskattas, och i himlen ekar säkert redan de många historierna på klingande dalmål.
__________________
Alternativet till utveckling är förr eller senare avveckling.
|