ESC 2012: Slovakien
 

Årets Eurovision Song Contest fyller ett väldigt brett spektra om man ser till vilka genrer som är representerade. Vad har vi? Dramatiska ballader, folkmusik, pop, disco, rock, hiphop, hederlig schlager, soul, bigband och mycket mycket mer. Jag tror nog att de flesta genrerna är representerade i år och det finns nog inte många som kan klaga på att festivalen är för enkelspårig. Och som om detta inte vore nog så kan vi komplettera genresamlingen med hårdrock. Eller ja, jag är inte så bra på att precisera vad detta ska kategoriseras som eftersom det finns så många undergrupper till hårdrocken, men något i den stilen i alla fall.

Två saker ska först klargöras. 1. Den här typen av musik som jag nu kommer att presentera är inte direkt det som jag lyssnar på till vardags. Eller nej, jag lyssnar i stort sett inte på det överhuvudtaget. 2. Jag har en väldigt nära relation till Slovakien men jag ska förhålla mig så neutralt som möjligt (framför allt vid poänggivningen i slutet).

Dags för presentation nummer 28 av 42 och nu har turen kommit till den östra halvan av det gamla Tjeckoslovakien, Slovakien. Landet valde i år att inte ha någon nationell uttagning utan bidraget valdes internt av STV och i år ville man förbättra de senaste årens resultat. Landet kom tillbaka till tävlingen 2009 efter 11 års frånvaro men på de senaste fyra försöken har man aldrig lyckats ta sig vidare från semifinalen. Pressen är därför något tyngre på det interna valet och i år representeras Slovakien av Miroslav Smajda - mer känd under namnet Max Jason Mai - och bidraget "Don't close your eyes".

Max Jason Mai är ett ganska nytt namn på den slovakiska musikscenen och slog igenom i det tjeckiskt/slovakiska programmet SuperStar där han slutade på en andraplats 2009. Innan dess hade han varit sångaren i ett band men genombrottet hade aldrig kommit utan bandet hade fått spela på mindre arenor, främst i östra delen av landet. Han kommer från Kosice, nära den ukrainska gränsen, och det var där dom bandet hade sin största fansskara.

Men andraplatsen i Superstar förändrade mycket och Max Jason Mai valde att satsa på en solokarriär och dessutom skriva sin egen musik själv. Debutalbumet släpptes 2010 och blev en direkt succé. På den slovakiska musikgalan samma år vann han pris för både "Årets nykomling", "Årets album" och "Årets låt". Och med den framgången följde andra kommersiella succéer och han tävlade bland annat i Slovakiens egen version av "Let's Dance" och blev hyllad även i grannlandet Tjeckien.

Om vi ska titta till låten lite också. Först ska jag säga att jag bara hört studioinspelningen av låten eftersom det inte finns något släppt på YouTube som är live. Och jag reagerar på ett par saker som kan hända inte är riktigt sant när han väl står på scenen i Baku. För det första så sjunger han på otroligt bra engelska. Tro mig, jag har rest väldigt mycket i Slovakien, det är inget som är speciellt vanligt. Slovakien är ett praktexempel på ett land där öststatsengelskan har ett starkt fotfäste. Men det kan vara som så att han varit utomlands under en tid och där kunnat öva upp sin engelska. Den låter liksom för bra för att vara sann.

Sen så verkar han vara en otroligt kompetent sångare också. Men där vet vi ju att audiotuning är en gåva från himlen för alla producenter ute i världen. Det återstår att se om han kan leverera live lika snyggt som han gör i låten.

När jag lyssnade på "Don't close your eyes" första gången kunde jag inte klassificera den som någon specifik genre. Att det är åt rockhållet är det ju ingen tvivel om men vad ska man egentligen säga? Han säger själv att han är inspirerad av bland annat Led Zeppelin, Whitesnake, 30 Seconds to Mars och Metallica men jag själv tycker att denna låt luktar ganska så mycket System of a Down. Ni som röstar på Dead by April i Melodifestivalen kan nog också hitta er favorit i denna låt. Jag rådfrågade en musikkunnig kompis om vilken genre det är och han sa att det var svårt men han föreslog synthrock med inslag av metalcore eller alternativ metal. Jag har då ingen aning.

Det som jag däremot har en aning om är att jag - otroligt nog - tycker att detta är bra. Som jag skrev ovan så är det inte min genre men jag gillar de melodiösa slingorna och att den har lite dragning till System of a Downs "Chop Suey" som jag tycker är en bra låt. Refrängen är klassiskt rockig och den kan nog sätta sig efter att par lyssningar.

Chanserna för låten är ganska så svårt att gissa på. Det är en antingen eller men eftersom det uppenbarligen finns folk som lyssnar på denna, och den är ganska så ensam i sin genre, så kan det nog röstas till final. Återigen är det en låt som inte kommer vinna sin semifinal men att hamna topp-10 i samma deltävling som Sverige är.

Så avslutningsvis poängen. Det skulle kunna vara som så att den är och sniffar på en fyra men jag är lite orolig att det är för att jag har mina band till Slovakien. Så jag tar mig i kragen och försöker vara objektiv i min åsikt och ger den därför en: 3

ESC 2012: Ryssland
 

Mina. Damer. Och. Herrar. Jag ska nu ge er årets totalt mest överlägsna skräll inom Eurovision Song Contest. Det kan till och med vara som så att det är 2000-talets största skräll i samma kategori. Alla etablerade artister som blev förbannade efter att ha förlorat mot Björn Ranelid i årets Melodifestival kan ta trettiotvå steg tillbaka för det som den ryska finalen bjöd på under gårdagskvällen kan inte kallas för något annat än en superskräll. Hela tävlingen var som upplagd för att duon med Dima Bilan och Yulia Volkova skulle ta hem segern. Dima Bilan som tävlat för Ryssland två gånger i ESC och blivit etta och tvåa. Samma Dima Bilan som är Rysslands överlägset största stjärna - alla kategorier. Yulia Volkova som var ena halvan av den världskända duon t.A.T.u. En av Rysslands absolut största kvinnliga artister. Frågan var inte OM dom skulle vinna utan snarare med hur stor marginal. Det var liksom inte ens diskutabelt att prata om något annat. Ren Eriksgata till Baku. Och när poängen var offentliggjorda så blir dom besegrade av sex "granma's" från Långtbortistan som kör en plojgrej... PRAKTSKRÄLL!

Detta inlägg kommer bli det överlägset roligaste att skriva av alla 42 bidrag i årets Eurovision Song Contest. Inte ens om Loreen inte skulle vinna Melodifestivalen på lördag kan det klassas som en större skräll än det som hände i Ryssland igårkväll. Jag tycker det är så förbannat roligt med hela den här grejen att ni nog kan förbereda er på ett rekordlångt inlägg. Kanske var det som så att ryssarna fortfarande var bakfulla efter presidentvalet i landet men inget kommer att toppa det här.

Nu får jag lugna ner mig lite och ta det steg för steg.

Ryssland var ett utav de sista länderna att offentliggöra sitt deltagande i Eurovision Song Contest 2012 i Baku. Varför det tog så pass lång tid som till den 28 december vet jag faktiskt inte men det var i alla fall den dagen som TV-kanalen RTR gick ut och berättade att ryssarna skulle finnas på scenen i Azerbajdzjan när det begav sig. Under februari månad så var det auditions runt om i Ryssland för att lyckas plocka fram 25 finalister. Det ska tilläggas att just Ryssland och Azerbajdzjan är de två länder som kanske satsar mest varje år för att vinna denna tävlingen så kraven på finalisterna i Ryssland var höga - fjolårets bottennapp med en 16:e plats fick absolut inte upprepas.

De 25 bidragen togs ut och den 7 mars skulle samtliga bidrag framföras live i Moskva och det vinnande bidraget skulle utses med både hjälp av en jury och TV-tittarna. Juryn bestod av en hel hop med prominenta och kunniga musikarbetare men också med framstående affärsmän (!). Fördelningen mellan jury och tittare var, precis som brukligt, 50/50 och finalen innebar inte någon extra omgång á la Superfinal utan det var rätt och slätt 25 låtar som skulle minskas ner till 1.

Summorna av jurypoängen och TV-tittarnas röster summerades ihop och omvandlades sedan till procent som offentliggjordes en efter en och många tippade på över 50% till Dima Bilan och Yulia Volkova. Det skulle visa sig att tre bidrag stod utfrån mängden då det bidrag som hamnade på fjärdeplats fick strax under 7% av poängen. Trean, Aida Garifollida, fick dryga 27% och nu stod det mellan Bilan/Volkova och ett gäng glada äldre tanter från den ryska delrepubliken Udmurtien. Jag tror att halva den ryska befolkningen satte vodkan i halsen när det proklamerades att superduon hade fått 29,25% av poängen och bara hamnat på en andraplats. Det som inte kunde hända hade just inträffat!

Istället, med 38,51% av rösterna så kom beslutet att Rysslands bidrag till Baku i år heter (jag måste tjuvkolla stavningen) Buranovskiye Babushki med "Party for everybody".

Vad är då den stora skrällen egentligen? Jo. Buranovskiye Babushki är en grupp äldre damer, helt utan ton- och taktkänsla, som sjunger en egenkomponerad låt som man, i vissa öron, kan ha lite svårt att ta på allvar. Nu är det som så att damerna ifråga inte är helt okända eftersom dom ställde upp i den ryska uttagningen 2010 men hamnade då på en tredjeplats.

En liten presentation av dessa damer är banne mig på sin plats:

Grania Ivanovna Baisarova (62 år)
Alevtina Gennadieva Begisjeva (uppskattningsvis mellan 53 och 56 år)
Zoya Sergeejva Dorodova (71 år)
Galina Nikolajeva Koneva (73 år)
Natalija Jakovlevna Pugacheva (76 år)
Valentina Semenovna Pyatchenko (74 år)
Ekaterina Semenova Shkliaeva (74 år)
Olga Tuktareva (46 år)
Lägg märke till att Alevtina Gennadieva Begisjevas ålder inte går att fastsälla helt och hållet. Det kan ha att göra med att de respektabla damerna i fråga kommer från delrepubliken Udmurtien som kanske inte är känd för att vara Rysslands rikaste region utan består till stor del av gamla bondefamiljen med rötter från långt innan kommunisttiden.

Bara att titta på damerna i fråga får mitt hjärta att smälta. Man har väl en inbyggd mekanism som tar såhär pass gamla kvinnor i försvar och jag kan inte tycka det är något annat än gulligt. Dom framför sin låt på udmurtiska (premiär i ESC) och på engelska och dom har till och med skrivit texten helt på egen hand. Jag slår vad dom att de fyra orden som dom sjunger på engelska har dom fått hjälp med av sina barnbarn eller barnbarnsban. Eller möjligen barnbarnsbarnbarn - det är då inte helt omöjligt.

Låten då? Haha, ja vad ska man säga. Det kan väl klassas som etno-pop? Ddet börjar ganska så dramatiskt och etniskt men sedan brakar det loss till en riktig dansgolvsdänga med klara ryska inslag i musiken. Det kan absolut klassas som en plojlåt och dessa brukar jag vara ytterst allergisk mot men... Nä. Jag kan inget annat än gilla detta. Detta är gjort med hjärta och kärlek och om jag någongång ska använda mig av mitt uttryck "fotstampsvarning" så är det sannerligen här. Det svänger riktigt härligt och jag förstår att det ryska folket tog de gamla tanterna till sina hjärtan.

Gruppen består ju av åtta stycken damer men regelverket i ESC säger att bara sex får befinna sig på scenen. Hur dom har tänkt att göra till Baku vet jag inte men redan i den nationella finalen var de ju bantade till sex stycken. Fast för framförandets skull ska man kanske vara glad för att dom bara är sex stycken. Total avsaknad av taktkänsla och total tondövhet är signifikativt för låten. Det kunde varit så mycket sämre med åtta på scenen.

Om ni tittar på YouTube-klippet längst ner så slå en extra blick på den kortaste damen. Kan man något annat än bli förälskad i henne och önska att hon var sin egen farmor eller mormor?

Om man ska prata lite mer om scenframträdandet så ska dom inte ändra på en enda detalj! Det kan inte bli bättre än såhär med tanke på vad det är för musik dom skickar. Sex gummor i folkdräkter som står och gungar och trippar i takt till musiken. Nej, det är en fröjd för ögat att se.

Jag känner att allt mitt förtroende som jag lyckats bygga upp kanske raserar hos en del av mina läsare men det skiter jag fullkomligt i. Till skillnad från allt annat ploj som skickats till Eurovision genom åren så kan jag inget annat än älska detta. Det är troligen på grund av att det är de gamla damerna som står där som gör att det på något underligt vis känns lite mer "åkta" än till exempel Verka Serduchkas "Dancing lasha tumbai" som tävlade för Ukraina för ett par år sedan.

Möjligheterna för låten då? Skojar du? Detta kan bara stavas s-u-c-c-é! Shit vad det kommer att gå bra för Ryssland i år! Även om jag inte vill inse detta faktum så tror jag att vi kan ha en potentiell vinnarkandidat här. Om man lyckas fånga alla iskalla ryssars hjärta så kan man nog erövra hela den europeiska kontinenten också. Lyckligtvis har Sverige inte hamnat i samma semifinal som Ryssland så vi slipper tampas mot dom om en finalplats. För till final kommer dom ju att gå överlägset och väl där så kan det gå hur långt som helst...

Jag känner att jag sitter i ett litet rus nu efter att ha hört låten om och om igen i mina hörlurar. När jag kommer till poängbedömningen av bidraget så inser jag fakta. Åt helskotta med alla mina uppsatta regler för bedömningen. Även om jag borde sätta en etta på detta bidraget rent musikaliskt så glömmer jag alla kriterier och jämförelser som kan tänkas finnas. Ryssland anno 2012 ska ha ett enda betyg och det är: 5

Nu ska jag släppa Eurovision för ett tag och fokusera på lördagens Melodifestival istället.
Jag har än så länge inte kollat upp några odds men får återkomma om jag hittar något spännande.

Först och främst. Loreen. Jag ska sluta tjata om henne men där finns ingen utmanare till henne i år. 'Nuff said.

Andraplatsen däremot är lite mer spännande att prata om för som jag ser det så finns det fyra potentiella bidrag som kan komma på platsen efter Loreen:
Danny: Upphaussad inför Melodifestivalen men platt fall (?) när han levererade. Dock har han sin trogna fansskara och har ett NUMMER som kan vara finalens snyggaste (i kamp med Loreen). Nu tror jag att han har goda chanser att komma tvåa men det finns klara hot. Dessutom kan han tappa några poäng bland kidsen och fjortisarna till Ulrik Munther men det är ingen betydande del.
David: En betydligt bättre låt och sångare än Danny men med ett ganska medelmåttigt nummer. Danny och David kommer att slåss om samma röster och jag tror faktiskt inte att det är omöjligt att David kniper flest röster hos folket. Vi har folk i vårt land som inte är tondöva och vill de sig väl så faller vägen över till Davids fördel.
Molly Sandén: Kanske en skräll i mångas ögon men jag tror inte att hon är helt chanslös på andraplatsen. Duellen mellan Danny och David kommer minska deras poängskörd och lägg därtill Loreens upptempolåt så tror jag att en ballad kommer att klämma sig in någonstans bland de tre. Ballader brukar fungera bra bland både jury och svenska folket så vill jag hitta den bästa skrällen till andraplatsen så väljer jag faktiskt Molly.
Lisa Miskovsky: Egentligen samma argument som för Molly men jag tycker att Lisas låt tappar lite på grund av att den är svår i tempot. Ingen ballad men inte heller något upptempo - därför går Molly före.

Resterande fem bidrag tror jag inte kommer ha något med toppen att göra. Många är "oroliga" för att Björn Ranelid kommer att ha chans på segern. Inte en chans. Han har "skrällt" vad han ska och dessutom så kommer han och Thorsten Flinck att slåss om samma poäng. Duellen dom emellan däremot är ruskigt svår att sia om men jag tror att Thorsten Flinck har ett litet, litet övertag.

Vad har vi kvar? Dead by April, Top Cats och Ulrik Munther. Det kan vara som så att dessa tre gör upp om sistaplatserna. Dead by April och Top Cats representerar två genrer som nog inte har tillräckligt med brett stöd i Sverige. Rockabilly må vara trendigt just nu men det finns nog inte tillräckligt många för att rösta Top Cats till en högre placering än 8-10.

Det blev visst några spel ändå redan nu.

2012-03-10 20:00

Final - Stockholm

Molly Sandén vs TOPP 3

Ja

FT

1

3.250

Precis som jag skrev i föregående inlägg så kan Molly klämma sig in mellan dansgolvstrion och får jag då 3.25 så är det värt ett litet spel.

2012-03-10 20:00

Final - Stockholm

Thorsten Flinck vs Dead by April

1

FT

2

2.020

2012-03-10 20:00

Final - Stockholm

Björn Ranelid vs Dead by April

1

FT

1

2.550

Båda spelen är egentligen på grund av att jag tror spelbolagen övervärderar Dead by Aprils chanser i finalen. Störst chans, i detta fall, har Thorsten Flinck.

2012-03-10 20:00

Final - Stockholm

Ulrik Munther eller TopCats vs KOMMA SIST

Ja

FT

2

1.745

Två spel i ett. Kommer antingen Ulrik eller TopCats sist så går spelet in.

Haha. "Tack", eller något. :) Har man krav på sig så har man...

Hahaha blir så glad av den korta damen. Så himla go!

HAHAHAH HERREGUD ryska låten vilken super låt den kommer nog vinna vem gillar ej gamla kärringar många sympati röster från stugorna :D

nån som vet odds på den??

http://www.braodds.com/vinnare-eurovision-song-contest

Snackas mycket om hur folket tänker rösta, men juryn har exakt lika stor makt. Frågan är, hur tänker juryn? Väljer dom "bäst" låt eller en låt som kan slå ute i Europa? Dessa två faktorer behöver inte alltid gå ihop...

Hur kommer det sig att Sverige är så starka favoriter trots att vår final inte ens är avgjord :P

Jag tror för att "Alla" räknar med att Loreen kommer att vinna imorgon och hon ses ju ha väldigt goda chanser.

Ja det ska man absolut ha i åtanke. Det var därför jag undrade om juryn får se ett liveframträdande eller höra en studioinspelning på bidragen. Det verkar ju som om dom får se genrepet och utifrån det ge sina poäng.

Därmed minskar ju Dannys chanser markant då jag hoppas att åtminstone några i de elva olika jurygrupperna ute i Europa inte är tondöva. Och jag tror Loreen går hem i Europa så allt är upplagt för henne...

Jury och folket ska dela ut vars 473 poäng så det är många poäng det handlar om. Är det någon som är intresserad över den internationella juryn förresten så kommer den från:
Belgien
Bosnien
Cypern
Estland
Frankrike
Irland
Malta
Norge
Storbritannien
Tyskland
Ukraina

Såhär säger Simon Proctor som är ordförande för Storbritanniens jurygrupp:

Nu tycker jag vi lugnar ner oss innan vi ropar ut Loreen till vinnare.....:rolleyes:

Hälften av poängen kommer från internationell jury, Danny fick bra med poäng från den ifjol och med sin show kommer han plocka bra med poäng även i år. Svårt sia om läget gentemot Loreen efter juryrösterna, men +- 15 pinnar lär det handla om.

Den andra halvan av poängen delas ut av svenska folket, låterna får poäng PROPORTIONELLT eftr hur många procent av rösterna dom får. Alltså, 10 % av rösterna ger 10 % av poängen, 20 % av rösterna ger 20% av poängen osv..

Ok, Loreen jättefavorit, i vissa undersökningar vill 40% ha henne som vinnare medans bara Danny får 10 %. Kanske inte ska lita så mycket på dessa siffror ,men oddsen verkar ju satta därefter:).

Vi kan ju leka lite med dom siffrorna...säg att det är 100 000 människor som röstar och 40 000 av dessa har Loreen som favorit och 10 000 har Danny som favorit. Hur ska då Danny kunna vinna? Jo, genom att de som har han som favorit ringer 4 ggr mer samtal än Loreens fans.....och vilka gillar Danny? Jo, kids och unga tjejer, och vi vet ju alla vad dom kan göra med sina mobiltelefoner (Perrellis son ringde 93 gånger på Sean banan):claps:. Vad har Loreen för fans? Tja...vanliga svenssons skulle jag tro, hur ofta ringer dom??

Jag tycker oddsen och Loreens gigantiska favoritskap är helt skeva! Visst, hon kanske ska va favorit, men inte så galet stor som hon är nu. Kan ju tillägga att Dannys delfinal sågs av MINST antal tittar, men lockade FLEST röster....undra varför? Jo kidsen och brudarna tokröstade såklart!

Med dagens odds känner jag mig tvungen att spela stor slant på Danny, går ju även att spela Danny/Loreen top2 oavsett ordningsföljd, 2 ggr på SS nu vilket är en GÅVA!

AMAZING odds på Danny!:whoco5:

Du kan ha en poäng där men låt oss titta på fjolårets siffror:

"In the Club"...............79......197.143....(14.9%).... 70.....149
"Spring för livet"..........23......76.025......(5.8%).....27. ....50
"Oh My God!"..............55......194.568....(14.7%)....6 9.....124
"7 Days and 7 Nights"...8.......57.717......(4.3%).....21......2 9
"E det fel på mej"........42......43.355......(3.2%).....16..... .58
"Leaving Home"...........20......103.046....(7.8%).....37.. ....57
"Me and My Drum".......44......38.004......(10.4%)...49...... 93
"I'm in Love"...............75......109.630....(8.2%)..... 39......114
"The King"..................46......92.505.....(7.0%).. ...33......79
"Popular"....................81.....314.229....(23 .7%)...112.....193

Den första sifferkolumnen är för antalet röster som bidraget fick från den internationella juryn.
Andra kolumnen är antalet röster från TV-tittarna.
Tredje är tv-tittarnas röster i procent.
Fjärde är tv-tittarnas röster i poäng (omvandlade från det proportionella)
Sista är slutpoängen.

Om vi överför det till lördagens final:

Den internationella juryn får höra genrepet och därifrån betygsätta sina poäng. Danny sjöng inte lika falskt i fjol som han gjorde i år men kanske är Amazing en bättre låt. Det går kanske jämnt ut där. Danny och David slåss som samma poäng i finalen.

Om vi tittar på folkets röster så hade alltså Saade nästan 120 000 fler röster än Danny och fick alltså 42 poäng mer. I fjol vill jag minnas att det pratades om en jämn fajt mellan Danny och Saade. Nu blev det inte så.
I år pratar vi inte om en jämn fight mellan Loreen och Danny. Jag TROR att om Loreen vinner folkets röster med 42 poäng så vinner hon hela Melodifestivalen. Nu tror jag visserligen att hon vinner med mer än 42 poäng tillgodo på Danny.

Intressant är också att både den internationella juryn och svenska folket hade samma favorit förra året. Det tror jag skulle kunna hända i år igen.

Kombon med Danny och Loreen som topp-2 (oberoende placering) till två gånger pengarna kan vara ett bra odds om man tror på Danny. Men jag kan tänka mig se någon skräll. Antingen David eller Molly.

ESC 2012: Vitryssland
 

Som jag har skrivit tidigare så har alltså Vitryssland utsett ett nytt bidrag att representera landet i Baku i maj. Detta betyder också att Sverige får en ny motståndare i den andra semifinalen – och får vår skull så har diskvalifikationen bara ökat Sveriges chanser att gå vidare till final.

Alena Lanskaya som vann den nationella uttagningen i Vitryssland diskvalificerades alltså tio dagar efter segern. Vad som exakt har gått fel är lite osäkert men eftersom självaste presidenten Lukasjenko gick in och tvingade fram en kontroll av det hela tyder antingen på att det fuskats på riktigt eller att hans egen favorit inte gick vidare. Vilket som är rätt vill jag inte spekulera i.

Det som sägs vara anledningen till fusket är i alla fall att Alena, tillsammans med sin producent, på något sätt ska ha riggat omröstningen bland TV-tittarna och lyckats fixa så att tolvpoängaren hamnade på henne och inte någon annan. Diskad blev hon i alla fall och Vitryssland sänder istället iväg det bidrag som kom på andraplats i tävlingen: Litesound med, passande nog, “We are the heroes“.

Litesound består idag av bröderna Dmitry och Vladimir Karyakin och den italienske sångaren Jacopo Massa. Konstellationen i bandet har ändrats genom åren men grunden lades år 2002 när Karyakin-bröderna startade upp bandet som en akustisk duo. 2004 togs basisten Mario Gulinsky och trummisen Sergey Ginko in i bandet och nådde mindre framgångar i hemlandet. 2006 ville bandet sats mer seriöst och deltog i den vitryska uttagningen till Eurovsion Song Contest, utan någon större framgång. Man reste också till Italien samma år och tävlade i Maiori International Music Festival. Man stod som slutsegrare i tävlingen men kom också i kontakt med mottävlaren Jacopo Massa som man inledde ett samarbete med. Till en början gjorde italienaren bara några inhopp vis spelningar men kom snart att bli en permanent medlem av Litesound.

2008 och 2009 försökte man på nytt att vinna Eurofest hemma i Minsk men misslyckades även vid dessa tillfällen. Litesound gav då upp hoppet om det stora internationella genombrottet och gick istället in i studion och spelade in sitt debutalbum där Massas närvaro i bandet syntes tydligt då debutsingeln hette “Solo per te“.

Man valde trots allt att återkomma till Eurofest under 2012 och blev tidigt utpekad som en av favoriterna med låten “We are the heroes“. Men så gick det som det gick. Alena Lonskaya vann tävlingen och Litesound placerades på andraplats. Men med diskvalifikationen fick bandet ändra planerna och göra sig redo för Azerbajdzjan och tävling i europas största musiktävling istället.

Ska man skriva något om låten också så är det en rocklåt som skulle kunna beskrivas som något av en arenalåt. Det känns som om pojkarna vill förmedla något storslaget här men det faller ganska så pladaskt. Låten har en refräng som är det enda man kommer ihåg av den efter ett par lyssningar. Men tio minuter senare har man glömt även refrängen. Den vill inte nagla sig fast helt enkelt utan glider bort som smält smör.

Jacobo Massa har lyckats med bedriften att få sin engelska att låta mer öststatsaktig än medelhavsaktig – det vill säga att den inte är något vidare. De övriga i bandet försöker fylla i på refrängen men det blir inte bättre för det. Nu är det ett band som står på scenen och det finns tydligen dom band som inte tycker att man behöver leverera något mer än en låt. Det är ett smått tråkigt framträdande att titta på och det gynnar inte heller låten i sin helhet. Det är överlag ganska tråkigt helt enkelt.

På en skala mellan 1 och 5 gav jag Vitryssland 3 när det var Alena Lanskaya som skulle tävla. Men med de ändrade förutsättningarna får jag titta med nya ögon och inse att detta var något sämre än Alena. Det är en ganska så intetsägande låt som skickas och Vitryssland, som bara har gått till final 2 gånger de senaste 8 åren, får här ett sänkt betyg av mig: 2

Fattar inte heller hur Loreen kan vara SÅ stor favorit!? Visst hon ska vara favorit men 1.20? Usch.. Tror en hel del på att Danny kan ta det.

Intressanta siffror, dock så slogs ju Danny och Saade om samma röster....riktar sig mot samma publik. I år kämpar Danny mot Ulrik Munther om kids/fjortisrösterna....kanske har jag underskattat Munther?

Visst ska Loreen vara favorit och jag tror innerst inne hon vinner...men jag säger bara att hon är alldeles för stor favorit.

ESC 2012: Serbien
 

Redan när jag skrev mitt första inlägg i den här serien om de bidrag som kommer att skickas iväg till Azerbajdzjan (Schweiz var minsann först ut för mer än två månader sedan) så var jag helt säker på att Eurovision Song Contest 2013 skulle återvända till Serbien och Belgrad. Nu, en si sådär 30 bidrag senare, är jag inte lika säker. Det finns en del faktorer som talar mot en seger för serberna i Baku om två och en halv månad.

I samband med att TV-bolaget RTS bekräftade sitt deltagande i ESC 2012 blev det också offentliggjort att Serbien i år inte skulle hålla någon nationell uttagning utan internt hade man valt Zeljko Joksimovic att representera landet. Man avsade sig allt ansvaret genom att ge honom helt fria händer och själv välja ut en låt som skulle vara konkurrenskraftig på scen i Baku. Nu chansade inte RTS helvilt här utan gav denna förmånen till en av de största stjärnorna nere på Balkan. Och i Eurovision-sammanhang en man som verkligen har fingertoppskänslan att veta vad som går hem i Europa.

Zeljko Joksimovic. Klingar namnet bekant? Ja, följer du med i Eurovision så ska det inte göra något annat. Denna 39-åring från Belgrad har nämligen varit med vid tre olika tillfällen i Eurovision Song Contest och har skördat framgångar som få. Dels deltog han själv när Serbien & Montenegro var med och tävlade i ESC för första gången 2004. Med en, i mina ögon och öron, av de absolut bästa ESC-låtarna genom tiderna, "Lane moje", var han 18 poäng från att slå Ruslanas "Wild dances" från Ukraina och fick nöja sig med en hedrande andraplats.

Två år senare, 2006, skrev han låten "Lejla" för Hari Mata Hari som då tävlade för Bosnien-Hercegovina i Eurovision. Resultatet blev en otroligt hedrande tredjeplats - vilket fortfarande är landets bästa placering i ESC-historien. Och så har vi "Molitva" som han visserligen inte hade något med att göra rent produktionmässigt men eftersom den vann tävlingen i Helsingfors 2007 skulle tävlingen gå av stapeln i Belgrad. Och inte var Zeljko frånvarande vid detta nationella triumfögonblick. Han var programledare för hela showen tillsammans med Jovana Jankovic och dessutom upphovsman till Serbiens bidrag "Oro" som framfördes av Jelena Tomasevic (slutade på sjätteplats).

Men Zeljko är så mycket mer än Eurovision. Precis som många andra va artisterna nere på Balkan så attraherar han stora skaror fans i alla länder som en gång i tiden tillhörde Jugoslavien - men också i Bulgarien, Grekland, Österrike och Tyskland. Han är absolut en av de största manliga artisterna och kan jämställas med Dino Merlin, Hari Mata Hari och den numera avlidne Tose Proeski, bland många andra.

Naturligtvis är det ingen duvunge som vi pratar om utan snarare en fullfjädrar musiker. Redan som tolvåring vann han en stor internationell musiktävling i Paris och han studerade musik vid universitetet i Belgrad. Som 25-åring lanserade han sin musikaliska karriär på riktigt och bara två år senare, 1999, släppte han sitt första album. Albumet var en blandning mellan pop och folkmusik och en utav singlarna, "Telo vreteno", gick in på förstaplatsen på den serbiska hitlistan. Sedan har det bara rullat på med fler album och massor av topplaceringar på olika listor i Serbien och runt om i grannländerna.

Som om hans förträffliga sång inte skulle vara nog så är han även instrumentalt begåvad. Det sägs att han kan spela hela elva olika instrument, däribland dragspel, trummor, piano och gitarr. Dessutom pratar han serbiska, grekiska, ryska, engelska, polska och franska - flytande!

Och nu är han alltså tillbaka! Med den stjärnstatus han har i alla länder nere på Balkan är det kanske föga förvånande att jag tidigt utpekade honom som en vinnare? Hans folkmusiksdoftande, dramatiska och oerhört melodiska låtar har varit hans signum och det har förtrollat en hel ESC-värld. Låtarna som han framfört eller skrivits har alltid sjungits på respektive lands språk, vilket i mina öron är en oerhörd styrka.

Så gissa om det var med stora förväntningar jag räknade ner till den tionde mars tjugohundratolv för att få höra vad han komponerat ihop. Vilken magi skulle han kunna förmedla på scenen den här gången? Hur hänförd skulle jag bli?

"Nije ljubav stvar" kom in i mitt liv för drygt en timme sedan. "Kärlek är inte en sak" känns som något som Björn Ranelid skulle kunna ha dikterat ihop men där upphör också alla olikheter. En timme sedan. Och jag sitter fortfarande och tycker och tänker om låten. Den inleds alldeles för o-Balkanskt utan skulle snarare kunna vara en folkmusiksballad som är hämtad från Irland eller "Sagan om Ringen". Ganska så omgående kommer han in med sin sång och då försvinner allt västligt och jag befinner mig själv i Mostar, Belgrad, Ohrid, Split eller någon annan av de fantastiska städerna på Balkan som jag en gång besökt. Den känns mest som Mostar.

Sen. Efter cirka 1 minut och 45 sekunder. Då är jag fast. Då kommer "Lane moje" fram och jag känner igen Zeljko Joksimovic. Från den sekunden är jag helt såld och älskar honom fullkomligt. Tomas di Leva har tydligen flytt ner till Serbien efter debaclet i Melodifestivalen och valt att spela flöjt i Zeljkos bidrag. Men det är just di Levas flöjt som höjer låten till långt över skyarna.

Men dom första 105 sekunderna av låten då? Jag tror nog att jag har alldeles för höga krav på herr Joksimovic. Det är ju så förbannat bra i början också. Men jag hade väntat mig mer av just Zeljko. Kanske har jag lite FÖR höga krav på honom. Det han glatt tre minuter av mitt liv med är ju mer än tillräckligt. Det är riktigt jävla bra - för att vara helt korrekt.

Jag tvivlar absolut inte på mitt betyg till honom. Det är hugget i sten. Det jag oroar mig för är att segern inte är lika säkert i hans hand som jag trott hela tiden. Det hände ju något annat i Europa ikväll som absolut kan hota honom. Och då pratar jag varken om det som hände i Rumänien eller i Portugal. Utan om något annat som jag lär återkomma till. Men poängen till Serbien blir, naturligtvis, så mycket som det är möjligt: 5

ESC 2012: Portugal
 

Om man går tillbaka i ESC-historien så kan man, med lite olika utgångspunkter, se vilken nation som skulle kunna få det mindre trevliga epitetet "Sämsta land i Eurovision". Om man går på antalet sistaplaceringar så hamnar Norge i topp men samtidigt så har vårt västra grannland vunnit tävlingen tre gånger. Det finns länder i tävlingen som aldrig har gått till final (ex. Andorra och Tjeckien) men oftast är det så pass nya medlemmar att man inte kan anse det vara korrekt på så pass kort tid. Om man ser till vilken nation som deltagit flest gånger utan att vinna - ja där hittar vi Portugal. Debuterade 1964 och har på 45 försök inte lyckats med att ta hem Eurovision Song Contest en enda gång. Sjätteplatsen från 1996 är fortfarande landets bästa placering i dessa sammanhang.

Samtidigt som Sverige och Rumänien hade sina nationella finaler igår så skulle även Portugal bestämma vilket bidrag som skulle skickas till Azerbajdzjan med förhoppningar om att äntligen ta hem den där åtråvärda musikbucklan. I och med denna uttagning så skulle också den andra semifinalen, den som Sverige tävlar i, bli helt komplett (Bosniens låt har varit klar sedan länge men har inte släppts offentligt än).

Tillsammans med exempelvis Melodifestivalen, San Remofestivalen och Festivali ë Kenges är Festival da canção en nationell uttagning med en lång och traditionstyngd historia. Ända sedan debuten 1964 har Portugal tagit ut sin representant från denna tävling som varje år arrangeras av radio- och TV-bolaget RTP.

På grund av den ekonomiska krisen nere i Medelhavseuropa så var det egentligen tänkt att Portugal skulle dra sig ur Eurovision Song Contest 2012 men efter lite övertalande från EBU kom beslutet i slutet av november förra året - Portugal skickar ett bidrag till Azerbajdzjan.

Själva uttagningen i Portugal var något annorlunda än de som varit i övriga Europa. Etablerade artister kunde skicka in bidrag direkt till RTP samtidigt som bolaget begav sig ut på en mini-turné till Lissabon och Porto för öppna auditions. Vem som helst kunde komma till dessa auditions för att pröva lyckan och man fick uppträda på både portugisiska och engelska. En expertjury skulle sedan plocka ut tolv bidrag som skulle få uppträda i finalen plus fem som blev inkallade som reserver.

RTP valde efter detta ut sex stycken kompositörer som representerade olika musikstilar och dessa fick sedan i uppdrag att skriva låtar som var anpassade till artisternas musikaliska kapaciteter. Låtarna fick inte vara längre än tre minuter långa och de måste sjungas på portugisiska. Portugal är ett av få länder som valt att behålla kravet på att bidragen måste sjungas på det inhemska språket även i Europafinalen och enligt många tyckare är detta något som missgynnar portugisernas möjlighet till framgång.

400 bidrag kom in till RTP och av dessa valdes tre etablerade artister ut och nio bidrag kom från de öppna auditions som hölls i landets två största städer. Finalen schemalades till den 10 mars och utgången skulle avgöras genom 50% juryröster och 50% tittarröster - där tittarna skulle ha makten vid ett oavgjort resultat. Den sistnämnda regeln behövdes aldrig tas i bruk då både expertjuryn och det portugisiska folket var överens - Filipa Sousa fick äran att representera landet med sin fadodoftande ballad "Vida Minha".

Filipa de Sousa Alves Alexandra Nunes, som hennes riktiga namn är, kom inte med till finalen som en av de etablerade artisterna trots att hon varit musikaliskt aktiv i snart tio år. Hon har ett renommé som sträcker sig från traditionell fado till rock och hon behärskar även att spela piano. Hon är skolad vid musikkonservatoriet i hennes hemstad Albufeira och deltog vid en mängd olika musiktävlingar i sina yngre år.

År 2003 blev hon en del av fado-gruppen al-Mouraira och skördade enorma framgångar i hemlandet men också i Spanien och Marocko. Men det riktigt stora genombrottet kom när hon deltog i talangtävlingen Operacio Triunfo där hon hamnade på en slutlig sjundeplats. Vid finalen i lördagskväll fick hennes låt "Vida minha" full pott från 12 av 20 jurygrupper och var skriven av Carlos Coelho och kroaten Andrej Babic som ligger bakom flertalet låter i Eurovisions historia och som även låg bakom Portugals bidrag 2008.

"Vida minha" betyder "mitt liv" på portugisiska och man kan känna klara traditionella toner i låten. Den går i ett långsamt tempo och det känns som om det varit portugisernas melodi de senaste åren. Trots min fallenhet för dramatiska, och ibland suggestiva, ballader så har svårt att riktigt gå igång till detta. Det är fint och lättsmält sådär men där är liksom ingen direkt styrka i den.

I semifinalen tror jag att den kan ha svårt att sticka ut från mängden men alla människor runt om i Europa som är något nostalgiska och tyckte att allt var bättre förr kan nog tänkas lägga sin röst på denna. Den får anses vara ganska så tidlös och skulle mycket väl ha kunnat representera Portugal 1972 också. Men det är väl precis så det ska vara med traditionell musik.

Framträdande i sig är smått långtråkigt. Hon står där med sin röda klänning och har fem svartklädda körare bakom sig. När det är en så pass traditionell sång så tycker jag gott att det hade suttit bättre med instrumenten på scenen så man hade fått in mer känsla i framförandet. Även musiker som spelar instrument borde kunna köra om det nu ger extra tyngd åt låten.

Nu kan det ju vara som så att RTP och det portugisiska folket inte vill ha tävlingen till Lissabon 2012 av ekonomiska skäl. Och det är verkligen inget som dom ska oroa sig för heller. Jag tror att detta kan ha svårt att överleva semifinalen men om man tittar på tävlingen under de senaste fyra-fem åren så finns det många sympatier för Portugal ute i Europa. Tre av de fyra senaste åren har landet gått till final och nästan varje år så har det känts som något av en skräll. I konkurrensen tycker jag inte att Portugal ska ta sig till final men jag blir inte förvånad om folket röstar dit dom.

Det är en låt som är ganska så svår att betygsätta. Med tanke på att det på en skala mellan 1 och 5 så borde väl en trea te sig som något som är medelmåttigt. Men om jag jämför med de andra bidragen som fått en trea i betyg så tycker jag inte att "Vida minha" håller samma klass så jag får sänka betyget ett snäpp: 2

ESC 2012: Rumänien
 

Likt Melodifestivalen så går även Eurovision Song Contest så sakteliga i riktning mot att ha fler och fler bidrag som är gjorda för dansgolvet eller radion. Om man vara går 10-15 år tillbaka i tiden så kantades ESC av musik som nästan enbart spelades i veckorna kring Europafinalen för att sedan dö ut ganska så omgående. Men tävlingen har vaskat fram en hel del låtar som spelats flitigt på radiostationerna genom åren och nu på senare år kan man väl nämna Blues "I can", Tom Dices "Me and my guitar", Jessy Matadors "Allez ola ole", Lenas "Satellite", Yohannas "Is it true", Alexander Rybaks "Fairytale" och även Rumäniens bidrag 2006, "Tornerò". Den sistnämnde blev en riktig sommarplåga och spelades frekvent på radion.

Eurovision 2012 blir nog inte något undantag och i år så kan jag ganska så enkelt peka ut vilket bidrag som man mest troligt kommer att få höra på stranden eller sommarklubbarna runt om i Sverige och Europa. Det bidraget, mina vänner, det kommer återigen från Rumänien.

Det var länge osäkert om Rumänien verkligen skulle delta i årets upplaga av Eurovision Song Contest och det ryktades för inte alls många veckor sedan om att landet kommer att dra sig ur tävlingen. Återigen var det ekonomin som diskuterades och det statliga bolaget, TVR, ansåg sig inte ha råd att arrangera den nationella tävlingen. Men efter att ha satt sig ner vid samtalsbordet med EBU (som ansvarar för ESC) lyckades man förhandla ner kostnaderna för ett eventuellt rumänskt deltagande. Man gick också ut med att minst 40% av kostnaderna för hela uttagningen skulle bekostas av andra aktörer än TV-bolaget själv. Bland annat genom att införa en deltagaravgift på cirka 300 kronor lyckades man till slut att ro projektet i hamn och den nationella uttagningen gick av stapeln i Bukarest lördags.

Det blev en ganska kort process inför uttagningen då de första låtarna skickades in i början av februari månad. RTV arbetade väldigt hårt för att få med sig den rumänska storstjärnan Inna (som bland annat gjort en total massaker på låten "Ai se eu te pego") men hon hade fullt upp med sin egen turné runt om i världen.

När Selecţia Naţională gick av stapeln i förrgår stod 15 bidrag på startlinjen med förhoppning om att få representera Rumänien i den första semifinalen i Baku i slutet av maj. Ett av bidragen var skrivet av irländaren Karl Broderick och var egentligen menat för den irländska uttagningen. Men sedan han fått veta att Jedward skulle ställa upp i den nationella finalen i år igen (vilken dom senare vann) så valde han att skicka låten till den rumänska uttagningen istället eftersom den skulle göra sig perfekt i Draculas hemland (Låten hetter Twilight och var inspirerad av vampyrfilmerna med samma namn).

Finalen skulle avgöras med lika mycket makt hos en expertjury som hos det rumänska folket. Återigen skulle tv-tittarnas röster väga tyngst vid ett eventuellt oavgjort resultat mellan två eller flera bidrag. Juryn delade ut högsta möjliga poäng, 12 stycken, till Electric Fence och deras låt "Sun-ta". Detta var ett resultat som tv-tittarna inte höll med om utan placerade det bidraget först på en fjärdeplats. Tittatfavoriten var Mandinga med låten "Zaleilah". Och eftersom juryn satt dom på andraplats tog dom hem finalen med totalt 22 poäng före just Electric Fence på 19 poäng.

Vilka är det då som får ställa sig på scenen i Baku den 22 maj och få sina garanterade tolv poäng från Moldavien? Jo, Mandinga är ett band från den rumänska huvudstaden som inriktat sig på latinamerikanska rytmer. Bandet kan beskrivas som utövare av salsa, merengue, cumbia, latinopop eller latinojazz. Dom säger sig själv ha den perfekta balansen mellan det rumänska och det kubanska och det märks också på bandmedlemmarna som kommer från båda länderna.

Dom har varit aktiva sedan 2002 och hunnit med att släppa fyra album som legat högt upp på listorna i både Rumänien och på Cuba men naturligtvis också i Moldavien och andra länder på Balkan. Sångerskan Elena Gheorghe har även lyckats bra som soloartist hemma i Rumänien men hon har inga som helst ambitioner att lämna Mandinga.

"Zaleilah" är en fullkomligt livsfarlig låt. Den är så trallvänlig och enkel att jag tror att många kommer gå och nynna på denna låt i flera månader efter ESC är avgjort. Den presenteras för övriga Europa vid helt rätt tidpunkt då många längtar till varma sommardagar och långa stunder på stranden. För som jag skrev ovan - detta är en potential sommarplåga. Modern, latino och sensuell. Och så den där förbannade refrängen som sätter sig direkt. Tänk att något så enkelt kan bli så slagkraftigt! Och eftersom bidraget kommer från Rumänien så finns det obligatoriska dragspelet med i låten och det ger en liten nationell förankring.

Bidraget ställer upp i den första semifinalen och därmed slipper Sverige att slåss om finalplatserna med Rumänien. För till final går Rumänien. Enkelt. Först och främst så har Rumänien alltså lottats med Moldavien i samma semifinal och det betyder en garanterad tolvpoängare. Dessutom så ska Italien och kanske framförallt Spanien också rösta i denna semifinal och eftersom låten sjungs på rumänska och spanska så är tolvpoängaren från spanjorerna nära till hands. Möjligt att rumänerna får slåss med Cypern om alla parasolldrinksröster men jag ser inget hinder för rumänerna att nå sin tolfte (!) raka final.

Avslutningsvis poängsättningen. Låten är naturligtvis livsfarlig och jag kommer på mig själv tycka den är bra. Den får mig att längta till något så otroligt svårslaget - dom svenska sommarkvällarna. Jag behöver inte befinna mig i Ayia Napa eller i Karibien för att uppskatta detta. Jag kan lika gärna sitta hemma i trädgården och grilla i goda vänners lag. Den funkar överallt - så länge det är sommar. Kanske inte i lika stor paritet som mina andra favoriter i årets startfält men jag kan kanske tycka att betyget som jag ger Rumänien är något i underkant: 4

Hittade ett klipp som var från finalen och man kan väl säga att det inte är riktigt samma klass live. Men det svänger härligt även där.

http://www.youtube.com/watch?v=jZ-QmpP3KYI

Alltså detta måste ju vara tidernas roligaste inslag i Melodifestivalens historia. När den sändes live i lördags sprutade tårarna av skratt och även nu i efterhand kan jag inte hålla mig för gapskratt.

Hon är fan genialisk den där Sarah Dawn Finer. Måtte hon bli programledare till ESC 2013!

ESC 2012: Sverige
 

Med totalt fyra segrar i Eurovision Song Contest delar vi femteplatsen med Nederländerna. Med sammanlagt 3 219 poäng ligger vi totalt trea i maratontabellen efter Irland och Storbritannien. "Vi" från Sverige har alltid varit en stormakt i Eurovision-sammanhang och om vi pratar om vår nationella uttagning, Melodifestivalen, finns det ingenting i Europa som kan jämföras. Där är vi totalt överlägsna i kvalitet och produktion och det är den nationella uttagning i Europa som lockar absolut flest tittare från andra länder.

Det har nu gått ett och ett halvt dygn sedan Loreen sjöng vinnarbidraget "Euphoria" på scenen i Globen. Det är inte värt mödan att skriva en text om själva uttagningsförloppet fram till finalen eftersom alla ni som läser här mest troligt är väl medvetna om vad som hänt de senaste sex veckorna. Loreen behöver inte heller någon större presentation för det svenska folket så även det lämnar jag där hän.

Fokus blir istället på låten och dess chanser. Totalfokus. Jag går ut hårt direkt och går in på detaljerna efterhand. Loreen har absolut väldigt stora möjligheter att dra hem Eurovision Song Contest till Sverige 2013. För tillfället tycker jag att hela hennes framträdande är totalt överlägset och det är så förbannat snyggt! Jag har aldrig jag understyker ALDRIG, varit såhär engagerad i Melodifestivalen som jag varit i år. Och det är bara Loreen jag kan skylla på.

När första semifinalen gick av stapeln för en evighet sedan och jag fick höra hennes bidrag för första gången hände något. Jag behövde inte ens höra låten två gånger förrän jag var helt säker på Sveriges segerchanser i Baku. Jag är en person som brukar behöva en låt ett par gånger innan jag kan ge ett omdöme men här kom det omedelbart. Herre jävlar!

Jag såg Melodifestivalen för första gången på HD-TV och det var kanske det som gjorde skillnad men jag tyckte att hela hennes bidrag var så jävla snyggt. Låten är otroligt snyggt producerad och passar hennes röst som en handske. Hennes variant av modern dans är som klippt och skuren och jag skulle kunna gå in i detalj på olika sekvenser som jag tycker är i symbios med låten. Jag har sett hennes framträdande så många gånger att jag i finalen direkt såg vilka nya kameravinklar som införts. Och vilken sjuk förbättring! Där finns en kameravinkel som dom lade till i finalen vilket höjde hela hennes framträdande - en vinkel som jag inte tror någon "vettig" människa skulle lägga märke till. Dessutom - SVT! Jag tror inte det finns många produktionsbolag eller TV-bolag som är så bra på att producera så snyggt som SVT gör. Jag fortsätter mitt hyllningstal till Sveriges överlägset bästa medium och dom ska fan ha all respekt som dom förtjänar.

Min mamma, ja nu ska jag dra in henne i detta också, sa direkt vid första delfinalen att Loreen kommer vinna Eurovision Song Contest. Det har hon sagt en gång innan. Alltså inte Loreen men hon har utsett en ESC-vinnare vid första lyssningen. Året var då 2000 och av en slump såg vi den danska uttagningen till Eurovision på TVn. När hon fick höra Olsen Brothers var hon lika bensäker som hon är nu - Olsen Brothers skulle vinna ESC. Utgången vet vi ju redan och jag känner mig trygg i min kära mors siande.

Så vad kommer hända i Azerbajdzjan den 26 maj? Loreens framgång på olika internetforum kan enbart jämföras med det som hände när Alexander Rybak vann den norska uttagningen. Han var megafavorit på i stort sett alla sidor som hade någonting med ESC att göra och exakt samma sak händer med Loreen nu. Ha i åtanke att Alexander Rybak tog tidernas största seger i Eurovision-sammanhang.

Om vi tittar på potentiella utmanare så pratas det egentligen bara om två-tre stycken. Spanien verkar vara huvudmotståndaren med sin ballad. Om vi går tillbaka till Alexander Rybaks seger 2009 så hamnade Yohannas "Is is true" på andraplatsen bakom honom. Spaniens låt i år är en ballad. Islands låt 2009 var en ballad. Ett annat bidrag som det givetvis pratas om är Serbien och Zeljko Joksimovic. Han är absolut inte oäven utan en fullvärdig motståndare. Frågan är bara hur han går hem utanför Balkan. I länderna i och omkring forna Jugoslavien har Loreen inget att hämta gentemot Zeljko men i övriga dryga 30 länder bör hon kunna ha ett övertag. Slutligen finns Italien också med i spekulationerna men Nina Zillis låt tror jag är alldeles för svår och därmed plockar jag bort henne från spekulationerna. Sverige, Spanien eller Serbien alltså. En riktig S-kamp om Segern.

Kan hon fallera? Nej. Jag tror faktiskt inte det. Hon kommer inte hamna sämre än topp-10. Det är jag helt säker på. Hon har en låt som kan vara svår att greppa vid första lyssningen om det vill sig illa. Men då är det en sån förbannad tur att vi tävlar i semifinalen. För till finalen så har alla hört hennes låt en gång och då blir det åka av.

Eftersom Sverige varje år är ett av de sista länderna att utse sin vinnare så beger sig aldrig vår artist ut på en Eurovision-turné till de andra finalerna. Men jag tror att ekot från Sverige, via alla bloggar och hemsidor, kommer att nå ut till alla avlägsna hörn i Europa. Jag tror stenhårt på Sverige 2013!

Poängen? Det är lätt att bli euforisk men Loreen - du är mer än Amazing: 5

ESC 2012: Moldavien
 

Det kan tänkas orättvist att gå igenom ett nytt bidrag såhär tätt inpå Loreens vinst i Melodifestivalen för två dagar sedan. Det krävs ju en del för att slå det som hände i Globen i lördags... Men tiden kan inte stå still för det utan det är dags att jobba vidare. Nytt bidrag blev klart under gårdagskvällen och nu närmar vi oss verkligen slutet. Efter denna presentation är det bara 7 bidrag kvar tills samtliga 42 är presenterade. Det kommer kännas som ett vakuum när det väl är över.

Men nu över till Moldavien. Den forna Sovjet-republiken som ligger inklämd mellan Rumänien och Ukraina och som slog igenom med dunder och brak i debuten 2005 när dom hade sin lilla farmor som slog på trumman. Trots sin ringa ålder i ESC-sammanhang så har man ett bra facit med 6 finaler på 7 försök och frågan är ju naturligtvis om man kan fortsätta med den trenden och få sin sjunde final i Baku om dryga två månader.

TRM heter det ansvariga bolaget i Moldavien och man var ganska sent ute med att bekräfta sitt deltagande i Eurovision 2012. Man lät allmänheten, både inhemska och utländska textförfattare, skicka in sina bidrag till tävlingen och utifrån den grunden plockade man ut ett antal bidrag som skulle få framföra sina låtar inför en professionell jury. Den här juryn skulle i sin tur plocka ut tjugo stycken finalister och bland de övriga som inte kom med fick det moldaviska folket plocka ut ytterligare ett bidrag som skulle få delta i finalen.

Finalen ägde rum under söndagskvällen i huvudstaden Chisinau och i startfältet återfanns 2008 års ESC-deltagare Geta Burlacu. Det var meningen att även 2009 års ESC-deltagare, Nelly Ciobanu, skulle varit med bland de 21 bidragen men hon valde att dra sig ur i sista stund.

Informationen om själva finalen är ganska så knapphändig men det jag lyckats uttyda är att alla artister fick framföra sina bidrag live på scenen och sedan var det omröstning om vinnaren via 50% juryröster och 50% tittarröster. Med andra ord inga deltävlingar innan och inte heller någon Superfinal anordnades. Smidigt och enkelt var ordet i Moldavien.

Den gigantiske schlagerveteranen från Tyskland, Ralph Siegel, hade lyckats få med ett bidrag till finalen men "Save a little sunshine" med Irina Tarasiuc och MC Gootsa fick nöja sig med en total sjätteplats. För Geta Burlacu gick det ännu värre och hon slutade på plats nummer sju till slut.

Juryns poäng offentliggjordes först och dom hade Pasha Parfeny som sin favorit vilket var något som det moldaviska folket inte var helt och hållet med på. TV-tittarna lade flest röster på Cristina Croitoru - en låt som juryn inte alls fattade tycke för. Så när poängsammanställningen var gjord så stod Pasha Parfeny som vinnare med maximala tolv poäng från juryn och tio poäng från tv-tittarna. Pasha Parfeny får det ärofyllda uppdraget att åka till Azerbajdzjan och tävla i den första semifinalen på tisdagen samt hämta hem den obligatoriska tolvpoängaren från grannlandet Rumänien.

Kommer ni ihåg den där "saxofonlåten" från Eurovision 2010? Han som stod på scenen och juckade med sin saxofon till en låt som etsade sig fast i huvudet? Gruppen som sjöng den låten hette SunStroke Project och slutade på en blygsam tjugoandraplats det året. Vad som dock är relevant är att Pasha Parfeny en gång i tiden tillhört detta band men hade hoppat av det innan gruppen fick äran att representera Moldavien i Oslo.

Annars är han en ganska så okänd artist för oss i väst. Han är 25 år gammal och är född i staden Orhei som är belägen inte långt ifrån den kommunistiska utbrytarrepubliken Transnistrien. Ja - det var nog den information jag lyckats få fram om honom. Dessutom så har han mustasch. Så nu vet ni det.

Vi kan fokusera lite på låten istället. Lăutar ska vara någon form av traditionell violinist ifrån området och jag vet faktiskt inte varför låten heter som den gör för även om titeln är på moldaviska så sjungs hela låten på engelska. Och nu ska jag minsann chockera er något! Grabben kan sjunga på en engelska som inte direkt avslöjar att han kommer ifrån Östeuropa. Det låter nästan som en bra variant av engelska. Och då har jag dessutom hört på liveinspelningen så inget fusk från studion här inte.

Låten är på något sätt väldigt enerverande. Trumpetande i allt för mycket dur får mig att bli smått allergisk mot den. Jag vet inte riktigt vad jag ska jämföra det med men det av någon anledning får jag en känsla av cirkus och när man tittar på framträdandet så är inte den känslan avtagande direkt. Dom fem ballerinorna som springer runt och skakar på brösten är väldigt irriterande och stressande och jag kan inte placera dom någon annanstans än på just en cirkus.

Pashas fokus, förutom sången, är att se sensuell ut hela tiden och det har han ju inte direkt de genetiska möjligheterna till att göra. Istället bör han fokusera på sången och tona ned stressmomentet som bidraget get intryck av. Han kan sjunga relativt bra men å andra sidan är det inte en låt som ställer några direkta krav på personen som håller i mikrofonen.

Nej. Otacksamt att komma direkt efter Loreen som sagt men jag tror inte att detta hade gett mig rysningar oavsett vilket bidrag dom hade presenterats efter. Man är placerad mellan Israel och Ryssland i den första semifinalen och jag tror att det kan bli tufft. Det är nog lätt att se Moldavien som ett litet kaffenummer mellan två förhållandevis bra bidrag. Tolvan kommer att komma från Rumänien men frågan är om Moldavien plockar så mycket mer från de andra nationerna. Kanske inte tillräckligt för att nå vidare till finalen.

Poängmässigt är detta en sådan typisk låt som jag ger blanka fan i. Den tilltalar mig inte överhuvudtaget men samtidigt är den inte dålig. Den ger mig ingenting bara. Så betyget får därför bli en: 2

ESC 2012: Grekland
 

Att skicka iväg ett bidrag till Eurovision Song Contest kostar ofta en hel del pengar. Först och främst ska man starta igång en process för att ta ut finalister och eventuella semifinalister i hemlandet. Det går åt en hel del mänskliga resurser till detta och naturligtvis produktionsmässiga. På det ska man anordna själva deltävlingarna och finalen och då ökar naturligtvis utgifterna mångdubbelt. När finalen väl är avgjord och det vinnande bidraget uttaget så är det inte stopp med utgifterna för det. Då ska det spelas in en promo-skiva (gärna med fler låtar än vinnarbidraget), artisten ska helst ut i Europa och promotas och en hel delegation ska avlönas. Sen kommer finalen (i år i Baku) där artisten samt hela delegationen ska ha blygbiljetter, boende och andra omkostnader på plats. Allt som oftast pratar vi om kostnader i mångmiljonklassen och frågan är då om alla länder har råd att satsa fullt ut på Eurovision Song Contest. Och i år kan man ju verkligen ställa sig frågan om ett Grekland i total finansiell kris har råd att skicka iväg ett bidrag till Azerbajdzjan. Svaret är: ja. Fast på ett litet annorlunda sätt.

Det statliga grekiska TV-bolaget, ERT, gick tidigt ut med att man skulle delta i ESC 2012 men att det fick bli med helt andra kostnader än tidigare år. De offentliga medlen i Grekland har ju skurits ner rejält och naturligtvis är ERT inget undantag. Den nationella uttagningen, Ellinikos Telikos 2012, gick av stapeln i Athen igår men med en hel del förändringar från föregående år. Först och främst gick ERT ut med en förfrågan till samtliga stora musikbolag i landet om vilka som skulle kunna tänka sig att medfinansiera jippot. Eller medfinansiera och medfinansiera. Man fråga rätt och slätt om något musikbilag kunde tänka sig att stå för alla utgifter som rörde artisterna - dvs ERT stod för själva TV-produktionen och musikbolaget för resten. Ett enda bolag nappade på förslaget - Universal Music - och därmed fick dom ensamrätt på allt som hade med ESC att göra i Grekland 2012.

Det blev inga glammiga uttagningar i Grekland. Det drogs ner på allting och när finaldagen var kommen så fanns det fyra bidrag som skulle vara med och tävla om finalplatsen i Baku. Showen gick dessutom av stapeln i ett köpcentra i en förort till Athen. Inte mycket glamour där inte. Men man ville vara med i Azerbajdzjan och gjorde så gott man kunde.

De fyra låtarna i finalen var handplockade och alla fick framföra sina låtar. Sedan var det upp till en jury och tv-tittarna att rösta fram sin favorit att få representera den helleniska flaggan i Baku. Poängskörden för de fyra bidragen kan jag inte hitta någonstans men mest troligt är det att enbart vinnaren presenterades - helt utan omröstning. Grekland kommer i alla fall att, i den första semifinalen den 22 maj, ställa Eleftheria Eleftheriou på scenen och låta henne framföra sitt bidrag "Aphrodisiac".

Eleftheria Eleftheriou, eller Elle som hon kallas, är född på Cypern och om det fanns några som helst dubier om huruvida Grekland och Cypern kommer att utväxla sina obligatoriska tolvor i år så är det nu helt klart och cementerat att så kommer bli fallet (dom tävlar i samma semifinal i år). Vid tävlingsveckan i Azerbajdzjan kommer hon att vara nyss 23 år fyllda och har på väldigt kort tid blivit en stor stjärna i Grekland och på Cypern.

Hon slog igenom, som så många andra ESC-artister, i X-Factor 2009 som är öppen för både greker och cyprioter. Tidigt kom hon att bli en av favoriterna i tävlingen men hon åkte ut redan i den femte veckan vilket ansågs vara en stor skräll och en chock för många av hennes fans. Hon signades dock direkt av Sony och året efter ställde hon upp i den grekiska uttagningen till ESC. Hon seglade upp som en av favoriterna att vinna tävlingen men några dagar innan finalen blev hon diskvalificerad då hennes låt läckt ut på internet. Vem det var som läckte låten är än så länge oklart och det pratas om att någon konkurrent röjt hotet ur vägen genom att publicera låten online.

Som ung växte Ella upp på Cypern och visade tidigt en artistisk ådra. Hon ansågs vara en skicklig tecknare och en god atlet. Men sången hade alltid varit nummer ett för henne och som nioåring började hon studera vid konservatoriet med fokus på klassisk sång. Hon började också studera piano, harmoni och musikhistoria och redan som sextonåring gav hon sånglektioner till andra. 2006 ställde hon upp i den cypriotiska uttagningen till ESC men hamnade bara på en sjundeplats. Trots besvikelsen satsade hon än mer på musiken och blev antagen till University of Surrey i England.

I slutet av 2011 valde hon själv att lämna Sony och gå över till Universal Music och tack vare det valet så fick hon alltså chansen att representera Grekland i Baku.

Att låten "Aphrodisiac" kommer från Grekland eller Cypern kan ingen undgå. Det doftar rejält av de traditionela rytmerna från de två länderna även om det är en modern och poppig upptempolåt. På många forum pratas det om att det ska vara en vinnarkandidat men det påståendet finns inte i min värld. Grekland går alltid bra i ESC-sammanhang (man har inte varit utanför topp-10 sedan 2003) och vi pratar absolut om en låt som kommer att gå till final men i min värld kan den inte utmana om topplaceringarna.

Låten är skriven av Dimitris Stassos, Mikael Stenström och Dajana Lööf och är med andra ord helt svenskproducerad. Detta blir således den sjunde låten i årets Eurovision som har minst en svensk upphovsman och detta är något som vi får vänja oss vid i framtiden. Svenska producenter och låtskrivare är otroligt eftertraktade ute i Europa och vi kan nog inom några år prata om ett mini-SM när Eurovision ska avgöras.

Tillbaka till låten. Den är väldigt enkel och jag får lite känslan av att den inte är komplett. Det skulle kunna göras så mycket mer med denna låten. Lite mer tryck i den så hade den stigit i graderna men nu känns den bara så platt. Framträdandet från finalen (visserligen inte rättvist med tanke på produktionen) är så tråkigt det kan bli. Hon står och sjunger omsvärmad av fyra killar som enbart trånar efter henne. Kan det bli mer kliché? Nej, här har Grekland mycket att jobba på fram till den stora scenen i Baku. Dessutom vågar jag inte säga något om hennes sångkapacitet live eftersom jag misstänker att hon inte sjunger live under framträdandet. Det låter alldeles för likt studioinspelningen...

Men ett plus ska låten ha och det är just det faktum att man behåller lite av den nationella känslan. Det finns ingen som kan säga att detta inte luktar Grekland. Få länder väljer att hålla kvar sin nationella identitet men visserligen så finns det få länder som har en så klar musikalisk identitet som just grekerna. Så när det är dags för poänggivning så ger jag landet ett extra poäng bara för att dom kör med sina egna rytmer och då stannar poängmätaren på: 3

ESC 2012: Montenegro
 

Vi börjar att närma oss slutet på alla dessa ESC-presentationer men nu ska vi titta lite närmre på ett land som faktiskt valde både låt och artist redan i december. Nu är det inte jag har slarvat med uppdateringarna för er utan det var först under torsdagen som Montenegro valde att presentera sin låt för första gången.

Montenegro återvänder till Europas favorit-TV-show efter att ha varit frånvarande under två år. Ekonomin har varit lite kärv för TV-bolaget RTCG men nu siktar man alltså på comeback. Landet har deltagit vid tre tidigare ESC men aldrig lyckats med att nå finalen. Så ribban sattes högt i år för att hitta framgångsreceptet i Azerbajdzjan och frågan är om dom har gjort rätt?

RTCG valde att välja både låt och bidrag helt internt och det är, som jag tidigare skrivit, sista året den möjligheten finns. Till nästa år så måste folket eller en jury ha minst två alternativ att välja mellan. Det kan vara minst två låtar, två artister eller båda delar - på något sätt ska en del av bidraget ha blivit valt. Så det där med interna val är i och med 2012 snart utdött.

Redan den 12 december gick RTCG ut med att Montenegros representant till Baku skulle vara artisten Rambo Amadeus. Rambo Amadeus är naturligtvis ett artistnamn (ja, du hade rätt - en mix av John Rambo och Wolfgang Amadeus Mozart) och egentligen heter herrn i fråga Antonije Pusic och är av montenegrinsk härkomst men bor och verkar numera i Serbiens huvudstad Belgrad. 49-åringen är känd i hela forna Jugoslavien och är en väl etablerad artist. Han skriver oftast sina egna texter vilka nästan alltid är av det satiriska slaget och han älskar att driva med politiker. Han presenterar sig själv som musiker, poet och mediamanipulatör.

Han är född i Kotor som ligger vackert beläget vid Kotorfjorden i Montenegro och det har på sätt och vis påverkat hans uppväxt. Innan han började inrikta sig på musik var han en otroligt framgångsrik seglare och vann flertalet internationella tävlingar för Jugoslavien. Han valde dock att lägga segelbåten åt sidan och fokusera sig på musik. 1988 släppt han sitt första album och redan då genomsyrades hans musik av humor och glimt i ögonen. Hans popularitet växte i hela Jugoslavien och han nådde även utanför gränserna till andra närliggande kommuniststater.

I efterdyningarna av inbördeskriget i Jugoslavien under 1990-talets början var han en av de första artisterna att åka på turné i de nya nationerna och även fast han ansågs komma från ockupationsmakten Serbien-Montenegro togs han emot av stora skaror fans på arenorna runt om i bland annat Slovenien och Makedonien.

En smått komisk detalj är att han, till sitt album "Don't worry be happy", samplade den norska korrespondenten Åsne Seierstad i en av hans låtar. Hon sjöng då en norsk folkvisa och Rambo Amadeus lyckades även sampla in några svordomar från den forne Afghanistanjournalisten.

"Euro Neuro" då? Om jag någonsin tidigare här har skrivit att det är svårt att få grepp om något annat bidrag i årets startfält så tar jag tillbaka allting. Den här låten är fullkomligt omöjlig att försöka tyda och tolka. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva om den. Jag vet inte om den är fullkomligt urusel eller om det är något som borde geniförklaras. På YouTube finns låten enbart i form av en video och eftersom jag inte kan höra den live så kan jag inte uttala mig om hans "sånginsatser".

Men på videon så framför han i alla fall låten på engelska och försöker klämma in så många rim som möjligt under tre konstanta minuter. Det ska också sägas att det inte är någon sång vi pratar om utan han gör en Björn Ranelid och pratar fram hela låten samtidigt som det finns någon form av psykadelisk funk i bakgrund.

"I got no ambition for high position in competition with aircondition" lyckas han klämma in på en enda rad och då tror jag att ni förstår hela konceptet. Kanske säger det något om hans syfte med att tävla i ESC också: En bra plats att marknadsföra sig på och inte direkt ha som syfte att försöka sopa hem hela tävlingen. Det ska dock bli väldigt intressant och se hur han framför detta live på en stor scen. Det känns som att vi kommer att bjudas på en mycket spännande show.

Jaha - och var fan ska jag placera detta? Trots att jag har lyssnat på det ett antal gånger så kommer jag inte fram till att jag kan geniförklara det. Det är verkligen inte så där värst jättebra och förtjänar då inte någon fyra eller femma. En etta känns lite orättvist med tanke på vilka andra sopor som har fått det betyget och kreativiteten han bjuder på bör uppskattas mer än minsta möjliga betyg. Äh, nej, jag tycker inte detta är speciellt bra så betyget får bli: 2

ESC 2012: Bosnien-Hercegovina
 

I den här inledningen kommer jag att fokusera på semifinal nummer 2. För i och med att presentationen av Bosniens bidrag nu kommer så är den semifinalen helt komplett och alla 18 bidrag har gåtts igenom. Men jag ska inte börja analyser om vilka tio det är som går till final - det kommer i ett inlägg om några veckor. Jag ska istället fokusera på en speciell tendens som finns i Sveriges semifinal.

Sverige fick ju en tuff lottning. 12 länder kan klassas som ren "öststater" plus bland annat Turkiet, Portugal och Malta. I Sveriges semifinal finns i stort sett hela forna Jugoslavien: Makedonien, Serbien, Bosnien, Kroatien och Slovenien. Det är bara Montenegro som fattas (som har blivit lottade till den första semifinalen). Nu har Sverige skickat en stark låt och jag tror inte att finalbiljetten missas på något sätt men det finns något som är intressant bland dessa forna Jugoslavienländer. Montenegro som alltså är den enda nation som inte hamnat i denna semifinal har skickat en upptempolåt. Övriga 5 nationer har skickat ballader och hamnat i en och samma semifinal (Makedoniens låt kan i alla fall klassas som en upptempoballad om någon är känslig). Detta är ju något som verkligen gynnas Sverige då jag tror att det kan bli för mycket ballader och att det kan kännas som en seg massa (inte för min del dock). Dom kommer att ta ut varandra en del och det kommer att gynna övriga 13 nationer i semifinalen. Dessutom kommer ju även Holland, Portugal och Estland med låtar som tillhör det lugnare slaget så med andra ord ser det väldigt bra ut för svensk del.

Nu ska vi ta en liten titt på Bosnien-Hercegovinas bidrag i år. Även Bosnien valde att i år plocka ut sitt bidrag helt internt och artisten MayaSar offentliggjordes som landets deltagare redan i mitten av december 2011. Sedan ett par veckor tillbaka har även sångtiteln varit offentliggjord men dat var först under torsdagskvällen som den spelades upp för första gången. Under en livesänd TV-show i BHRT fick MayaSar för första gången framföra Bosniens hopp i Azerbajdzjan och, som jag skrev ovan, det blev en ballad.

Till skillnad mot många av de andra forna Jugoslavien-republikerna skickar Bosnien-Hercegovina en artist som inte är ett allt för stort namn. Faktum är att hon släppte sin debutsingel så sent som för två år sedan (Nespretno) men naturligtvis har hon sysslat med musik under en längre tid.

Hon heter egentligen Maja Sarihodzic och föddes 1981 i bosniska Tuzla. Hon tog examen i piano vid Sarajevos Musikhögskola och har faktiskt redan deltagit i Eurovision Song Contest vid två tillfällen. Både 2004 (Deen - In the disco) och 2011 (Dino Merlin - Love in rewind) stod hon med på scen som körare. Just sammankopplingen med Dino Merlin är av vikt och hon ingick i superstjärnans ensemble under många år. Hon skriver en hel del musik själv som varierar från låtar som doftar traditionellt till pop.

Hon är även väldigt aktiv på det sociala planet och har synts inom olika humanitära projekt och är också grundaren till det regionala projektet Moj je zivot moja pjesma - ett anticancerprojekt.

Årets bidrag, Korake ti znam, ("I know your steps") är en välarrangerad orkesterballad och naturligtvis något som jag går igång på. Jag saknar den traditionella kopplingen till den fantastiska bosniska musiken eftersom låten känns som något väldigt internationellt. Om man bortser från språket så skulle denna kunna vara producerad i stort sett varsomhelst i världen. Men jag gläds åt att hon sjunger på bosniska och det är något som jag tror att hon kommer göra i semifinalen i Azerbajdzjan också.

Arrangemanget av sången står hennes man, Mahir Sarihodzic, för tillsammans med den italienska maestron Adriano Pennino. Och denne Pennino är inte vem som helst utan en av de mest respektabla dirigenterna som finns och har ett stort arrangemansmässigt ansvar på den välrenommerade San Remofestivalen i Italien. Och visst känns det! Detta är en låt som hade gjorts bäst med en levande orkester på plats men det är inget som jag hoppas på till finalen i Baku. Där får det fungera med förinspelad musik och jag tror att MayaSar kan leverera detta på ett otroligt snyggt sätt.

Tyvärr finns bara en video tillgänglig på YouTube än så länge och jag har inte haft möjlighet att se eller höra henne live men jag har läst att hennes framträdande ska ha varit en visuell fröjd för ögat. Jag tippar på att hon sitter vid sitt piano men vad som sedan händer runt omkring henne vågar jag inte tippa på utan jag nöjer mig med att se fram emot det.

Det är en otroligt vacker ballad som MayaSar framför med bravur. Jag saknar det där som kopplar låten till just Bosnien men återigen så bevisar Balkan att dom kan leverera - framförallt när det kommer till ballader. Jag tycker att detta är väldigt bra och låten kan absolut konkurrera med att vara bästa låt från länderna som en gång tillhörde Jugoslavien. Men det är en väldigt hård kamp uppe i toppen och på en skala mellan ett och fem så får Bosnien-Hercegovina en: 4

Men herregud vad du lägger ned jobb på detta!

hehe, all kred till dig! Fin info!

Har lyssnat genom de flesta av låtarna nu. Ser ingen som kan hota Loreen.. 2.75 hos bet365 i dagsläget, kan var värt ett spel.

Den stora snackisen på förhand som ska kunna hota Loreen är Spanien med Serbien inom parentes.

ESC 2012: San Marino
 

För alla er som är tillräckligt gamla för att minnas Lotta Engbergs vinst i Melodifestivalen 1987 finns det en liten likhet med årets bidrag från San Marino i Eurovision Song Contest. Lotta vann ju Melodifestivalen med låten "Fyra Bugg och en Coca Cola" men när det var dags för Europafinalen i Bryssel var hon tvungen att ändra låttiteln till "Boggaloo" eftersom det annars skulle anses som reklam - något som är förbjudet i ESC-sammanhang.

San Marinos bidrag i år heter "Facebook, Uh, Oh, Oh" och kommer att bli mål för exakt samma diskussion. Regelverket ska inte ha förändrats, vad jag kan läsa mig till, och då borde den låttiteln strida mot EBUs regelverk. Skillnaden mellan de två låtarna är att San Marinos bidrag i år enbart handlar om Facebook. Lotta Engbergs var inte direkt lika tätt sammankopplad till just Bugg och Coca Cola. Men jag tror att vi kommer få se en namnändring på låten från San Marino innan det är dags för finalvecka i Azerbajdzjan.

San Marino är med och tävlar i Eurovision för tredje gången. Debuten var 2009 och sedan avstod man under två år för att återkomma i fjol. Man har tidigare aldrig tagit sig förbi semifinalen (plats 19 respektive 16 i semifinalen) och det är naturligtvis något som man hoppas kunna ändra på i år.

SMRTV som ligger bakom San Marinos uttagning till ESC gjorde precis som de två tidigare åren - valde artisten internt. Lotten föll på Valentina Monetta. 2008 hade Monetta skickat in en låt till SMRTV för att försöka bli landets första representant i ESC men då föll lotten som bekant på Miodio. SMRTV hade delat upp uttagningen till två kvällar. I onsdags offentliggjordes det att just Valentina Monetta skulle få representera den lilla nationen och i fredags skulle hennes låt utses i en livesänd TV-show.

Monetta är infödd sanmarines och är 37 år gammal när hon ställer sig på scenen i den första semifinalen i Baku den 22 maj. Hon har under många år funnits på den musikaliska scenen men aldrig fått det riktigt stora genombrottet. Hennes första singel släpptes redan 2002 och under åren har hon visat upp en stor musikalisk bredd med jazz, funk, r'nb, hiphop och pop.

Att hon blev uttagen att representera landet var egentligen en liten slump. SMRTV hade redan valt ut sin låt och plockat fram de artister som skulle slåss om att få representera San Marino. Men efter noga lyssnande på de tilltänkta insåg ansvariga att de inte passade till låten - det behövdes en kvinnlig solist. Monetta hade ett litet gig på en mindre arena och av en slump befann sig chefen för SMRTV där. Han insåg hennes potential och inbjöd henne till en audition bara två dagar senare och ja, resultatet kan nu ju räkna ut.

"Facebook, Uh, Oh, Oh" alltså. Skriven av ingen mindre än schlagerveteranen Ralph Siegel tillsammans med José Rodriguez och Timothy Touchton. Det är en smått ironisk sång om hur Facebook lätt blir en del av ens liv. Om hur mainstream och onödigt stort det sociala nätverket har blivit. Att du helt enkelt inte kan leva utan din Facebook.

Jag tycker personligen naturligtvis det är synd att landet inte valt att skicka en låt på italienska (låten är helt och hållet på engelska) men förstår att puttenationen tror att möjligheterna till framgång förbättras genom att sjungas på engelska.

Men låten är en enkel poplåt som blir väldigt tjatig ganska så snabbt. Det ska bli spännande att höra hennes engelska live för om hon inte behärskar språket på ett bra sätt blir det enkelt ett mos av surr för vissa partier är det en hel del ord som ska in på kort tid.

Det ska bli intressant att se vad ESC säger om låten. Jag vill återkomma till detta för det är en solklar produktplacering av Facebook genom hela låten. Låt vara att det inte är någon positiv släng som Facebook får men märket nämns säkert minst 20 gånger i låten. Jag tror det finns en uppenbar risk att hela låten diskvalificeras och EBU tvingar San Marino att välja en annan låt. För även om rubriken ändras så kommer man inte ifrån att det är en låt om Facebook.

Det är en låt som verkligen inte sticker ut ur mängden. I samma semifinal ska Italien rösta och visst kommer San Marino få 12 poäng därifrån. Men utöver Italien är jag tveksam till om San Marino plockar några fler poäng. Så finalplats är det inte att prata om och jag tror det finns en risk att landet hamnar absolut sist när ESC 2012 summeras. Poänget från min sida är inte så mycket att sia om heller: 2

ESC 2012: Azerbajdzjan
 

Att lyckas med bedriften att försvara en seger i Eurovision Song Contest är väldigt ovanligt och få förunnat. Först ut att göra det var Spanien som tog hem segern på hemmaplan 1969. Dock var det just detta året som det blev ramaskri bland många övriga deltagande nationer eftersom Spanien delade förstaplatsen med Storbritannien, Nederländerna och Frankrike (finalen 1970 gick sedan i Amsterdam). 1973 tog Luxemburg hem tävlingen på hemmaplan och Israel gjorde samma sak 1979. Därefter kom Irland som senaste nation att försvara en seger och önationen lyckades ju med bedriften att ta hem segern 1992, 1993 OCH 1994 (och dessutom sedan 1996 igen). Detta historiska nedslag har ju naturligtvis ett syfte och frågeställningen är såklart om årets värdnation, Azerbajdzjan, kan sälla sig till skaran av nationer som tar hem tävlingen två år i rad?

Azerbajdzjan debuterade i ESC-sammanhang 2008 och har på fyra försök en åttondeplats som sämst. Man har under åren satsat enorma pengar på att vinna prestigen att ta hem tävlingen och som bekant så lyckades ju Eldar & Nigar i Düsseldorf förra året med sin låt “Running scared“.

Uttagningen i Azerbajdzjan, Milli secim turu, var ett riktigt mastodontprojekt som tog sin början redan den 28 november förra året i azerisk TV. TV-bolaget ITV arrangerade först 8 veckor med förkval där 9 artister fick tävla varje vecka. Det var inte något lugnt tempo med en tävlingsdag á la Melodifestivalen utan i Azerbajdzjan fick artisterna framträda fem gånger under en vecka. Varje vecka avgjordes på samma sätt: på måndagen fick artisten framföra en utländsk sång, på tisdagen en azerisk sång, på onsdagen en före detta Eurovision-låt, på torsdagen en låt som hade fokus på framträdet och på fredagen en låt som artisten själv fick välja. När artisterna hade framfört sina fem bidrag fick folket och en jury, med lika mycket makt, välja en kandidat (av de åtta) som skulle gå vidare till semfinalen. Av de 72 tävlande var samtliga från Azerbajdzjan förutom två kvinnliga artister som kom från USA respektive Ryssland.

Semifinalen, som gick till på samma sätt som kvalomgångarna, innehöll alltså de åtta vinnarna som skulle gallras ner till fem finalister. Finalen, däremot, utspelade sig på en enda kväll – den 12 februari och där var det Sabina Babayeva som gick segrande ur kampen och får alltså stanna kvar i landets huvudstad för att representera de azeriska färgerna i finalen den 26 maj.

Sabina Babayeva har haft en musikkarriär som spänner över mer än ett årtionde. Hon är född 1979 och kommer från huvudstaden Baku. Hon fick sin musikaliska utbildning vid Asaf Zeynalli musikskola och är en relativt etablerad artist hemma i Azerbajdzjan. I prisskåpet hemma i Baku finns många pokaler och medaljer från prominenta tävlingar i forna Sovjetunionen, bland annat från Moskva och Riga. Dessa priser har hon fått både som solist men också som en del av gruppen Aypara som hon var medlem i under 7 år.

Hennes fokus ligger på soul, jazz och pop och tack vare sin bredd har hon varit med i den azeriska uttagningen till ESC varje år sedan 2008 men det var alltså först i år som hon lyckades ta hem segern.

“When the music dies“, som hennes bidrag till finalen heter, offentliggjordes först i lördags och den är skriven av ingen mindre än Stefan Örn, Anders Bagge, Johan Kronlund och Sandra Bjurman och det är tredje året i rad som någon av ovanstående upphovsmän är med på det vinnande bidraget från Azerbajdzjan. Det är dessutom fjärde året i rad som det är svenska upphovsmän till bidraget.

Även Azerbajdzjans bidrag till ESC i år är en ballad och jag tror aldrig det varit så många ballader i en och samma tävling som det är i år. Åtminstone var det väldigt länge sedan som dryga hälften av alla låtarna tillhör det lugnare tempot. Låten sjungs på engelska men kommer också att spelas in på azeriska för hemmamarknaden.

Med det svenska producentteamet i ryggen är det kanske inte så konstigt att låten är modern och, tyvärr, väldigt “amerikansk”. Det positiva är att det finns tydliga spår av traditionella instrument i låten. Kamancha, balaban, davul och ghawal är några av de traditionella instrument som bygger upp låten och ger en liten känsla av det orientala som Azerbajdzjan annars står för. Men tyvärr är det inte tillräckligt då hela arrangemanget känns för västinfluerat.

Det är ganska synd för det är en stark powerballad och ni som följt mig vet att jag brukar falla för det. Sabina har en väldigt stark röst på studioinspelningen men tyvärr brukar det visa sig vid finalen för Azerbajdzjan att det inte alltid stämmer. Jag hoppas att hon klarar att leverera låten live för den kräver en del röstteknik.

Tillbaka till inledningsfrågna. Kan Azerbajdzjan sälla sig till den lilla skara av nationer som försvarar sitt guld i musik-EM? Nja. Eller rättare sagt – nej. Detta är absolut ingen vinnarkandidat och den riskerar dessutom att försvinna i den stora mängden av ballader. Dessutom är Azerbajdzjan, som arrangör av tävlingen, direktkvalificerade till finalen och det brukar visa sig vara en nackdel. Jag sticker även ut hakan och säger att Azerbajdzjan kommer att få sin sämsta placering någonsin tack vare denna låt. Det är tveksamt om den kommer topp-10 när poängen i finalen väl är summerade.

Denna låt skulle kunna ha så mycket mer potential. Jag hade gärna sett att den sjungits på azeriska och att den inte bara hade känts lite traditionell – den skulle kunna vara helt orientalisk. Men Azerbajdzjan gör allt för att vara moderna och så också inom musiken vilket gör att den tappar i sin potential. Poängbedömningen till låten är ganska så enkel. Det dök upp en siffra i mitt huvud när jag hörde den första gången. Den är inte bra men den är inte heller dålig och kommer att placera sig någonstans i mittenträsket så det enda rätta betyget till låten är: 3

ESC 2012: Belgien
 

Nu, mina damer och herrar. Här kommer det näst sista bidraget i årets Eurovision Song Contest. Efter detta är det bara Storbritannien kvar att välja sin låt och sedan är hela startfältet färdigt. Det har kommit en låtändring från ett land också som jag naturligtvis ska gå igenom med er men i det stora hela så är vi verkligen på slutfinishen av detta projekt av presentationer inför Eurovision Song Contest.

Och när vi är i slutet - vad passar då inte bättre än att presentera en artist som faktiskt varit klar sedan november 2011? Alltså en av de första artisterna som blev klara för 2012 års ESC i Azerbajdzjan? Anledningen till att Belgien inte presenterats tidigare här är helt enkelt att låten inte blev färdig förrän igår.

Belgien försöker i år att minnas tillbaka till svunna tider. Tillbaka till 1986 och landets enda seger på 53 försök. Sandra Kim och "J'aime la vie". Vid framträdandet i Bergen visade det sig efteråt att Sandra Kim var under 16 år och egentligen förbjuden att tävla i musikfestivalen. Men hon diskvalificerades aldrig och vinnarlåten är mångas favorit genom åren i ESC-sammanhang.

I år skickar Belgien en liten flicksnärta vid namn Laura van den Bruel. När denna lilla tös står på scen så kallar hon sig allt som oftast för Iris och det är just detta namn som Belgien i år valt att skicka till Baku. Hon är född 1995 och istället för att ni ska behöva räkna på fingrarna så kan jag berätta att hon, när hon ställer sig på scenen i Azerbajdzjan, är 17 år. Så i år håller Belgien sig innanför ramverket.

Det flamländska TV-bolaget VRT valde i år att välja artisten internt med att välja låten genom en TV-sänd show. Iris blev alltså utsedd redan den 18 november 2011 och igårkväll var det så dags för belgarna att hitta en passande sång till henne att skicka iväg till semifinal nummer 1. Den TV-sända showen, Eurosong 2012: Een song voor Iris, innehöll två stycken låtar som hon fick framföra och omröstningen visade sig bli väldigt jämn. För att haka på trenden i år med ballader så hade belgarna att välja på - just det - två ballader.

Iris kommer från staden Morkhoven som är belägen strax utanför Antwerpen. Med sin unga ålder har hon naturligtvis inte den största meritlistan i tävlingen, rent musikaliskt. Som ung hade hon Beyonce och Kelly Clarkson som förebilder och önskade att en dag bli lika stora som dom. Hon upptäcktes på en talangtävling som femtonåring och signades direkt till skivbolaget SonicAngel och hennes debutsingel, "Wonderful", gick direkt in på den belgiska hitlistan och spelades frekvent på alla radiostationer i landet.

Den nationella uttagningen igår var, som jag skrev ovan, en ganska så jämn affär. Tv-tittarna hade all makt att utse Belgiens bidrag till Azerbajdzjan och när rösterna var sammanräknade så hade "Would you" vunnit med 53% av rösterna mot "Safety net".

"Would you" beskrivs som en låt där Irish är tveksam till sin kärleks ärlighet. Deras förhållande har nått en kritisk punkt där hon ställer sig frågan vad hennes pojkvän skulle gjort om hon lämnade honom. Skulle han sakna henne eller inte? Ja, ungefär så smörigt är det men å andra sidan är det nog en vanlig tanke i huvudet på en sjuttonåring så det får ses som något helt relevant och ärligt.

Det är en avskalad pianoballad där hennes röst får ta den största platsen. Och trots sin ringa ålder så tycker jag att hon har en behaglig röst att lyssna på och trots mängden av ballader i år sticker denna ut lite då den känns väldigt modern och framförallt radiovänlig. Jag tror att den kan komma spelas även på svenska radiostationer framöver och även ta sig in på hitlistornas nedre regioner.

Liveframträdandet klarar hon med bravur men frågan är om hon är redo att ta sig an den stora scenen i Baku inför hundratals miljoner tittare. Hur klarar hennes nerver det? Skulle det visa sig att det är en enkel match för henne så tror jag att låten absolut har chans på en final - något som Belgien bara klarat av en enda gång de senaste 7 åren (min personliga favorit Tom Dice med "Me and my guitar").

Låten är som sagt väldigt lättlyssnad och trots att det är en ballad så skiljer den sig ifrån mängden genom att inte vara svulstig och pompös. Det traditionellt belgiska inom musik har jag ingen aning om vad det skulle vara så det är inget som jag väger in här. Det är modernt och enkelt helt enkelt. Och för att ge låten ett betyg så får jag tjuvtitta lite på vad andra bidrag fått. Låten är ju en av de bättre balladerna och passar helt enkelt in på ett betyg: 3

Personligen har jag inte fastnat för någon låt. Förra året var i alla fall Blue och Eli/Nikki riktigt bra. Tråkigt :(

Jag håller med dig om att det än så länge är svagare i år än i fjol. Men å andra sidan talar det ju för Loreen :)

Jag tror att alla ballader segar ihop det hela. Vi får helt enkelt se vad gamle herrn Engelbert Humperdinck har att komma med ikväll :)

Men en del låtar växer sig säkert starka om några veckor...

Precis som jag skrev i presentationen av San Marinos bidrag till årets ESC så kommer den nuvarande låten "Facebook, Uh, Oh, Oh" att diskvalificeras på grund av regelbrott.

San Marino har nu till och med fredag på sig att antingen ändra texten (och ta bort Facebook helt och hållet från låten) eller presentera ett nytt bidrag. Annars kommer landet att uteslutas från tävlingen.

ESC 2012: Storbritannien
 

Nummer 42 av 42! Kära vänner, vandringen (ökenvarianten för en del) är härmed över och jag har den stora äran att kunna presentera det absolut sista bidraget i årets upplaga av Eurovision Song Contest! (En sanning med modifikation då två länder ändrat sina låtar) I och med att Storbritannien nu valt sitt bidrag så innebär det slutet för denna lilla musikaliska vandring som vi gjort tillsammans under mer än två månader nu. Och som om det inte vore nog - det blev idag klart att Storbritannien går ut först av alla startande i finalen och det är ingen mindre än Engelbert Humperdinck som får den stora äran på lördagen den 26 maj i Baku, Azerbajdzjan.

I Storbritannien är det BBC som helt väljer bidraget internt och efter att i fjol ha satsat på att skicka etablerade pojkbandet Blue till Düsseldorf (slutlig elfteplats) så fortsatte man på det spåret i år. En etablerad artist skulle plockas fram och tidigt pratades det om att Spice Girls var aktuella. Någon som inte var aktuell var Victoria Beckhamn som sa nej och satte därmed käppar i hjulet för braksuccén det skulle varit om Kryddflickorna ställt upp. Atomic Kitten var annars den stora snackisen och många trodde att det skulle bli tjejtrion - men icke. BBC briserade med en bomb när dom offentliggjorde att Storbritannien i år skulle representeras av Engelber Humperdinck.

Och det var många, väldigt många, som höjde på ögonbrynen vid offentliggörandet och trodde att BBC tappat förståndet. En 75 år gammal gubbe som hade sina största dagar för snart ett halvsekel sedan - dom vill inte vinna Eurovision väl? Jag ska inte hymla om att jag själv inte trodde att Engelbert var rätt person för Eurovision. Återigen suckade jag och insåg att Storbritannien skämmer ut sig inför hela Europa. Men vad jag skulle bli förvånad och positivt överraskad!

Engelbert Humperdinck alltså. Bara namnet är värt fem poäng direkt! För den stora skaran av människor av idag (och som tittar på Eurovision) så är herr Humperdinck ett helt okänt kort. Men fråga din mormor eller farmor och du ska få se ögonen tåras på henne och hon längtar tillbaka till forna romantiserande idoldyrkningar. Nämn honom bara inte för din morfar eller farfar.

Dessvärre är Engelbert Humperdinck bara ett artistnamn. Herren heter egentligen Arnold George Dorsey och föddes 1936 i Madras i Indien. På denna tid var ju Indien en del av det brittiska riket och därför kan man inte direkt kategorisera honom som indier. Hans karriär tog sin fart 1956 och jag ska inte gå in på den i detalj för då blir detta inlägg på tok för långt för er som fortfarande surfar på ett 28.8kb-modem.

Man kan bara konstatera att han är en gammal gigant! Hans låt "Release me" är hans överlägset största framgång och också den låt som dom flesta förknippar honom med. Men oj, denna herre har levererat hit! Sedan 1967 har han spelat in 37 låtar som alla har toppat listorna i England eller USA och naturligtvis har den största framgången varit på hemmaplan där han har haft tre stycken listettor. För att förstå hans storhet kan jag sifferdroppa bland annat över 150 miljoner sålda album världen över, 63 guldskivor och 24 platinavarianter och en av få artister som är med på både Hollywoods OCH Las Vegas Walk of Fame.

Trots sin eminenta ålder, 75 år, ligger han absolut inte på latsidan och njuter av alla miljoner på kontot. Tvärtom! Han åker världen runt och spelar för sin stora skara av fans och håller dessutom på att i skrivande stund spela in en ny skiva att förgylla alla ålderdomshem med. Vi kan nog lära oss att prata i termer av "gigant" när vi i fortsättningen inser att Engelbert Humperdinck alltså ska stå på scenen i Baku i slutet av maj.

"Love will set you free" heter bidraget från Union Jack i år och det var en ganska så stor hysteri kring släppet av låten. I måndags tickade en klocka ner på BBCs hemsida inför släppet av låten och spekulationerna var många. Många ville se Humperdinck överraska hela världen med något genremässigt annorlunda. Men många litade på hans kompetens och de lär heller inte ha blivit besvikna.

Låten, en väldigt enkel och avskalad sång ackompanjerad av en gitarr och ett par stråkar, känns som att den skulle kunna vara gjord närsomhelst de senaste fem årtiondena. Den är tidlös och samtidigt så väldigt fräsch. Han har en trygg och stabil röst och levererar detta så bra. Alla mina fördomar om en skruttig gubbe sopades bort direkt när jag hörde låten för första gången. En mycket trevlig och harmonisk låt som jag tror jag gå hem bra runt om i Europa.

Storbritannien har en tendens att blanda och ge i ESC och har varvat rena bottenplaceringar med medaljplatser. Senaste vinsten kom 1997 så nog är landet suget på att få arrangera ESC på hemmaplan snart igen. Landet är ju automatiskt kvalificerat till final som en del av "the Big 5" och i detta fall kan det vara en nackdel. Kanske kan man behöva höra låten två gånger för att få den riktigt att fastna men oavsett så tror jag absolut att den har potential till att bli topp-5. Årets startfält innehåller ju drivvis med ballader och denna kan ju klassas som åtminstone lågtempo. Men den är annorlunda än de andra - den är väldigt enkel och lätt att ta till sig.

Dags för årets sista poäng nu. 1-5 är det som gäller och här tvekar jag mellan två poäng. Jag kan tycka att det är briljant att den är så enkel - samtidigt är det en nackdel. Jag vill ha något mer. Detta ger mig inte tillräckligt. Jag ska inte ens gå in på hans kompetens som sångare - det talar 150 miljoner sålda skivor tillräckligt för. Vi gör som så att eftersom det är sista låten och jag tycker det är en uppryckning från Storbritannien (över 2000-talet sett) så är jag en schysst grabb idag. Storbritannien: 4

Jag gillar de ryska gummorna..

ESC 2012: Italien
 

Kom precis på att jag glömt av att skriva lite om Italiens låtbyte. Jag hoppas ni på något sätt kan förlåta mig för den dryga månadslånga förseningen. Men det föll bara bort ur minnet helt enkelt och jag tillämpar regelverket "bättre sent än aldrig".

Den italienska delegationen valde alltså att ändra låt för Nina Zilli och istället för "Per sempre" kommer hon nu att framföra låten "L'amore è femmina" på scen i Baku om dryga månaden när det vankas Eurovision-final.

Låtbytet är i mina öron till det bättre. "Per sempre" tyckte jag var en något för svår låt för den breda allmänheten. Den skulle absolut gå hem hos juryn men folket runt om i Europa vill nog ha något som är mer lättsmält och mer catchy.

Nu är "L'amore è femmina" inte så värst mycket enklare och enkel. Det är fortfarande lite för avancerad musik för festivalen men där finns en gnutta mer radiopotential i den. Den påminner ganska så mycket om Italiens bidrag från i fjol och det var ju just det bidrag som snuvade Eric Saade från andraplatsen och om vi då tittar till poängen så får jag belägg för min uppfattning. Juryn hade 2011 Italien som överlägsen favorit (251 poäng mot tvåans 182, Azerbajdzjan) men folket hade Italien först på 11:e plats med 99 poäng.

"L'amore è femmina" kommer nog att gå hem till juryn i år igen även om jag tror att Italien i fjor fick en hel del "välkommen-tillbaka-poäng". Men då också, som sagt, inget som jag tror går hem i stugorna.

Men en förbättring är det och det märks också på mitt omdöme då det går upp ett pinnhål. Från en tvåa till en: 3

Nu, mina herrar, har det lagts en hel del spel på Eurovision. Jag tänkte bara snabbt gå igenom dom med några kommentarer om varje spel.

Semifinal 1 (22 maj)

2012-05-22 20:00

Semifinal 1 - Baku

Nation Att Gå Vidare Till Final vs ÖSTERRIKE

Ja

FT

2

4.500

Visst är det ett litet skrällspel med 4.5 är lite högre än vad jag väntat. Österrike tävlar i den semifinal med flest antal "västnationer" och har en låt som sätter sig. Startnummer 16 (av 18) i semifinalen talar inte heller till bidragets nackdel och dessutom har Trackshittaz lovat att komma med en stor överraskning till semifinalen. Dessutom brukar det finnas en skräll från varje semifinal och denna tror jag kan vara tillägnad Österrike. Liten insats måste provas.

2012-05-22 20:00

Semifinal 1 - Baku

Nation Att Gå Vidare Till Final vs MOLDAVIEN

Nej

FT

2

2.900

Jag förstår verkligen inte hur Moldavien kan vara en så pass klar favorit att gå vidare. Visst kommer man få sin tolva av Rumänien men jag ser inte att nationen kommer bli överöst med poäng från andra länder. Dessutom är det ju inte någon vidare bra låt heller...

2012-05-22 20:00

Semifinal 1 - Baku

Både Albanien & Island Till Final? vs ANNAT

Nej

FT

2

2.000

Bwin bjuder här på ett specialspel. Både Island och Albanien måste alltså gå till final för att jag ska förlora. Det fanns även Rumänien och Albanien till final för samma odds. Anledningen till spelet är att jag satt Albanien utanför topp-10 i sin semifinal och skulle det behövas backas upp så är Rumänien mer given till final än Island.

Semifinal 2 (24 maj)

2012-05-24 20:00

Semifinal 2 - Baku

Nation Att Gå Vidare Till Final vs PORTUGAL

Ja

FT

2

3.250

Portugal har gått till final 3 gånger de senaste 4 åren och det finns en potential i år igen. Det kommer absolut bli tufft och startnummer 6 i semifinalen är inte heller någon lyckolottning. Skrällplatsen från Semifinal 2 ger jag till Portugal. Men det är en del magkänsla på detta spel och får jag då 3.25 på det så tar jag det till liten insats.