Dostoyevski,
Spelaren.(Fritt efter
Det är så djävla enkelt att vinna, det är så skrattretande enkelt att vinna, jag har kommit på det nu. Jag har det. Det enda som gäller är att vänta, abslout inte spela varje gång. Vänta tills det är dags, vänta, då kan man inte förlora.
Nu gällde detta roulette och Dostoyeski hamnade i ett källarhål. Han kunde inte vänta, trots allt.
I ATG-travets värld gäller det att vänta på alla möjliga sätt, överväga allt som kan gå emot en. All information finns om bana, väder, kuskstatistik, form och allt annat som vi vet. Ett riktigt bra spel som t.o.m. Dostoyevski hade väntat ut var Brenne Rön på Romme, till ett tilltalande odds trots ATGs förbannade procent och sosseskatt. Så man får bara ta att Wingelholm efter galopp med sin chanslösa häst gick upp och pressade på Brenne Rön. Shit happens. Det var ett bra spel som hade väntats ut och rouletten hamnade på nummer noll grön.
Kommunalaren Udine Celeber borde väl däremot satts på väntan med tanke på ban- och väderförhållanden, ingen given spets, ett sto, med inte så mycket pengar på sig i ett getingbo, upphaussad av en spelläggare som ville ta revansch på ett nyss misslyckat spel, lite Dostoyevski utan väntan.
Jag tror inte Dostoyevski hade spelat V75 speciellt ofta om han hade fått chansen -- om han hade hållt sig till att spela på väntan. 50 veckor av 52 ser man att det är ett omöjligt spel och avstår -- om man inte är en idiot i en källarhåla.
Men vi måste ju anta att spelaren likt Sisyfos är lycklig efter dagens slut när han har arbetat och svettats hela dagen med att rulla upp stenen som när den levererats kl. 16.20 börjar rulla tillbaka igen och det hela börjar om.