ESC 2012: Ukraina

dellgren · 2012-02-20, 18:21

Publicerad 12-02-19

http://www.youtube.com/watch?v=SZIn55g_m8w

Inte bara i Lettland blev ett nytt bidrag till Eurovision Song Contest färdigt igår kväll. Även Ukraina hade sin nationella uttagning under lördagskvällen och därmed har vi fått reda på ytterligare en semifinalmotståndare för Sverige eftersom den forna Sovjetrepublikenlottades till den semifinal som avgörs på torsdagen den 24 maj.

Förra året kantades den ukrainska uttagningen av fuskanklagelser och det var många turer om vilket bidrag som verkligen skulle skickas till Düsseldorf då. Vad jag har kunnat hitta på internet så verkar årets omgång ha varit fri från liknande anklagelser. Även i Kiev så uppträdde andra artister som ska uppträda i Baku (Anggun och Sinplus) och ni kan ju läsa under Lettlands presentation här i bloggen vad jag tycker om det.

Tillbaka till Ukraina. Det nationella TV-bolaget NTU stängde ansökningen den 23 januari och bara ett par dagar senare så presenterades de 21 bidrag som skulle få tävla i finalen i Kiev den 18 februari och därmed går Ukraina mot trenden om att arrangera deltävlingar före finalen. Egentligen var det menat att det skulle vara 22 bidrag i finalen men artisten Matthias diskvalificerades två dagar innan finalen eftersom hans producent var med i själva produktionen av tävlingen. Och för att inte riskera diskussioner om jäv så valde man att utesluta honom helt enkelt.

Det var en kombination av jury och telefonröster som avgjorde utgången i Ukraina och 3 poängs marginal utsågs Gaitana och bidraget “By my guest” att representera landet i Baku. Och frågan är då om Ukraina, sin vana trogen, väljer att skicka en slampig och platinablonderad flicksnärta som sjunger en svängig dansgolvsdänga? Svaret blev nej!

Gaitana är nämligen inte platinablonderad. Annars så gör Ukraina som dom alltid gör. Gaitana skulle annars kunna ha kommit från den holländska uttagningen. Det mesta känns så holländskt helt enkelt och nuförtiden är det inte någon komplimang inom Eurovision Song Contest…

Gaitana, eller Hajtana Essami som hon egentligen heter, är född i den ukrainska huvudstaden men har sitt påbrå från det Kongo med huvudstaden Brazzaville. Under sina yngre år så bodde hon en tid i Brazzaville men återvände med sin mamma till Kiev och påbörjade sitt arbete inom musiken. Hon gick på musikskola och inriktade sig på saxofon och är nuförtiden aktiv som både sångerska och kompositör.

Över till låten då. “Be my guest” – ja en mer promiskuös invit kan man väl inte få? Tillsammans med fyra killar i tajta trikåer som låtsasspelare trumpet på scen kan jag inte ta detta på riktigt allvar. Den holländska känslan infinner sig hela tiden och jag tror att jag med det menar att det är antingen för jävla dåligt och pinsamt eller så är det alldeles för överansträngt. I detta fallet kan det vara en kombination av de båda.

Fast jag väljer att se det som en invit inför stundande fotbolls-EM till sommaren som Ukraina står som värd för tillsammans med Polen. Även om låten inte passar något vidare in i fotbollssammanhanget så är det den enda möjligheten jag ser till att den faktiskt vann den ukrainska uttagningen.

Visst är Gaitana en sångerska med en acceptabel röst men det känns som om hon galer sig igenom hela låten. Visst kan det vara som så att kvaliteten på YouTube inte är den bästa men av någon anledning går hennes röst igenom typ fem gånger högre än musiken. Det går heller inte att undvika vad låten heter eftersom det är det enda som hon sjunger under tre långa minuter.

Nej. Helt plötsligt inser jag att jag nog uppskattar de lättklädda flickorna som brukar komma från Ukraina och detta här får inte igång mig överhuvudtaget. Det gynnar Sverige som alltså ska möta Ukraina i semifinalen men med tanke på vilket monsterblock av före detta Öststater som vi hamnat med så är detta klart en låt som kan ta sig vidare till finalen.

Jaha, vad säger man om detta då? På en skala mellan 1 och 5? Det känns som att hopen med medelmåttiga och mediokra låtar börjar bli stor men jag har inget annat val än att sätta följande betyg på Gaitana: 2

mequei · 2012-02-20, 19:36

Citat:

Ursprungligen postat av Grnvit

Åhohoho, hoppas det kommer finnas någon lika bra låt som förra året:

http://www.youtube.com/watch?v=mRU31ieUhJM

Bilda klubb? Överlägsen låt de senaste åren!

mequei · 2012-02-20, 19:40

Citat:

Ursprungligen postat av dellgren

Publicerad 12-01-05

http://www.youtube.com/watch?v=1OJW0V0xx8I

Schweiz var först ut med att välja både artist och bidrag till årets Eurovision Song Contest. Redan den 10 december hölls den nationella finalen och, i ESC-sammanhang, var det en mycket trevlig sådan. Lys Assia, den första vinnaren av Eurovision Song Contest 1956, var med och tävlade – 87 år gammal! Tyvärr var schlagertraditionen inte stark och hon hamnade på en åttonde plats i finalen (av 14) och ska jag vara ärlig var hennes “C’était ma vie” någon direkt höjdare.

Finalen avgjordes genom telefonröstning (ingen jury, alltså) och fick en ganska så spännande upplösning. 4 bidrag fick alla över 10% av rösterna men det slutgiltiga vinnarbidraget, med 17,87% av rösterna blev alltså syskonduon Sinplus med sin “Unbreakable”. Det var nästan 2 procentenheter till godo till tvåan Ivo och hans traditionellt eurovisiondöpta låt “Peace & Freedom”.

Vad är nu detta för en grupp då, Sinplus? Utanför den schweiziska federationens gränser är Sinplus kanske inte så vira kända, men gruppen har fått ett litet genomslag nationellt. Efter att ha varit i USA fick bröderna musikalisk influens och väl tillbaka i Schweiz grundade dom inFinity – deras första gemensamma projekt. Den första singeln, “Without identity”, spelades ganska frekvent på schweiziska och italienska radiostationer och gruppen deltog i en stor mängd festivaler.

Bandet bytte namn till Sinplus och för att få mer musikalisk inspiration återvände bröderna till Los Angeles där de spelade in en ny EP. Men pojkarna återvände snart till sitt hemland och fick förfrågan om att göra den officiella låten till Ishockey-VM 2009 som skulle hållas i Schweiz. Resultatet blev “Shoot” och bandet fick nu en större publik tack vare spelningarna i de olika isladorna runt om i landet.

Ivan och Gabriel beslöt sig nu för att spela in sin första fullängdare och döpte den till “Disinformation”. Skivsläppet var planerat till slutet av 2011 men vinsten i den schweiziska uttagningen till ESC gjorde att skivsläppet senarelades och är nu inbokat till den 15 januari – med “Unbreakable” som plattans stora hit.

Vad kan man då säga om denna blivande stora hit? Nja, jag tror då inte på någon stor genomslagskraft för “Unbreakable”. Jag har lyssnat på den ett par gånger på Youtube – både den officiella videon och liveframträdandet. Jag gjorde en notering om att refrängen kan kanske sätta sig hos åhörarna men nu när det har gått två-tre dagar sedan jag lyssnade på den kan jag inte komma ihåg hur den lät.

Det är en modern låt med tydliga inslag av pojkarnas inspiratörer U2. Jag tycker också att det är en liten flört med Coldplay. Men framför allt så tycker jag att den är väldigt lik the Killers “Mr Brightside”. Jag pratar inte om en ren stöld men visst är där inslag i låten som doftar ganska så mycket “Mr Brightside”?

Ett annat litet aber med den här låten är språket. Gabriel, som sjunger, för fram den här låten på ganska så dålig engelska faktiskt. Det är märkligt med tanke på att det spenderats ganska så mycket tid i USA. Det är inte i paritet med östeuropeisk horribel engelska men det är fan inget bra uttal. Ivan och Gabriel har sina rötter i Italien och frågan är om denna sång inte passat bättre på italienska? Det är svårt att avgöra men jag tror att dom skulle gett det ett försök i alla fall. Det låter dock på liveframträdandet att Gabriel verkligen kan sjunga, vilket inte alltid är vanligt förekommande i ESC-sammanhang.

“Unbreakable” är visserligen ett lyft om man ser till de senaste årens schweiziska bidrag. Ligger kanske i paritet med “Heighest heights” som Lovebugs representerade med 2009 men absolut inte i samma klass som den fantastiska “Era stupendo” från 2008 (Paolo Meneguzzi). Problemet för Schweiz är också det att i Eurovision Song Contest har landet för få “allierade” och måste förlita sig på en bra låt för att ha möjlighet att nå final. Då krävs det att övriga nationer inte är så vassa i år – tråkigt nog.

Kanske har jag fel när jag halvsågar denna låt för om man läser runt i olika Eurovision-forum så är folk lyriska över valet av låt. Det är för tidigt att säga något men det finns många som redan valt ut denna till sin favorit. Vi får se vem som har fel av mig och pöbeln.

Jag ska avsluta med ett betyg på låten också. Den är svårplacerad och lägger liksom ribban för övriga låtar som komma skall under de nästkommande veckorna. Jag får tänka lite taktiskt här nu i början och har nu valt ut följande betyg på låten (på en skala mellan 1 och 5): 2

Keep up the good work! Lysande servive för en schlager-tok

dellgren · 2012-02-21, 00:10

http://www.youtube.com/watch?v=-z0Q9DZo0q8

Jag inleder med att citera Caroline af Ugglas: "Snälla, snälla, snälla". Min lilla underkastelse och bedjan går direkt till Nina Badric och den kroatiska delegationen. Snälla. Vad ni än gör på vägen till Baku - ändra inte detta till engelska. Behåll kroatiskan så ska ni se till att det går bättre!

Men vi tar det i korrekt ordning. Vi får återigen gå tillbaka till i lördags då det hände en hel del i ESC-Europa. Många nya deltagare till finalen i Baku blev klara och även om Kroatien utsett sin artist sedan en lång tid tillbaka så fick hon inte sitt bidrag förrän i just lördags.

Det kroatiska TV-bolaget HRT skulle egentligen göra som man gjort de senaste åren. Man skulle arrangera en nationell uttagning för att hitta sin vinnare till Baku. Man var dock lite nytänkande och bjöd in nationens stora namn och skulle låta artisterna själv välja sina textförfattare. I ett land som Kroatien, med mängder av stora artister och en rubust musikhistoria, skulle detta bli en av tidernas folkfester. Dora, som Melodifestivalen i Kroatien heter, anno 2012 skulle bli det största någonsin och Kroatien skulle skicka ett starkt bidrag till Europa-finalen och ta hem landets första vinst i sammanhanget någonsin.

Det fanns dock ett problem. HRT hade nog inte riktigt sonderat av terrängen då det inte blev speciellt attraktivt för artisterna att skicka in sina bidrag. Det fallerade så pass mycket att HRT slutligen fick ta beslutet att inte arrangera någon Dora detta året. Besvikelsen bland ESC-vänner runt om i Europa var stor men HRT kom fram med en annan lösning.

Den 10 januari i år offentliggjorde TV-bolaget att Kroatien i år skulle representeras av en av landets största sångerskor: Nina Badric. Hon hade deltagit i Dora fyra gånger innan men aldrig lyckats kamma hem vinsten. Nu fick hon istället en fribiljett till Europafinalen men man nämnde inget om vilken låt hon skulle sjunga.

Eftersom Dora egentligen skulle fylla 20 år i år så ville HRT ändå göra en show av det genom att arrangera en tvådagars musikhelg som gick i Eurovisions tecken. På den första dagen skulle de 19 tidigare kroatiska bidragen i ESC framträda med sina låtar och tittarna skulle då få rösta fram tidernas vinnare. Den andra kvällen skulle sedan helt tillägnas Nina Badric och prominenta specialgäster. HRT ändrade dock i programmet och ställde in den första kvällens evenemang. Det blev således enbart en helkväll helt i Nina Badrics tecken. Hon framförde en hel del egna låtar men också exempelvis en duett med Hari Mata Hari (där dom sjöng Lejla - en av de senaste årens absolut bästa ESC-låtar i mitt tycke) men även Bosniens representant i år (MayaSar) framträdde med en av Badrics gamla låtar. Makedoniens representanter i år, Kaliopi, och Montenegros, Rambo Amadeus, var också närvarande under kvällen (ingen av de tre nationerna har ännu valt låt till respektive artist). Hela showen avslutades med att det avslöjades vilken låt som skulle få representera Kroatien i år och det blev något av en skräll. "Nebo" som bidraget heter, släppte Badric på skiva redan i november 2011.

Det är alltså ingen direkt duvunge som Kroatien valt till sin representant i år. Nina Badric är väletablerad, inte bara i sitt hemland, utan också en stor stjärna i Serbien, Bosnien, Slovenien och Montenegro - ja i stort sett i hela forna Jugoslavien. Och det var just under den tid som Kroatien var en del av Jugoslavien som hon föddes då kvinnan i fråga idag är 39 år ung.

Hon föddes, och växte upp, i Zagreb och kom tidigt in på den musikaliska banan. Som nioåring gick hon med i skolans kör och introducerades tidigt även till gospel. Under tonåren sjöng hon till största delen i olika körer men när hon i början av 1990-talet upptäcktes av den stora kroatiska sångaren Dino förändrades hennes karriär totalt. Tillsammans med Dino, och de stora namnen inom kroatisk musikproduktion, arbetade hon fram sitt första studioalbum "Ljubav i bol" och ända sedan dess har hon varit en av de populäraste sångerskorna i Kroatien.

Tidigt kom hon in på dance-scenen och gjorde en del låtar som bäst passar sig för dansgolven runt om i Europa men hennes repertoar breddades då hon senare började fokusera mer på soul, r'n'b och pop. Hon har även arbetat en del som modell och är en av de absolut största stjärnorna på Balkan.

Nebo, som betyder himmel på kroatiska, är en sådan ballad som är som gjord för att jag ska tycka om den. Med hennes kraftiga stämma så för hon fram denna låten på ett behagligt sätt i tre minuter. Just att den sjungs på kroatiska är, i mina ögon, ett gigantiskt plus då det ger en helt annan känsla. Ni vet hur det brukar låta om någon med halvknackig engelska försöker överföra känslan från sitt originalspråk - nej tack. Så jag hoppas innerligt att Nina Bedric behåller denna på kroatiska för då kan det gå bra. Men det är nog inget som jag ska oroa mig för då Kroatien sjungit sina låtar på just kroatiska ända sedan 2004. Så oddsen bör tala till min fördel.

Att låten faktiskt släpptes redan i november är ju absolut en fördel för Kroatien i år. Albumet, med samma namn, som spåret låg på har ju naturligtvis sålt stora upplagor i Kroatien men också i alla andra länder där hon är stor. Om detta är tillåtet enligt ESCs stadgar vet jag faktiskt inte men det har säkerligen HRT kollat upp i förväg och landet lär inte riskeras att diskas för detta.

Efter att uttagningarna till ESC börjat med en del halvmesyrer till låtar så börjar det nu arta sig lite. Eller så är det jag som börjar bli mer och mer positiv eftersom vi går mot ljusare tider. Hursomhelst så ska även Nina Badric få ett poäng av mig. Detta är en sådan låt som jag skulle vilja ge en halvpoäng till eftersom den balanserar precis mellan två siffor. Men jag är på bra humör idag och låter den krypa upp ett halvt pinnhål och ger låten, på en femgradig skala, följande poäng: 4

dellgren · 2012-02-21, 00:11

Citat:

Ursprungligen postat av mequei

Bilda klubb? Överlägsen låt de senaste åren!

Oj. Detta trodde jag verkligen inte! Good taste mates!

dellgren · 2012-02-23, 17:47

http://www.youtube.com/watch?v=tfV-tx4m3fM

Ni vet den där tanken. “Om detta var den bästa låten som vann – hur lät då de övriga bidragen?”. Det är nog en tanke som många tänker i Eurovision-tider. Visst, man har olika musiksmak och så och det är ju något som man får respektera. Men ibland så funderar man på hur en hel (eller i alla fall nästan en halv) nation tänker när de lägger sina röster. I vissa fall har jag inga andra alternativ än att ta fram den stora motorsågen.

Georgien. Lilla kära Georgien. Visserligen har dom inte varit med i Eurovision särskilt länge men dom har ju haft i alla fall sex år på sig att kolla in vad som fungerar ute i Europa. Och nu när finalen väl ska hållas i ett utav grannländerna kunde man väl passat på att skicka något som är underhållande och som skulle haft en bra chans att ta sig någonstans i Europa. Men nej. Inte i Lenins födelseland inte. Inte i Georgien. Det är faktisk så jävla dåligt att jag inte orkar bemöda mig en allt för lång skrivning om bidraget:

9 låtar i den nationella finalen, arrangerad av TV-bolaget GPB. Trots att man kunde följa finalen live på eurovision.tv så hade jag annat uppbokat i min kalender i söndags. Därför har jag inte heller några uppgifter om hur finalen gick till mer än att röstningen avgjordes på 50% jury och 50% TV-tittare och att denna man, Anri Jokhadze, gick ut sist i startfältet och kammade hem segern.

Anri föddes i huvudstaden Tbilisi år 1980 och för er som kan er historia så behöver jag inte berätta att detta var under tiden som Georgien var en del av Sovjetunionen. I Eurovision-sammanhang är Jokhadze ingen direkt duvunge utan har faktiskt tävlat för Georgien en gång tidigare – då som körare bakom Diana Ghurtskaia i Belgrad 2008. Året därpå försökte han klara av det på egen hand men det slutade med en finalplats. Utöver Eurovision är han en etablerad georgisk musiker och låtskrivare som deltagit i flertalet sångtävlingar runt om i Östeuropa med blandade framgångar.

Och så låten då. Återigen får jag en känsla av att detta skulle kunna komma från Holland. Och återigen kan jag inte riktigt ta det hela på allvar. Någon form av gladpop där han är totalt för funky på scen. Han må vara stor i Georgien men den där överdrivna dramatiken som han vill förmedla får han lägga ner innan han reser dom få milen till Baku i maj.

Att han både är en joker och en rocker kommer ni att få höra flertalet gånger i låten blandat med ett försök till orientaliska rytmer på synthen. Låter är så totalt intetsägande och här kommer det stormas fram till kaffekokarna runt om i Europa. Precis lagom med en pissepaus under tre minuter.

Men jag ska inte vara sådan. Jag ska hitta något positivt med det hela. Och visst finns det det! Georgien och Sverige tävlar i samma delfinal! Helt underbart! Vi behöver inte ens se Georgien som en motståndare för vår del och därmed är motståndarfältet nu bara 18 nationer starkt. 10 av dessa ska gå till final.

Jag behöver inte vara övertydlig med betyget va? Fan sämre än Albanien. Jag får ju inte lov att sätta någon nolla men denna hade egentligen gjort sig solklart förtjänt av en. Men, men: 1

dellgren · 2012-02-23, 17:49

http://www.youtube.com/watch?v=sjzHVgJd7t0

Turkiet har fina traditioner i Eurovision sedan debuten 1975. Mellan åren 1980 och 2010 deltog man i samtliga finaler förutom 1994. Med en stor diaspora (ja, jag vet att det finns falanger inom ESC som kräker på detta uttryck) i Europa så har man sedan införandet av kval till finalen varit givna om att ha chansen att vinna tävlingen. Men så hände det något förra året. I Düsseldorf gick Yüksek Sadakat inte vidare från semifinalen och en stolt musiknation var skakad.

Naturligtvis skulle detta inte få upprepas i år och därför så tog TV-bolaget TRT saken i egna händer och bestämde sig för att inte ha någon nationell uttagning. Artist och låt skulle väljas helt internt för att få fram det absolut bästa bidraget som skulle skickas till sina allierade i Azerbajdzjan. Inget skulle få gå fel.

Så den nionde januari i år offentliggjordes det att Turkiet i år ska representeras av sångaren Can Bonomo – en kille som faktiskt får fira sin 25-årsdag på scen i ett försök att ta Turkiet till final. Ingen dålig födelsedagspresent det inte! Han är född i staden Izmir och är av judiskt ursprung (jag undrar vart Israels eventuella tolva kan gå i finalen) och något av en musikalisk talang. Redan som åttaåring så lärde han sig spela gitarr och det är något som följt med honom under uppväxten. Välutbildad är han också då han studerade media vid ett av Istanbuls otaliga universitet och blev på så sätt en populär radiopratare.

Han gick vidare från radio till de rörliga bilderna och blev snart programledare för Turkiets MTV och han provade även på att ställa sig bakom kameran och spela in en kortfilm. Men suget efter musiken kom tillbaka och 2011 släppte han sitt första album, Meczup, som kan beskrivas som indiepop eller alternativ rock.

Det är alltså denna herre som TRT valde att representera Turkiet i Eurovision och han kommer att tävla i samma semifinal som Sverige (den på torsdagen). Intressant att veta är att han går ut som siste man i semifinalfältet precis efter Sverige. Vi får hoppas på att Loreen levererar så pass bra att folket glömmer av Can Bonomos låt…

“Love me back” visar sig nu istället vara en sådan låt som folk nog inte kommer att glömma direkt. Den har sina styrkor och den har sina svagheter. Något som brukar fungera bra i Eurovision är om man blandar in lite traditionell musik i bidraget och ger det en nationell karaktär. Och här kammar väl Turkiet hem full pott! Mer turkiskt än så här kan det väl knappast bli? Möjligen med undantaget att han sjunger låten på engelska men alla orientaliska toner, rytmer och instrument finns med och man kan lätt drömma sig iväg till Orienten när man lyssnar på låten.

Lite hederligt na-na-na-na gör också att låten kan tänka sig sätta sig på en och annan hjärnhalva runt om i Europa och han har en inte allt för förkastlig engelska. Och som jag skrev ovan – diasporan…

Men om man ska ta en titt på det som är mindre bra med låten så är det i första hand han själv. När man tittar på framträdandet på YouTube så får man känslan av att han är en sådan jobbig kultrpersonlighet som tror så pass mycket på sin produktion att han är inne i trans på scen. Nu har han själv skrivit denna låt så han har väl all rätt att känna sig trygg i den men han gungar runt på scen något för mycket vilket gör mig en smula nervös.

Dessutom är det ju som så att om man tittar på framträdandet så är musikerna ganska så viktiga. Och problemet är att dom är något för många musiker på scen. Jag får dom till att vara en 11-12 stycken och det är ju några för mycket till finalen i Baku. Hälften måste bort och då kommer han att hamna själv mer i fokus – vilket tyvärr inte är positivt.

Men visst, med tanke på det (än så länge) svaga startfältet i årets ESC så kommer han ju att gå vidare till finalen. Han får väl skänka en tacksamhetens tanke till några högre makter också för att ha lottats till sistaplatsen i semifinalen. Mycket talar för att han går vidare till finalen och jag ser inga invändningar i det heller.

Men att poängsätta den är lite knepigare. 1-5 är det som gäller och jag väljer egentligen mellan två stycken betyg. För någon dag sedan var jag generös med betyget så för att få lite balans i tillvaron så är jag lite hårdare mot Can Bonomo och ger honom en stark: 2

dellgren · 2012-02-24, 21:03

En nyhet från idag är att Alena Lanskaya har diskvalificerats från den vitryska nationella uttagningen. Det sägs att hon och hennes producent på något sätt manipulerat rösträkningen. Därmed utses tvåa i finalen - Litesound - till nya representanter och jag har all anledning till att återkomma.

dellgren · 2012-02-25, 01:52

http://www.youtube.com/watch?v=L_W2tbW64pQ

Mellan åren 2008 och 2010 valde Österrike att avstå Eurovision Song Contest med motiveringen att det gällde att ha så många grannar som möjligt för att ha en chans att ta hem tävlingen. Man tyckte att musiken blivit mindre viktig och att det aldrig var den bästa låten som vann. Med ett sådant konstaterande så kan man väl förstå att Österrike alltid skickar iväg högkvalitativ musik och alltid är med i vinnardiskussionerna. För visst ser dom om sitt eget hus?

Förra året lyckades Nadine Beiler ta sig till finalen i Düsseldorf vilket i mina ögon var en skräll. Österrikarna å andra sidan jublade nog ganska så högt runt om i landet eftersom det var första finalen sedan 2004 för denna alpnation. Och när man nu bröt trenden förra året så tänkte man naturligtvis vara tillbaka i Eurovisions finrum i år också.

ORF, som det ansvariga TV-bolaget heter där nere, tog återigen ansvaret att sända den nationella uttagningen, Österreich rockt den Song Contest, tillsammans med radiostationen Hitradio Ö3. Under hela december månad kunde man skicka in sina bidrag till tävlingen i hopp om att få representera Österrike i Baku. När man inser att det kom in 100 bidrag så förstår man hur stor Melodifestivalen är i paritet då det dit skickas in tusentals bidrag varje år.ORF plockade då ut tio bidrag som skulle få tävla i finalen och från och med den 9 januari så spelades dessa låtar på radiokanalen Ö3.

En av låtarna diskvalificerades längs med vägen eftersom den varit tillgänglig för allmänheten redan i september 2011 men ORF handlade snyggt och lät bandet, !DelaDap, plocka fram en ny låt som dom kunde tävla med och därmed behövdes inte finalfältet minska från 10 till 9.

Finalen ägde rum i fredagskväll och var uppbyggd lite på samma sätt som många andra nationella uttagningar i Europa. De tio bidragen fick framföra sina låtar och sedan var det upp till TV-tittarna att rösta fram två bidrag som skulle gå vidare till en Superfinal. Årets startfält var ganska så internationellt med engelsmannen James Cottirall som en av deltagarna samt att låtarna sjöngs på många olika språk: engelska, tyska, franska och bayerska.

Till Superfinalen gick Conchita Wurst, en dragqueen med skägg (!), och Trackshittaz. Även denna Superfinal skulle avgöras med 100% telefonröster och precis som i Tyskland så blev det oerhört jämnt då segraren fick 51% av rösterna och därmed blev klara för den första semifinalen i Baku i slutet av maj.

Trackshittaz alltså. Jag vet inte om det är Track-shittaz eller Tracks-hittaz som åsyftas men med tanke på låtens seriositet så tror jag nog att det är menat att vara tvetydigt. Trots dansbands varningen med ett z på slutet så ska alla ni Vikingarna-fans inte jubla så värst mycket för detta är så långt ifrån dansband man kan komma. Nästan.

Gruppen, eller duon som det egentligen är, kommer från Mühviertel nära gränsen till Tyskland och Tjeckien och består av Lukas Plöchl och Manuel Hoffelner. Duon grundades 2010 och inriktar sig på hip-hop fast med lite glimten i ögat. Inte den där tunga “hoe”-rapen som vi matas med daligen från USA utan mer år Mange Schmidt-hållet, om någon nu kommer ihåg honom. Det stora genombrottet kom faktiskt tack vare YouTube där deras version av Stromraes låt “Alors on danse” sågs av över 100 000 besökare. I deras version hette låten “Alloa barn Fraunz” och är väl ett litet tecken på deras seriositet.

När dom släppte låten “Oida taunz!” gick den direkt in på förstaplatsen på österrikiska singellistan och därmed skrevs det också historia – låten släpptes enbart som download och var den första i historien att gå direkt in på förstaplatsen utgiven på detta format. Med denna låt ställde dom även upp i den österrikiska uttagningen till fjolårets Eurovision Song Contest och gick även då till Superfinalen där dom dock fick se sig besegrade av just Nadine Beiler. Men i år gick det alltså hela vägen och Trackshittaz är alltså Österrikes representanter till Azerbajdzjan.

Och då skrivs det såklart också historia även där. “Woki mit deim Popo” betyder något i stil med “skaka din rumpa” på bayerska. Det är alltså ingen tyska utan bayerska är ett erkänt eget språk som talas i nästan hela Österrike och sydöstra Tyskland (plus några få stackare i Norditalien). Därmed så gör bayerska språkdebut i Eurovision-sammanhang om jag kan min ESC-historia korrekt.

Då återkommer vi till det där med att Österrike valde att avstå från ESC i tre år på grund av att inte bästa låten vann. Jag kan tycka att det är konstigt att de två låtar som gick till Superfinalen då är de som är närmst att representera Österrike. För “bra” musik är det inte utan det är ganska så svårt att ta dom helt på allvar. Jag kommer, i slutet av inlägget, att även lägga in Conchita Wursts låt så att ni kan se vilka två låtar som gick allra längst i den österrikiska uttagningen i år…

Men nu är det valt och “Woki mit deim Popo” ska alltså skickas. Det finns klara dragspelstoner i raplåten och det svänger en del om den faktiskt. Att avgöra artisternas sångkapacietet är naturligtvis svårt i en sådan här låt och inget som heller som är av vikt denna gång. Men det är en ganska tjatig refräng som jag tror kan tilltala de individer som röstade på Sean Banan i Melodifestivalen. Det är liksom lite svårt att ta den på allvar även om jag är en person som absolut inte har något emot rap och hip-hop.

Men just den tjatiga refrängen kan bli det lyckade receptet för denna låt och ta den till finalen. Den sticker ju ut en del från startfältet också (än så länge) men ska jag hitta något i låten som kan ta dom till final så får det vara just refrängen. Jag har än så länge inte haft möjlighet att titta på något framträdande utan fått nöja mig med videon men det behövs ju inga raketforskare för att förstå hur det kommer se ut på scen. De två killarna omringade av fyra extremt heta donnor som viftar mycket på rumpan i väldigt korta byxor. Väääääääääääldigt korta. Möjligen får en av dessa donnor träda tillbaka på bekostnad av någon tuffing som står och lirar vid ett mixerbord. Inte så nytänkande direkt men jag tror att möjligheten finns.

Det blir ganska så svårt att betygsätta detta. Återigen så väljer jag mellan två poäng. Jag tycker inte att låten är helt värdelös i jämförelse med andra bidrag i årets startfält men naturligtvis har låten ingenting med vinst att göra. Den kan skrälla sig till final men där tar alla möjligheter slut. Äh, denna gång låter jag tärningen få avgöra vilket utav de två poängen jag ger låten: 2

dellgren · 2012-02-25, 01:53

http://www.youtube.com/watch?v=Wbzd5LHq8uU

Japp! Ni läser rätt. Jedward är tillbaka. Stearinljusen på ecstasy från förra året sopade hem den irländska uttagningen i år igen och lyckades ganska så bra i Düsseldorf med sin åttondeplats - tack vare bland annat en tolvpoängare från oss här i Sverige!

Fredagkvällens nationella uttagning på den gröna ön, Eurosong 2012, följde samma koncept som förra året. TV-bolaget RTE valde ut fem artister som skulle coachas fram av fem olika mentorer och genom jury och tittarröster skulle vinnarna på så sätt koras. Bland artisterna som tävlade fanns det en del ESC-erfarenhet. Jedward som så tävlade förra året men också Donna McCaul som tävlade för Irland 2005 i Kiev. De fem mentorerna var inte heller dom helt oävna då det bland annat fanns Linda Martin (ESC-vinnare 1992), TV-producenten Bill Hughes, Greg Frnech från The Brilliant Things och Edele Barrett från B*Witched.

Linda Martin och Jedward parades ihop och bildade på så sätt ett superteam som titdigt blev stora favoriter att ta hem tävlingen. Och det skulle bli en storseger för enäggstvillingarna. Jurypoängen kom från fem regioner och Jedward tog hem full pott från tre av dessa och när tv-rösterna offentliggjordes var det aldrig något tal om vem som skulle få representera Irland i Azerbajdzjan i maj. Edward tog en storseger och vann med 114 poäng före tvåan Andrew Mann på 94 poäng.

Eftersom Jedward vann förra året så behöver dom kanske ingen närmre presentation. Dom två killarna är alltså enäggstvillingar och är nu 21 år gamla. John Paul Henry Daniel Richard Grimes och Edward Peter Anthony Kevin Patrick Grimes (puh!) som dom heter slog igenom med sin sjätteplats i X-factor 2009. Sedan debuten har dom skapat hysteri på Irland och har en väldigt trogen fanskara som följer dom i vått och torrt. Debutsingeln var en låt tillsammans med Vanilla Ice och dom har även gjort en omåttligt populär cover på Blink 182s singel "All the small things". Under två månader 2011 deltog dom i Celebrity Big Brother i England och slutade på en hedrande tredjeplats.

Kommer ni ihåg deras bidrag från ifjol? "She's got her lipstick on, her I come, da-da-dum" i en aningen nevrotisk scenshow där ingen av dom kunde stå still en enda sekund?

I år så kommer dom med något som är lite annorlunda. "Waterline" är inte lika... Barnslig? Nu känns det mer vuxet och modernt men det är fortfarande lika poppigt. Låten saknar en lika catchy refräng men å andra sidan så är hela låten betydligt bättre. Det är en låt som skulle kunna tillskrivas vilket pojkband själv som befinner sig i sjuttonårsåldern. Kanske vore det något för Youngblood att göra en cover på?

Sånginsatsen förra året var väl sisådär så det ska bli spännande att se om Linda Martin lyckats utveckla pojkarnas röster eller om det kommer vara lika orent i år igen. Jag har tyvärr inte kunnat se något liveframträdande utan enbart inspelat material och där kan ju audiotune göra vem som helst till ett sångmässigt geni.

Men eftersom jag tycker att det är bättre än förra årets bidrag (som visserligen var livsgiftigt med den refrängen) så är jag faktiskt villig att höja betyget något till de irländska sönerna från Dublin. På en skala mellan 1 och 5 gav jag dom en tvåa förra året och då blir det naturliga steget i år: 3

Grnvit · 2012-02-26, 13:56

Fan är det för fel på mig och min musiksmak.. Jedward var bra, fast blev tjatig efter ett tag

Förresten Dellgren, vem är din favorit att ta hem Melodifestivalen? Dannys nummer var riktigt fräckt imo, låten var riktigt bra, dock brast sången.
Annars känns Loreen som en trolig vinnare

dellgren · 2012-02-26, 14:03

Citat:

Ursprungligen postat av Grnvit

Fan är det för fel på mig och min musiksmak.. Jedward var bra, fast blev tjatig efter ett tag

Förresten Dellgren, vem är din favorit att ta hem Melodifestivalen? Dannys nummer var riktigt fräckt imo, låten var riktigt bra, dock brast sången.
Annars känns Loreen som en trolig vinnare

Jedward känns ju som sagt lite mer mogna nu jämfört med förra året. Kanske det du fastnade för?

I Mellon finns det ingen annan än Loreen. Tycker Danny är lite av ett nerköp jämfört med förra året. Så både hoppas och tror på Loreen.

dellgren · 2012-02-26, 14:07

Dessutom tror jag att Danny och David Lindgren kommer att ta röster från varandra och därmed minska Dannys chanser än mer. Kanske till och med att David kan skrälla till sig andraplatsen.

dellgren · 2012-02-26, 14:51

http://www.youtube.com/watch?v=8ywpb58VRS4

Igårkväll hade Finland sin nationella uttagning, Uuden Musiikin Kilpailu (Den nya musikens tävling), och vi svenskar har all anledning att känna oss stolta. Efter fem deltävlingar var det så dags för YLE att plocka fram sitt bidrag som ska tävla för Finland i den första semifinalen (ej Sverige) i slutet av maj.

YLE valde att vidareuttveckla den nationella finalen och många nyheter kom till. Mellan 15 augusti och sista september förra året kunde man skicka in sina bidrag till tävlingen och låten måste vara helt nyskriven. Minst en av upphovsmännen samt artisten måste ha finskt medborgarskap eller vara bosatt i Finland och enbart en sång per artist var tillåtet. Bidraget som skickades in till YLE fick heller inte skickas till andra nationella uttagningar ute i Europa vilket jag tycker är bra då detta beteende blir allt vanligare och vanligare. Det har ju förekommit en del låtar i Eurovisions senare historia som faktiskt ratats av Melodifestivalen först för att sedan skickas iväg till någon (oftast) öststats nationella uttagning.

Hela framförandet av uttagningen ändrades också då det var bland annat auditions, klubb-gig och juryförhändlingar som slutligen kunde plocka fram de sex finalisterna (av 540) som skulle få tävla i Helsingfors Ishall (ej att förväxla med finalarenan från 2007, Hartwall Arena).

I finalen av Uuden Musiikin Kilpailu tävlade två bidrag som sjöngs på engelska, tre som sjöngs på finska och ett som sjöngs på svenska och som ni redan listat ut så var det just det svensksjungande bidraget som tog hem finalen och får representera Finland i Baku. Nu ska det tilläggas att hon sjunger på finlandssvenska med sin härliga accent men troligen så kommer det att ändras till engelska lagom till semifinalen den 22 maj. Värt att notera är att finalen, precis som i övriga Europa, inkluderade en så kallad Superfinal med tre bidrag som i slutändan skulle slåss om segern.

När jag söker runt lite på internet så är det svårt att hitta information om henne. Jag misstänker att hon är en oetablerad artist och kommit fram tack vare den öppna uttagningen i Finland. Hon är i alla fall född 1990 i Sjundeå, en bit utanför Helsingfors och har svenska som sitt första språk.

"När jag blundar", som vinnarlåten heter är skriven av hennes bror, Jonas Karlsson och kan lättast beskrivas som en känslosam ballad. Jag har så svårt att få grepp om mina egna känslor för den här låten. Jag kan inte sluta lyssna på den men samtidigt så är det en sådan låt som "man inte får tycka om". Men det kan inte hjälpas. Jag sveps med av hennes känsla för musiken och texten och jag gillar verkligen dramatiken som skapas.

Finlandssvenskan är inget som jag stör mig på utan snarare så ger det bidraget en extra dimension av charm. Som jag skrev innan så kommer låten troligen att göras om till engelska inför semifinalen och för mig som svensk tycker jag detta är synd. Jag tror att den kommer tappa lite i karaktär då men naturligtvis - för resten av Europa så kan det förbättra möjligheten. Men skulle hon välja att sjunga den på svenska så är det faktiskt första gången sedan 1998 som språket är med i Eurovision då Jill Johnson sjöng "Kärleken är".

Framträdandet kan tyckas ganska tråkigt men jag tycker det är klockrent. Avskalat och enkelt - precis som låten. Pernilla står still och sjunger sin låt och i förgrunden dansar en barfota balettdansös runt i harmoni. Dessutom sitter det en herre med cello (?) en bit bakom Pernilla. Enklare än så behöver det inte vara.

Jag har förstått att denna låt skapat en del protester i Finland. Med det nationalistiska tänket som kommit fram mer och mer i Finland är det många som högljutt protetsterar mot att Finland ska representeras av ett före detta ockupationsspråk. Jag har läst många kommentarer om att det finns finnar som till och med skäms över att skicka iväg ett bidrag på svenska. Men dom är i minoritet och med tanke på att det var det finska folket som röstade fram låten så måste den ha gått hem runt om i alla bastustugor i Suomi.

Jag tycker inte riktigt om att jag ger "västländerna" höga poäng och ratar allt från öst. Jag vill inte vara så kliché. Men samtididgt så tycker jag inte att de gamla kommunistländerna riktigt har levererat i år samtidigt som det känns som att fler ursprungsmedlemmar i ESC återigen börjar ta det på allvar. Betyget balanserar återigen mellan två olika poäng men på en skala mellan 1 och 5 så ger jag Finland: 4

mequei · 2012-02-26, 15:34

Citat:

Ursprungligen postat av dellgren

Dessutom tror jag att Danny och David Lindgren kommer att ta röster från varandra och därmed minska Dannys chanser än mer. Kanske till och med att David kan skrälla till sig andraplatsen.

Danny är stenklar!

2012-02-20, 18:21	#46
dellgren Super Moderator Reg.datum: jan 2010 Ort: Malmö Inlägg: 1 163 Sharp$: 8661	ESC 2012: Ukraina Publicerad 12-02-19 http://www.youtube.com/watch?v=SZIn55g_m8w Inte bara i Lettland blev ett nytt bidrag till Eurovision Song Contest färdigt igår kväll. Även Ukraina hade sin nationella uttagning under lördagskvällen och därmed har vi fått reda på ytterligare en semifinalmotståndare för Sverige eftersom den forna Sovjetrepublikenlottades till den semifinal som avgörs på torsdagen den 24 maj. Förra året kantades den ukrainska uttagningen av fuskanklagelser och det var många turer om vilket bidrag som verkligen skulle skickas till Düsseldorf då. Vad jag har kunnat hitta på internet så verkar årets omgång ha varit fri från liknande anklagelser. Även i Kiev så uppträdde andra artister som ska uppträda i Baku (Anggun och Sinplus) och ni kan ju läsa under Lettlands presentation här i bloggen vad jag tycker om det. Tillbaka till Ukraina. Det nationella TV-bolaget NTU stängde ansökningen den 23 januari och bara ett par dagar senare så presenterades de 21 bidrag som skulle få tävla i finalen i Kiev den 18 februari och därmed går Ukraina mot trenden om att arrangera deltävlingar före finalen. Egentligen var det menat att det skulle vara 22 bidrag i finalen men artisten Matthias diskvalificerades två dagar innan finalen eftersom hans producent var med i själva produktionen av tävlingen. Och för att inte riskera diskussioner om jäv så valde man att utesluta honom helt enkelt. Det var en kombination av jury och telefonröster som avgjorde utgången i Ukraina och 3 poängs marginal utsågs Gaitana och bidraget “By my guest” att representera landet i Baku. Och frågan är då om Ukraina, sin vana trogen, väljer att skicka en slampig och platinablonderad flicksnärta som sjunger en svängig dansgolvsdänga? Svaret blev nej! Gaitana är nämligen inte platinablonderad. Annars så gör Ukraina som dom alltid gör. Gaitana skulle annars kunna ha kommit från den holländska uttagningen. Det mesta känns så holländskt helt enkelt och nuförtiden är det inte någon komplimang inom Eurovision Song Contest… Gaitana, eller Hajtana Essami som hon egentligen heter, är född i den ukrainska huvudstaden men har sitt påbrå från det Kongo med huvudstaden Brazzaville. Under sina yngre år så bodde hon en tid i Brazzaville men återvände med sin mamma till Kiev och påbörjade sitt arbete inom musiken. Hon gick på musikskola och inriktade sig på saxofon och är nuförtiden aktiv som både sångerska och kompositör. Över till låten då. “Be my guest” – ja en mer promiskuös invit kan man väl inte få? Tillsammans med fyra killar i tajta trikåer som låtsasspelare trumpet på scen kan jag inte ta detta på riktigt allvar. Den holländska känslan infinner sig hela tiden och jag tror att jag med det menar att det är antingen för jävla dåligt och pinsamt eller så är det alldeles för överansträngt. I detta fallet kan det vara en kombination av de båda. Fast jag väljer att se det som en invit inför stundande fotbolls-EM till sommaren som Ukraina står som värd för tillsammans med Polen. Även om låten inte passar något vidare in i fotbollssammanhanget så är det den enda möjligheten jag ser till att den faktiskt vann den ukrainska uttagningen. Visst är Gaitana en sångerska med en acceptabel röst men det känns som om hon galer sig igenom hela låten. Visst kan det vara som så att kvaliteten på YouTube inte är den bästa men av någon anledning går hennes röst igenom typ fem gånger högre än musiken. Det går heller inte att undvika vad låten heter eftersom det är det enda som hon sjunger under tre långa minuter. Nej. Helt plötsligt inser jag att jag nog uppskattar de lättklädda flickorna som brukar komma från Ukraina och detta här får inte igång mig överhuvudtaget. Det gynnar Sverige som alltså ska möta Ukraina i semifinalen men med tanke på vilket monsterblock av före detta Öststater som vi hamnat med så är detta klart en låt som kan ta sig vidare till finalen. Jaha, vad säger man om detta då? På en skala mellan 1 och 5? Det känns som att hopen med medelmåttiga och mediokra låtar börjar bli stor men jag har inget annat val än att sätta följande betyg på Gaitana: 2 Följande användare gav Sharp$ för den här posten:

2012-02-21, 00:10	#49
dellgren Super Moderator Reg.datum: jan 2010 Ort: Malmö Inlägg: 1 163 Sharp$: 8661	ESC 2012: Kroatien http://www.youtube.com/watch?v=-z0Q9DZo0q8 Jag inleder med att citera Caroline af Ugglas: "Snälla, snälla, snälla". Min lilla underkastelse och bedjan går direkt till Nina Badric och den kroatiska delegationen. Snälla. Vad ni än gör på vägen till Baku - ändra inte detta till engelska. Behåll kroatiskan så ska ni se till att det går bättre! Men vi tar det i korrekt ordning. Vi får återigen gå tillbaka till i lördags då det hände en hel del i ESC-Europa. Många nya deltagare till finalen i Baku blev klara och även om Kroatien utsett sin artist sedan en lång tid tillbaka så fick hon inte sitt bidrag förrän i just lördags. Det kroatiska TV-bolaget HRT skulle egentligen göra som man gjort de senaste åren. Man skulle arrangera en nationell uttagning för att hitta sin vinnare till Baku. Man var dock lite nytänkande och bjöd in nationens stora namn och skulle låta artisterna själv välja sina textförfattare. I ett land som Kroatien, med mängder av stora artister och en rubust musikhistoria, skulle detta bli en av tidernas folkfester. Dora, som Melodifestivalen i Kroatien heter, anno 2012 skulle bli det största någonsin och Kroatien skulle skicka ett starkt bidrag till Europa-finalen och ta hem landets första vinst i sammanhanget någonsin. Det fanns dock ett problem. HRT hade nog inte riktigt sonderat av terrängen då det inte blev speciellt attraktivt för artisterna att skicka in sina bidrag. Det fallerade så pass mycket att HRT slutligen fick ta beslutet att inte arrangera någon Dora detta året. Besvikelsen bland ESC-vänner runt om i Europa var stor men HRT kom fram med en annan lösning. Den 10 januari i år offentliggjorde TV-bolaget att Kroatien i år skulle representeras av en av landets största sångerskor: Nina Badric. Hon hade deltagit i Dora fyra gånger innan men aldrig lyckats kamma hem vinsten. Nu fick hon istället en fribiljett till Europafinalen men man nämnde inget om vilken låt hon skulle sjunga. Eftersom Dora egentligen skulle fylla 20 år i år så ville HRT ändå göra en show av det genom att arrangera en tvådagars musikhelg som gick i Eurovisions tecken. På den första dagen skulle de 19 tidigare kroatiska bidragen i ESC framträda med sina låtar och tittarna skulle då få rösta fram tidernas vinnare. Den andra kvällen skulle sedan helt tillägnas Nina Badric och prominenta specialgäster. HRT ändrade dock i programmet och ställde in den första kvällens evenemang. Det blev således enbart en helkväll helt i Nina Badrics tecken. Hon framförde en hel del egna låtar men också exempelvis en duett med Hari Mata Hari (där dom sjöng Lejla - en av de senaste årens absolut bästa ESC-låtar i mitt tycke) men även Bosniens representant i år (MayaSar) framträdde med en av Badrics gamla låtar. Makedoniens representanter i år, Kaliopi, och Montenegros, Rambo Amadeus, var också närvarande under kvällen (ingen av de tre nationerna har ännu valt låt till respektive artist). Hela showen avslutades med att det avslöjades vilken låt som skulle få representera Kroatien i år och det blev något av en skräll. "Nebo" som bidraget heter, släppte Badric på skiva redan i november 2011. Det är alltså ingen direkt duvunge som Kroatien valt till sin representant i år. Nina Badric är väletablerad, inte bara i sitt hemland, utan också en stor stjärna i Serbien, Bosnien, Slovenien och Montenegro - ja i stort sett i hela forna Jugoslavien. Och det var just under den tid som Kroatien var en del av Jugoslavien som hon föddes då kvinnan i fråga idag är 39 år ung. Hon föddes, och växte upp, i Zagreb och kom tidigt in på den musikaliska banan. Som nioåring gick hon med i skolans kör och introducerades tidigt även till gospel. Under tonåren sjöng hon till största delen i olika körer men när hon i början av 1990-talet upptäcktes av den stora kroatiska sångaren Dino förändrades hennes karriär totalt. Tillsammans med Dino, och de stora namnen inom kroatisk musikproduktion, arbetade hon fram sitt första studioalbum "Ljubav i bol" och ända sedan dess har hon varit en av de populäraste sångerskorna i Kroatien. Tidigt kom hon in på dance-scenen och gjorde en del låtar som bäst passar sig för dansgolven runt om i Europa men hennes repertoar breddades då hon senare började fokusera mer på soul, r'n'b och pop. Hon har även arbetat en del som modell och är en av de absolut största stjärnorna på Balkan. Nebo, som betyder himmel på kroatiska, är en sådan ballad som är som gjord för att jag ska tycka om den. Med hennes kraftiga stämma så för hon fram denna låten på ett behagligt sätt i tre minuter. Just att den sjungs på kroatiska är, i mina ögon, ett gigantiskt plus då det ger en helt annan känsla. Ni vet hur det brukar låta om någon med halvknackig engelska försöker överföra känslan från sitt originalspråk - nej tack. Så jag hoppas innerligt att Nina Bedric behåller denna på kroatiska för då kan det gå bra. Men det är nog inget som jag ska oroa mig för då Kroatien sjungit sina låtar på just kroatiska ända sedan 2004. Så oddsen bör tala till min fördel. Att låten faktiskt släpptes redan i november är ju absolut en fördel för Kroatien i år. Albumet, med samma namn, som spåret låg på har ju naturligtvis sålt stora upplagor i Kroatien men också i alla andra länder där hon är stor. Om detta är tillåtet enligt ESCs stadgar vet jag faktiskt inte men det har säkerligen HRT kollat upp i förväg och landet lär inte riskeras att diskas för detta. Efter att uttagningarna till ESC börjat med en del halvmesyrer till låtar så börjar det nu arta sig lite. Eller så är det jag som börjar bli mer och mer positiv eftersom vi går mot ljusare tider. Hursomhelst så ska även Nina Badric få ett poäng av mig. Detta är en sådan låt som jag skulle vilja ge en halvpoäng till eftersom den balanserar precis mellan två siffor. Men jag är på bra humör idag och låter den krypa upp ett halvt pinnhål och ger låten, på en femgradig skala, följande poäng: 4 Följande användare gav Sharp$ för den här posten:

2012-02-23, 17:47	#51
dellgren Super Moderator Reg.datum: jan 2010 Ort: Malmö Inlägg: 1 163 Sharp$: 8661	ESC 2012: Georgien http://www.youtube.com/watch?v=tfV-tx4m3fM Ni vet den där tanken. “Om detta var den bästa låten som vann – hur lät då de övriga bidragen?”. Det är nog en tanke som många tänker i Eurovision-tider. Visst, man har olika musiksmak och så och det är ju något som man får respektera. Men ibland så funderar man på hur en hel (eller i alla fall nästan en halv) nation tänker när de lägger sina röster. I vissa fall har jag inga andra alternativ än att ta fram den stora motorsågen. Georgien. Lilla kära Georgien. Visserligen har dom inte varit med i Eurovision särskilt länge men dom har ju haft i alla fall sex år på sig att kolla in vad som fungerar ute i Europa. Och nu när finalen väl ska hållas i ett utav grannländerna kunde man väl passat på att skicka något som är underhållande och som skulle haft en bra chans att ta sig någonstans i Europa. Men nej. Inte i Lenins födelseland inte. Inte i Georgien. Det är faktisk så jävla dåligt att jag inte orkar bemöda mig en allt för lång skrivning om bidraget: 9 låtar i den nationella finalen, arrangerad av TV-bolaget GPB. Trots att man kunde följa finalen live på eurovision.tv så hade jag annat uppbokat i min kalender i söndags. Därför har jag inte heller några uppgifter om hur finalen gick till mer än att röstningen avgjordes på 50% jury och 50% TV-tittare och att denna man, Anri Jokhadze, gick ut sist i startfältet och kammade hem segern. Anri föddes i huvudstaden Tbilisi år 1980 och för er som kan er historia så behöver jag inte berätta att detta var under tiden som Georgien var en del av Sovjetunionen. I Eurovision-sammanhang är Jokhadze ingen direkt duvunge utan har faktiskt tävlat för Georgien en gång tidigare – då som körare bakom Diana Ghurtskaia i Belgrad 2008. Året därpå försökte han klara av det på egen hand men det slutade med en finalplats. Utöver Eurovision är han en etablerad georgisk musiker och låtskrivare som deltagit i flertalet sångtävlingar runt om i Östeuropa med blandade framgångar. Och så låten då. Återigen får jag en känsla av att detta skulle kunna komma från Holland. Och återigen kan jag inte riktigt ta det hela på allvar. Någon form av gladpop där han är totalt för funky på scen. Han må vara stor i Georgien men den där överdrivna dramatiken som han vill förmedla får han lägga ner innan han reser dom få milen till Baku i maj. Att han både är en joker och en rocker kommer ni att få höra flertalet gånger i låten blandat med ett försök till orientaliska rytmer på synthen. Låter är så totalt intetsägande och här kommer det stormas fram till kaffekokarna runt om i Europa. Precis lagom med en pissepaus under tre minuter. Men jag ska inte vara sådan. Jag ska hitta något positivt med det hela. Och visst finns det det! Georgien och Sverige tävlar i samma delfinal! Helt underbart! Vi behöver inte ens se Georgien som en motståndare för vår del och därmed är motståndarfältet nu bara 18 nationer starkt. 10 av dessa ska gå till final. Jag behöver inte vara övertydlig med betyget va? Fan sämre än Albanien. Jag får ju inte lov att sätta någon nolla men denna hade egentligen gjort sig solklart förtjänt av en. Men, men: 1 Följande användare gav Sharp$ för den här posten: Senast redigerad av dellgren den 2012-02-23 klockan 17:49.

2012-02-23, 17:49	#52
dellgren Super Moderator Reg.datum: jan 2010 Ort: Malmö Inlägg: 1 163 Sharp$: 8661	ESC 2012: Turkiet http://www.youtube.com/watch?v=sjzHVgJd7t0 Turkiet har fina traditioner i Eurovision sedan debuten 1975. Mellan åren 1980 och 2010 deltog man i samtliga finaler förutom 1994. Med en stor diaspora (ja, jag vet att det finns falanger inom ESC som kräker på detta uttryck) i Europa så har man sedan införandet av kval till finalen varit givna om att ha chansen att vinna tävlingen. Men så hände det något förra året. I Düsseldorf gick Yüksek Sadakat inte vidare från semifinalen och en stolt musiknation var skakad. Naturligtvis skulle detta inte få upprepas i år och därför så tog TV-bolaget TRT saken i egna händer och bestämde sig för att inte ha någon nationell uttagning. Artist och låt skulle väljas helt internt för att få fram det absolut bästa bidraget som skulle skickas till sina allierade i Azerbajdzjan. Inget skulle få gå fel. Så den nionde januari i år offentliggjordes det att Turkiet i år ska representeras av sångaren Can Bonomo – en kille som faktiskt får fira sin 25-årsdag på scen i ett försök att ta Turkiet till final. Ingen dålig födelsedagspresent det inte! Han är född i staden Izmir och är av judiskt ursprung (jag undrar vart Israels eventuella tolva kan gå i finalen) och något av en musikalisk talang. Redan som åttaåring så lärde han sig spela gitarr och det är något som följt med honom under uppväxten. Välutbildad är han också då han studerade media vid ett av Istanbuls otaliga universitet och blev på så sätt en populär radiopratare. Han gick vidare från radio till de rörliga bilderna och blev snart programledare för Turkiets MTV och han provade även på att ställa sig bakom kameran och spela in en kortfilm. Men suget efter musiken kom tillbaka och 2011 släppte han sitt första album, Meczup, som kan beskrivas som indiepop eller alternativ rock. Det är alltså denna herre som TRT valde att representera Turkiet i Eurovision och han kommer att tävla i samma semifinal som Sverige (den på torsdagen). Intressant att veta är att han går ut som siste man i semifinalfältet precis efter Sverige. Vi får hoppas på att Loreen levererar så pass bra att folket glömmer av Can Bonomos låt… “Love me back” visar sig nu istället vara en sådan låt som folk nog inte kommer att glömma direkt. Den har sina styrkor och den har sina svagheter. Något som brukar fungera bra i Eurovision är om man blandar in lite traditionell musik i bidraget och ger det en nationell karaktär. Och här kammar väl Turkiet hem full pott! Mer turkiskt än så här kan det väl knappast bli? Möjligen med undantaget att han sjunger låten på engelska men alla orientaliska toner, rytmer och instrument finns med och man kan lätt drömma sig iväg till Orienten när man lyssnar på låten. Lite hederligt na-na-na-na gör också att låten kan tänka sig sätta sig på en och annan hjärnhalva runt om i Europa och han har en inte allt för förkastlig engelska. Och som jag skrev ovan – diasporan… Men om man ska ta en titt på det som är mindre bra med låten så är det i första hand han själv. När man tittar på framträdandet på YouTube så får man känslan av att han är en sådan jobbig kultrpersonlighet som tror så pass mycket på sin produktion att han är inne i trans på scen. Nu har han själv skrivit denna låt så han har väl all rätt att känna sig trygg i den men han gungar runt på scen något för mycket vilket gör mig en smula nervös. Dessutom är det ju som så att om man tittar på framträdandet så är musikerna ganska så viktiga. Och problemet är att dom är något för många musiker på scen. Jag får dom till att vara en 11-12 stycken och det är ju några för mycket till finalen i Baku. Hälften måste bort och då kommer han att hamna själv mer i fokus – vilket tyvärr inte är positivt. Men visst, med tanke på det (än så länge) svaga startfältet i årets ESC så kommer han ju att gå vidare till finalen. Han får väl skänka en tacksamhetens tanke till några högre makter också för att ha lottats till sistaplatsen i semifinalen. Mycket talar för att han går vidare till finalen och jag ser inga invändningar i det heller. Men att poängsätta den är lite knepigare. 1-5 är det som gäller och jag väljer egentligen mellan två stycken betyg. För någon dag sedan var jag generös med betyget så för att få lite balans i tillvaron så är jag lite hårdare mot Can Bonomo och ger honom en stark: 2 Följande användare gav Sharp$ för den här posten:

2012-02-24, 21:03	#53
dellgren Super Moderator Reg.datum: jan 2010 Ort: Malmö Inlägg: 1 163 Sharp$: 8661	ESC 2012: Vitrysslands bidrag diskvalificerat En nyhet från idag är att Alena Lanskaya har diskvalificerats från den vitryska nationella uttagningen. Det sägs att hon och hennes producent på något sätt manipulerat rösträkningen. Därmed utses tvåa i finalen - Litesound - till nya representanter och jag har all anledning till att återkomma. Följande användare gav Sharp$ för den här posten:

ESC 2012: Ukraina

ESC 2012: Kroatien

ESC 2012: Georgien

ESC 2012: Turkiet

ESC 2012: Vitrysslands bidrag diskvalificerat

ESC 2012: Österrike

ESC 2012: Irland

ESC 2012: Finland

2012-02-25, 01:52	#54
dellgren Super Moderator Reg.datum: jan 2010 Ort: Malmö Inlägg: 1 163 Sharp$: 8661	ESC 2012: Österrike http://www.youtube.com/watch?v=L_W2tbW64pQ Mellan åren 2008 och 2010 valde Österrike att avstå Eurovision Song Contest med motiveringen att det gällde att ha så många grannar som möjligt för att ha en chans att ta hem tävlingen. Man tyckte att musiken blivit mindre viktig och att det aldrig var den bästa låten som vann. Med ett sådant konstaterande så kan man väl förstå att Österrike alltid skickar iväg högkvalitativ musik och alltid är med i vinnardiskussionerna. För visst ser dom om sitt eget hus? Förra året lyckades Nadine Beiler ta sig till finalen i Düsseldorf vilket i mina ögon var en skräll. Österrikarna å andra sidan jublade nog ganska så högt runt om i landet eftersom det var första finalen sedan 2004 för denna alpnation. Och när man nu bröt trenden förra året så tänkte man naturligtvis vara tillbaka i Eurovisions finrum i år också. ORF, som det ansvariga TV-bolaget heter där nere, tog återigen ansvaret att sända den nationella uttagningen, Österreich rockt den Song Contest, tillsammans med radiostationen Hitradio Ö3. Under hela december månad kunde man skicka in sina bidrag till tävlingen i hopp om att få representera Österrike i Baku. När man inser att det kom in 100 bidrag så förstår man hur stor Melodifestivalen är i paritet då det dit skickas in tusentals bidrag varje år.ORF plockade då ut tio bidrag som skulle få tävla i finalen och från och med den 9 januari så spelades dessa låtar på radiokanalen Ö3. En av låtarna diskvalificerades längs med vägen eftersom den varit tillgänglig för allmänheten redan i september 2011 men ORF handlade snyggt och lät bandet, !DelaDap, plocka fram en ny låt som dom kunde tävla med och därmed behövdes inte finalfältet minska från 10 till 9. Finalen ägde rum i fredagskväll och var uppbyggd lite på samma sätt som många andra nationella uttagningar i Europa. De tio bidragen fick framföra sina låtar och sedan var det upp till TV-tittarna att rösta fram två bidrag som skulle gå vidare till en Superfinal. Årets startfält var ganska så internationellt med engelsmannen James Cottirall som en av deltagarna samt att låtarna sjöngs på många olika språk: engelska, tyska, franska och bayerska. Till Superfinalen gick Conchita Wurst, en dragqueen med skägg (!), och Trackshittaz. Även denna Superfinal skulle avgöras med 100% telefonröster och precis som i Tyskland så blev det oerhört jämnt då segraren fick 51% av rösterna och därmed blev klara för den första semifinalen i Baku i slutet av maj. Trackshittaz alltså. Jag vet inte om det är Track-shittaz eller Tracks-hittaz som åsyftas men med tanke på låtens seriositet så tror jag nog att det är menat att vara tvetydigt. Trots dansbands varningen med ett z på slutet så ska alla ni Vikingarna-fans inte jubla så värst mycket för detta är så långt ifrån dansband man kan komma. Nästan. Gruppen, eller duon som det egentligen är, kommer från Mühviertel nära gränsen till Tyskland och Tjeckien och består av Lukas Plöchl och Manuel Hoffelner. Duon grundades 2010 och inriktar sig på hip-hop fast med lite glimten i ögat. Inte den där tunga “hoe”-rapen som vi matas med daligen från USA utan mer år Mange Schmidt-hållet, om någon nu kommer ihåg honom. Det stora genombrottet kom faktiskt tack vare YouTube där deras version av Stromraes låt “Alors on danse” sågs av över 100 000 besökare. I deras version hette låten “Alloa barn Fraunz” och är väl ett litet tecken på deras seriositet. När dom släppte låten “Oida taunz!” gick den direkt in på förstaplatsen på österrikiska singellistan och därmed skrevs det också historia – låten släpptes enbart som download och var den första i historien att gå direkt in på förstaplatsen utgiven på detta format. Med denna låt ställde dom även upp i den österrikiska uttagningen till fjolårets Eurovision Song Contest och gick även då till Superfinalen där dom dock fick se sig besegrade av just Nadine Beiler. Men i år gick det alltså hela vägen och Trackshittaz är alltså Österrikes representanter till Azerbajdzjan. Och då skrivs det såklart också historia även där. “Woki mit deim Popo” betyder något i stil med “skaka din rumpa” på bayerska. Det är alltså ingen tyska utan bayerska är ett erkänt eget språk som talas i nästan hela Österrike och sydöstra Tyskland (plus några få stackare i Norditalien). Därmed så gör bayerska språkdebut i Eurovision-sammanhang om jag kan min ESC-historia korrekt. Då återkommer vi till det där med att Österrike valde att avstå från ESC i tre år på grund av att inte bästa låten vann. Jag kan tycka att det är konstigt att de två låtar som gick till Superfinalen då är de som är närmst att representera Österrike. För “bra” musik är det inte utan det är ganska så svårt att ta dom helt på allvar. Jag kommer, i slutet av inlägget, att även lägga in Conchita Wursts låt så att ni kan se vilka två låtar som gick allra längst i den österrikiska uttagningen i år… Men nu är det valt och “Woki mit deim Popo” ska alltså skickas. Det finns klara dragspelstoner i raplåten och det svänger en del om den faktiskt. Att avgöra artisternas sångkapacietet är naturligtvis svårt i en sådan här låt och inget som heller som är av vikt denna gång. Men det är en ganska tjatig refräng som jag tror kan tilltala de individer som röstade på Sean Banan i Melodifestivalen. Det är liksom lite svårt att ta den på allvar även om jag är en person som absolut inte har något emot rap och hip-hop. Men just den tjatiga refrängen kan bli det lyckade receptet för denna låt och ta den till finalen. Den sticker ju ut en del från startfältet också (än så länge) men ska jag hitta något i låten som kan ta dom till final så får det vara just refrängen. Jag har än så länge inte haft möjlighet att titta på något framträdande utan fått nöja mig med videon men det behövs ju inga raketforskare för att förstå hur det kommer se ut på scen. De två killarna omringade av fyra extremt heta donnor som viftar mycket på rumpan i väldigt korta byxor. Väääääääääääldigt korta. Möjligen får en av dessa donnor träda tillbaka på bekostnad av någon tuffing som står och lirar vid ett mixerbord. Inte så nytänkande direkt men jag tror att möjligheten finns. Det blir ganska så svårt att betygsätta detta. Återigen så väljer jag mellan två poäng. Jag tycker inte att låten är helt värdelös i jämförelse med andra bidrag i årets startfält men naturligtvis har låten ingenting med vinst att göra. Den kan skrälla sig till final men där tar alla möjligheter slut. Äh, denna gång låter jag tärningen få avgöra vilket utav de två poängen jag ger låten: 2 Följande användare gav Sharp$ för den här posten:

2012-02-25, 01:53	#55
dellgren Super Moderator Reg.datum: jan 2010 Ort: Malmö Inlägg: 1 163 Sharp$: 8661	ESC 2012: Irland http://www.youtube.com/watch?v=Wbzd5LHq8uU Japp! Ni läser rätt. Jedward är tillbaka. Stearinljusen på ecstasy från förra året sopade hem den irländska uttagningen i år igen och lyckades ganska så bra i Düsseldorf med sin åttondeplats - tack vare bland annat en tolvpoängare från oss här i Sverige! Fredagkvällens nationella uttagning på den gröna ön, Eurosong 2012, följde samma koncept som förra året. TV-bolaget RTE valde ut fem artister som skulle coachas fram av fem olika mentorer och genom jury och tittarröster skulle vinnarna på så sätt koras. Bland artisterna som tävlade fanns det en del ESC-erfarenhet. Jedward som så tävlade förra året men också Donna McCaul som tävlade för Irland 2005 i Kiev. De fem mentorerna var inte heller dom helt oävna då det bland annat fanns Linda Martin (ESC-vinnare 1992), TV-producenten Bill Hughes, Greg Frnech från The Brilliant Things och Edele Barrett från B*Witched. Linda Martin och Jedward parades ihop och bildade på så sätt ett superteam som titdigt blev stora favoriter att ta hem tävlingen. Och det skulle bli en storseger för enäggstvillingarna. Jurypoängen kom från fem regioner och Jedward tog hem full pott från tre av dessa och när tv-rösterna offentliggjordes var det aldrig något tal om vem som skulle få representera Irland i Azerbajdzjan i maj. Edward tog en storseger och vann med 114 poäng före tvåan Andrew Mann på 94 poäng. Eftersom Jedward vann förra året så behöver dom kanske ingen närmre presentation. Dom två killarna är alltså enäggstvillingar och är nu 21 år gamla. John Paul Henry Daniel Richard Grimes och Edward Peter Anthony Kevin Patrick Grimes (puh!) som dom heter slog igenom med sin sjätteplats i X-factor 2009. Sedan debuten har dom skapat hysteri på Irland och har en väldigt trogen fanskara som följer dom i vått och torrt. Debutsingeln var en låt tillsammans med Vanilla Ice och dom har även gjort en omåttligt populär cover på Blink 182s singel "All the small things". Under två månader 2011 deltog dom i Celebrity Big Brother i England och slutade på en hedrande tredjeplats. Kommer ni ihåg deras bidrag från ifjol? "She's got her lipstick on, her I come, da-da-dum" i en aningen nevrotisk scenshow där ingen av dom kunde stå still en enda sekund? I år så kommer dom med något som är lite annorlunda. "Waterline" är inte lika... Barnslig? Nu känns det mer vuxet och modernt men det är fortfarande lika poppigt. Låten saknar en lika catchy refräng men å andra sidan så är hela låten betydligt bättre. Det är en låt som skulle kunna tillskrivas vilket pojkband själv som befinner sig i sjuttonårsåldern. Kanske vore det något för Youngblood att göra en cover på? Sånginsatsen förra året var väl sisådär så det ska bli spännande att se om Linda Martin lyckats utveckla pojkarnas röster eller om det kommer vara lika orent i år igen. Jag har tyvärr inte kunnat se något liveframträdande utan enbart inspelat material och där kan ju audiotune göra vem som helst till ett sångmässigt geni. Men eftersom jag tycker att det är bättre än förra årets bidrag (som visserligen var livsgiftigt med den refrängen) så är jag faktiskt villig att höja betyget något till de irländska sönerna från Dublin. På en skala mellan 1 och 5 gav jag dom en tvåa förra året och då blir det naturliga steget i år: 3 Följande användare gav Sharp$ för den här posten:

2012-02-26, 13:56	#56
Grnvit Reg.datum: okt 2010 Inlägg: 1 200 Sharp$: 3531 Ishockey 14/15 Stats: 245 - 251 - 57 ROI: 107.00% Vinstprocent: 49.40%	Fan är det för fel på mig och min musiksmak.. Jedward var bra, fast blev tjatig efter ett tag Förresten Dellgren, vem är din favorit att ta hem Melodifestivalen? Dannys nummer var riktigt fräckt imo, låten var riktigt bra, dock brast sången. Annars känns Loreen som en trolig vinnare __________________ 1932 Twitter: To view links or images in signatures your post count must be 10 or greater. You currently have 0 posts. Följande användare gav Sharp$ för den här posten: Senast redigerad av Grnvit den 2012-02-26 klockan 13:57.

2012-02-26, 14:07	#58
dellgren Super Moderator Reg.datum: jan 2010 Ort: Malmö Inlägg: 1 163 Sharp$: 8661	Dessutom tror jag att Danny och David Lindgren kommer att ta röster från varandra och därmed minska Dannys chanser än mer. Kanske till och med att David kan skrälla till sig andraplatsen. Följande användare gav Sharp$ för den här posten:

2012-02-26, 14:51	#59
dellgren Super Moderator Reg.datum: jan 2010 Ort: Malmö Inlägg: 1 163 Sharp$: 8661	ESC 2012: Finland http://www.youtube.com/watch?v=8ywpb58VRS4 Igårkväll hade Finland sin nationella uttagning, Uuden Musiikin Kilpailu (Den nya musikens tävling), och vi svenskar har all anledning att känna oss stolta. Efter fem deltävlingar var det så dags för YLE att plocka fram sitt bidrag som ska tävla för Finland i den första semifinalen (ej Sverige) i slutet av maj. YLE valde att vidareuttveckla den nationella finalen och många nyheter kom till. Mellan 15 augusti och sista september förra året kunde man skicka in sina bidrag till tävlingen och låten måste vara helt nyskriven. Minst en av upphovsmännen samt artisten måste ha finskt medborgarskap eller vara bosatt i Finland och enbart en sång per artist var tillåtet. Bidraget som skickades in till YLE fick heller inte skickas till andra nationella uttagningar ute i Europa vilket jag tycker är bra då detta beteende blir allt vanligare och vanligare. Det har ju förekommit en del låtar i Eurovisions senare historia som faktiskt ratats av Melodifestivalen först för att sedan skickas iväg till någon (oftast) öststats nationella uttagning. Hela framförandet av uttagningen ändrades också då det var bland annat auditions, klubb-gig och juryförhändlingar som slutligen kunde plocka fram de sex finalisterna (av 540) som skulle få tävla i Helsingfors Ishall (ej att förväxla med finalarenan från 2007, Hartwall Arena). I finalen av Uuden Musiikin Kilpailu tävlade två bidrag som sjöngs på engelska, tre som sjöngs på finska och ett som sjöngs på svenska och som ni redan listat ut så var det just det svensksjungande bidraget som tog hem finalen och får representera Finland i Baku. Nu ska det tilläggas att hon sjunger på finlandssvenska med sin härliga accent men troligen så kommer det att ändras till engelska lagom till semifinalen den 22 maj. Värt att notera är att finalen, precis som i övriga Europa, inkluderade en så kallad Superfinal med tre bidrag som i slutändan skulle slåss om segern. När jag söker runt lite på internet så är det svårt att hitta information om henne. Jag misstänker att hon är en oetablerad artist och kommit fram tack vare den öppna uttagningen i Finland. Hon är i alla fall född 1990 i Sjundeå, en bit utanför Helsingfors och har svenska som sitt första språk. "När jag blundar", som vinnarlåten heter är skriven av hennes bror, Jonas Karlsson och kan lättast beskrivas som en känslosam ballad. Jag har så svårt att få grepp om mina egna känslor för den här låten. Jag kan inte sluta lyssna på den men samtidigt så är det en sådan låt som "man inte får tycka om". Men det kan inte hjälpas. Jag sveps med av hennes känsla för musiken och texten och jag gillar verkligen dramatiken som skapas. Finlandssvenskan är inget som jag stör mig på utan snarare så ger det bidraget en extra dimension av charm. Som jag skrev innan så kommer låten troligen att göras om till engelska inför semifinalen och för mig som svensk tycker jag detta är synd. Jag tror att den kommer tappa lite i karaktär då men naturligtvis - för resten av Europa så kan det förbättra möjligheten. Men skulle hon välja att sjunga den på svenska så är det faktiskt första gången sedan 1998 som språket är med i Eurovision då Jill Johnson sjöng "Kärleken är". Framträdandet kan tyckas ganska tråkigt men jag tycker det är klockrent. Avskalat och enkelt - precis som låten. Pernilla står still och sjunger sin låt och i förgrunden dansar en barfota balettdansös runt i harmoni. Dessutom sitter det en herre med cello (?) en bit bakom Pernilla. Enklare än så behöver det inte vara. Jag har förstått att denna låt skapat en del protester i Finland. Med det nationalistiska tänket som kommit fram mer och mer i Finland är det många som högljutt protetsterar mot att Finland ska representeras av ett före detta ockupationsspråk. Jag har läst många kommentarer om att det finns finnar som till och med skäms över att skicka iväg ett bidrag på svenska. Men dom är i minoritet och med tanke på att det var det finska folket som röstade fram låten så måste den ha gått hem runt om i alla bastustugor i Suomi. Jag tycker inte riktigt om att jag ger "västländerna" höga poäng och ratar allt från öst. Jag vill inte vara så kliché. Men samtididgt så tycker jag inte att de gamla kommunistländerna riktigt har levererat i år samtidigt som det känns som att fler ursprungsmedlemmar i ESC återigen börjar ta det på allvar. Betyget balanserar återigen mellan två olika poäng men på en skala mellan 1 och 5 så ger jag Finland: 4 Följande användare gav Sharp$ för den här posten: